Tensta

Det är här det händer och inte alls....

2012-12-31T20:00:00.000+01:00

Tensta från söder. Foto: GW

Tensta har en fram och en baksida. Som en väldig amfiteater ligger stadsdelen vänd mot middagssolen. Beroende på perspektivet gör man sig föreställningar om hur människorna har det där inne. Kör man bil på E-18 längs den norra sidan reser sig stadsdelen som en 10-våningars isolerande betongmur. Den som inte har ett ärende in till centrum kör aldrig igenom de tre infarterna. 50.000 bilar om dagen ser bara en frånstötande mur. Sett från cykelstråket längs Spångadalen i söder gömmer sig vita bostäder bakom Tenstavägens lindallé. Enstaka popplar reser sig som kyrktorn eller minareter och ger utsikten sommartid drag av medelhavsmiljö. Som en grön strand med mycket blå himmel...

Tensta från norr. Foto: GW
Detta är en aktuell blogg (2011) som regelbundet skickas till drygt 80 tenstabor. Den handlar om Tensta, kultur och det civila samhället. Teman och händelser beskrivna i texterna är ofta valda som "typiska" för en speciell problematik i stadsdelen med kopplingar till bloggens första text - den brittiske f.d. inrikesministern David Blunketts programförklaring 2003 ang. stärkande av det civila samhället. Se: http://tensta.blogspot.com/2006/08/det-civila-samhllet-en.html#links

Här följer du Föreningens Kulturhuset Tensta Träff verksamhet: http://www.tenstatraff.se/

Jag har placerat min blogg i Stockholm på bloggkartan.se!

Kultursatsning i Tensta?

2012-01-28T11:20:00.002+01:00

År 2009 antog kommunfullmäktige ett "kampanjdokument" för barnkultur kallat ”Kultur i ögonhöjd”. Det är ingen speciell ”satsning” med vidhängande extrapengar utan ett hurtigt dokument som går ut på att påminna stadens kulturinstitutioner om policyn att barn- och ungdomskultur är prioriterat och viktigt. 2012 avslutas kampanjen.

Se: http://www.kultur.stockholm.se/Kulturforvaltningen/Pdf/Kultur%20i%20%C3%B6gonh%C3%B6jd/kultur-i-%C3%B6gonh%C3%B6jd.pdf

Och först nu har stadsdelsförvaltningen Spånga-Tensta förstått att barnkultur också gäller dem! Man har tillsatt en inkompetent tjänsteman utan några som helst kulturmeriter för att leda en lokal samtalsgrupp som ska resultera i ”samarbete, effektivitet och en kulturplan”.

Samtidigt sufflerar kulturförvaltningen med en ”satsning”. Tensta har utnämnts till en ”nod”. Det är ett slags kulturcentral bland några andra utspridda över stadens periferi. Vad detta betyder i praktiken är ännu oklart. Kanske klarnar det på ett offentligt möte den 6 februari på Blå Huset.

Jag har under ett par år efterlyst en lokal kulturplan för hela Järvaområdet. Här finns en rad större och mindre kulturinstitutioner som inte fungerar men kostar ofantliga skattemiljoner i drift. Misskötseln kan pågå i åratal utan att stadsdels- eller kulturförvaltningen reagerar. Det gäller t.ex. kulturskolan, Blå Huset, Tensta Konsthall och Rinkeby Folkets Hus. Under det senaste året verkar det dock som om en uppryckning pågår på dessa institutioner. Personal och ansvariga har bytts ut och skärpning pågår.

Men för att en kulturplan ska göras behövs professionella kunskaper och lokal förankring. Det är synd att man i detta läge inte är konsekvent. Kulturförvaltningen borde tillsätta en erfaren konsult som projektledare med tydligt uppdrag att på grundval av lokal analys och politiska måldokument i samråd med lokala aktörer utarbeta en kulturplan för hela Järvaområdet. Ett sådant arbete måste självklart vara förankrat i kulturnämnden.

För att få en uppfattning om arbetets art se Boverkets skrift från 2006 ”Lär känna din ort – metoder att analysera orter och stadsdelar”:
http://www.boverket.se/Global/Webbokhandel/Dokument/2006/lar_kanna_din_ort.pdf

Danmark i Tensta 2012!

2012-01-04T21:31:00.000+01:00

Foto: GW, Tenstagången 55.

Fr.o.m 1 januari är Danmark EU:s ordförandeland ett halvår framåt. I somras kontaktades jag av danska ambassaden med en fråga om samarbete inför ordförandeskapet. Det är vanligt att EU-länderna i samma situation satsar kulturpengar i andra EU-stater för att väcka uppmärksamhet och skapa good-will. Danmark har bestämt sig för att satsa på Tensta! Under hela hösten har en planeringsprocess pågått. Konstnärsduon WOOLOO har valts för att genomföra ett konstprojekt under våren. Stockholm Konst (stadens organ för finansiering av offentlig konst) har visat intresse för projektet. Kanske Tensta kan få ett nytt offentligt konstverk - på den tomma grustomten Tenstagången 55?

Se Danmarks ambassad:
http://www.ambstockholm.um.dk/da

Se WOOLOO:
http://video.tedxcopenhagen.dk/video/533598/woolooorg

När civilsamhället gör skillnad

2011-12-31T16:12:00.010+01:00

Nu flyttar arkitekten Erik Stenberg ifrån Tensta. Under de 12 åren på Uppingegränd har han hunnit med att bygga om ett antal lägenheter i samarbete med Familjebostäder, sätta igång en bomässa 2006 och en arkitekturskola på Ross Tensta gymnasium. Faktum är att dessa saker inte skulle ha existerat utan Erik Stenberg.

Erik är ett exempel på hur engagerade tenstabor kan göra skillnad. Han var inte tjänsteman i kommunen, inte lokalpolitiker, utan en samhällsengagerad person som byggde vänskaper och nätverk med likasinnade tenstabor. Med sina kunskaper lyckades han intressera bostadsbolag och kommun för nya idéer runt lokala utvecklingsfrågor. Med hans förankring i bostadsområdet blev idéerna trovärdiga.

Man kan alltså som privatperson bidra till förändring och utveckling av lokalsamhället. Man kan till och med övertyga bostadsbolag och kommun om hur det bör gå till. Nu väntar vi på nästa generation tenstabor som tar över stafettpinnen för lokal utveckling.

(Klicka på rubriken ovan för Erik Stenbergs text om Tensta i Tidningen Arkitekten 2008)

Tenstas och Rinkebys köpcentra sålda!

2011-11-25T16:21:00.015+01:00

Foto: GW

Efter flera års utarmning, utsugning och vanvård har äntligen Tenstas och Rinkebys köpcentra bytt ägare. I måndags tog FastPartner över.
http://www.fastpartner.se/om-fastpartner/pressmeddelanden/pressmeddelande?pid=618615

Under borgerligt kommunstyre 2007 köpte det brittiska Boultbee 10 köpcentra i Stockholm för ca. 10 miljarder. Under senare år har alla (även de borgerliga) varit överens om att detta var en olycklig affär. Höga hyror och allmänt vanstyre av köpcentra har försinkat flera år av kommersiell utveckling i flera stockholmska förorter. Sedan i måndags är dock de sista förtöjningarna till detta sorgliga kapitel kapat. Enligt initierade källor såldes de nu aktuella centra till ”rätt pris”. D.v.s. Royal Bank of Scottland förlorade substantiellt.

Man kan undra: hur återinvesteras i de berörda förorterna det överpris som Stockholms stad fick för 10 köpcentra 2007? Staden sålde nämligen samtidigt 3-4 års lokal utveckling som nu måste återhämtas. För övrigt hoppas vi att flaggmålningen på fasaden Tenstagången 14 skyndsamt renoveras.

Anlagd brand totalförstörde parkleken Erikslund i natt

2011-11-05T17:15:00.022+01:00

Foto: GW 11 11 05

Här inne låg bl.a. ett 30-årigt lokalt arkiv av foton som stadsdelsförvaltningen inte tagit hand om. Generationer av tenstafamiljer har på detta sätt förlorat värdefulla minnen och Tensta sin lokalhistoria.

En ny brand i Tensta

2011-11-03T15:38:00.021+01:00

Och i natt brann Medborgarkontoret i Centrum. Under de senaste 16 månaderna har det kurdiska kaféet i Tensta Träff brunnit, en politikers lägenhet, Blå Husets fritidsgård och nu Medborgarkontoret. Naturligtvis är samtliga bränder allvarliga brott och ska behandlas som sådana.

Men ur ett förebyggandeperspektiv kan det vara fältassistenters uppgift att genom sina förtroendefulla kontakter ta reda på vem eller vilka som är förövarna och inleda ett samtal. De platser som brinner är nämligen inte vilka platser som helst. Vissa har ungdomsanknytning och alla har varit konfliktcentra på ett eller annat sätt. Det är säkert inte samma förövare men bränderna verkar vara ”reaktioner” på något. Man tänder eld istället för att argumentera. Ska vi få stopp på dessa dåd innan en riktig katastrof inträffar måste vi få veta vad bränderna betyder. Det är ett uppslag till ett avancerat och angeläget förebyggande fältarbete.

Foto: GW

Märkligt tyst i Tensta

2011-10-31T18:08:00.005+01:00

Fakta: En stadshuspolitiker, ledamot i kommunfullmäktige, får sin lägenhet stucken i brand under semestern i juli. Politikern är samtidigt misstänkt för förberedelse till människorov och en utredning pågår. Han har nära relationer till en mellanösterndiktatur och i det landet pågår ett folkligt uppror som uppmärksammas över hela världen.

Det låter som upptakten till en kriminalroman eller allra minst en massmedialt intressant historia. Men ingen har uppmärksammat lägenhetsbranden på Elinsborgsbacken 8 i Tensta…

Se även: http://www.fokus.se/2010/05/karriaren-kantas-av-konflikter/

Foto: Elinsborgsbacken 8. GW

Blå Huset en mångårig skandal i Tensta

2011-10-25T15:59:00.015+02:00

Foto: Tercero "Rolle" Rodillas, fältassistent i Tensta 1968-1989.
Grundare av Järva Ateljéns konstskola där han jobbade
till 1998.

Nu uppmärksammas Blå Husets skandalverksamhet i Dagens Nyheter!
Se: http://www.dn.se/sthlm/brandattack-mot-bla-huset-var-kulmen-pa-kaos

Men man ska komma ihåg att Spånga-Tensta stadsdelsförvaltning i drygt 10 år, fullt medvetet har kört verksamheten i botten och att lokalpolitikerna inte har brytt sig. En lång tradition av kompetens inom fritids- och socialt förebyggande arbete har medvetet förstörts i Spånga-Tensta!

I Stockholm har det sedan 1950-talet varit normalt att stadens ca. 50 fältassistenter och fritidsgårdarna kompletterat varandra. Fältarnas roll var att uppsöka ungdomar i riskzonen och att inspirera till ”vettiga fritidsaktiviteter” som vanligen fanns på fritidsgårdarna. Under de senaste decennierna var fritidsforskaren Ulf Blomdahl tongivande som kunskapskälla för detta arbete. RIF (Riksförbundet för social fältarbete) var fältarnas metod- och kontaktorganisation. Och på fritidsgården träffade ungdomarna personal som kunde något. Där jobbade konstnärer, lärare, socionomer tillsammans med hantverkare, fotografer, filmare, musiker o.s.v. Dans, musik, teater förekom regelbundet som programverksamhet eller som eget skapande under professionell ledning.

I slutet av 90-talet skrev och varnade psykologiforskaren på Örebro universitet, Nikolaus Koutakis, för ”olämpliga ungdomsmiljöer”. Han beskrev faran med att just fritidsgården kunde bli en mycket negativ miljö för unga. Hans forskning diskuterades livligt i fridssammanhang – men inte i Spånga-Tensta.

Här köpte man istället ett koncept för fritidsverksamheten i slutet av 90-talet som skapade en olämplig ungdomsmiljö: Tenstagården blev Blå Huset och man anställde outbildade fd kriminella ungdomar som personal på fritidsgården. Man deklarerade att målgruppen upp till 25 år skulle vara ”de mest besvärliga ungdomarna i Tensta”. Detta resulterade i att ett 30-tal ”besvärliga” övre tonåringar och unga vuxna ockuperade fritidsgården. I normalfallet skulle tusen lokala ungdomar vara målgruppen men nu kunde unga tonåringar inte gå dit, "vanliga" ungdomar och flickor försvann från verksamheten. Personalen bedrev ingen programverksamhet, inga skapande projekt, ”ingen vettig fritidsverksamhet”. Istället utövades en plitmentalitet och pennalism riktad från personalen mot ungdomarna vilket resulterade i våld och kaos.

Stadsdelsförvaltningen var fullt medveten om detta. Ett par fältassistenter varnade under 2000-talet för sakernas tillstånd. Men förvaltningen pressade en till långvarig sjukskrivning och en annan avskedades. Enhetschefen som drev verksamheten premierades istället med en hög chefslön vilket aldrig tidigare förekommit i Stockholms stads fritidshistoria.

Hur är något sådant här möjligt i en kommunal förvaltning? Säkert är det flera samverkande omständigheter: Stadsdelsreformen 1996 slog sönder Fritid Stockholm och kompetens gick förlorad. Följden blev att i 17 år har arbetsledare för fältassistenterna i Spånga-Tensta varit personer utan egen erfarenhet av socialt fältarbete. I 15 år var fritidschefen i Spånga-Tensta en f.d. rektor utan någon erfarenhet av fritidens speciella arbete. För 7-8 år sedan infördes s.k. ”LVU i hemmet” vilket innebär att ”besvärliga” ungdomar som tidigare skickats på internat för att lugna ner sig nu stannar hemma utan någon speciell social insats. Kanske attraherades också oerfarna chefer av den enhetschef som formulerade Blå Husets koncept i slutet på 90-talet. Han lyckades uppenbarligen slå blå dunster i ögonen på okunniga beslutsfattare. Blå Huset betraktades av stadsdelsförvaltningen Spånga-Tensta som ”flaggskeppet” i ungdomsarbetet när det egentligen var en katastrof.

I Spånga-Tensta stadsdelsnämnd sitter många politiker kvar som har varit med hela den här skandalresan.

Nytt kulturhus i Husby

2011-09-24T18:17:00.013+02:00

Dåvarande stadsbyggnadsborgarrådet Mikael Söderlund (M) presenterade i en DN-artikel för 10 år sedan något han kallade ”Kistavisionen”. Det var en grandios utvecklingsplan för Järvaområdet. Kista som ekonomisk motor, Järvafältet som ett Central Park och Södra Järva som ett ”down town” där kulturen har sin hemvist. När han återkom som borgarråd fem år senare efter en mandatperiod i opposition lanserade han samma idé för Årsta, Östberga och Enskedefältet. Central Park lät fint. Down town Tensta-Rinkeby – det skapade förhoppningar. Men det blev inget varken på Järva eller Enskedefältet.

Nu är det Husby som gäller. Nästgårds Kista. Det ska utvecklas med kultur. Svenska Bostäder började sitt Järvalyft för några år sedan med en katastrof. Man körde över alla hyresgäster och presenterade rivningar och lyxsaneringar så folk reagerade. Till slut fick bolaget börja om för att hitta ett annat sätt att kommunicera. 2009 tog bolaget initiativet till ett nybygge i centrum – ett kulturhus! Året efter fanns en färgglad broschyr – en hemlig sådan. Projektet var nämligen inte offentligt utan en ”företagshemlighet”. Det enda av kulturhuset man visade var en digital bild av en stor glasfasad i Husby centrum, inte olikt kulturhuset vid Sergelstorg. Inga beskrivning, inga beräkningar, inga målsättningar. De var kanske också hemliga… Broschyren hade en enskild upphovsman som fick jobb som strategisk chef för kulturförvaltningen efter det.

Samtidigt som det hemliga projektet pågick i Husby tog lokala föreningar över Tensta Träff ifrån kulturförvaltningen. Efter flera års förberedelser och överväganden var det så klart i januari 2009. Ett viktigt argument för föreningarna att ta över var att Tensta Träff måste bli något mer än enbart lokaluthyrning. Det måste bli ett lokalt kulturhus. Vi fick höra att kulturförvaltningen har en idé om att det ska uppstå lokala kulturhus utspridda över staden. Vi blev uppmuntrade och inspirerade och föreningen ändrade t.o.m. namn för att signalera sina ambitioner.

Men ett kulturhus skapar man ju inte utan pengar. Och utvecklingsmedel fanns det då som nu enbart i Järvalyftet. Så alla verksamheter i Tensta Träff listade husets renoverings – och upprustningsbehov för att rent fysiskt skapa förutsättningar för ett lokalt kulturhus. En ansökan sändes in till Järvalyftet i december 2009 men efter snart 2 år har Järvalyftet inte kunnat ge ett ordentligt svar på ansökan.

Nu kommer förklaringen från annat håll!

I nästa vecka ska stadsdelsnämnden i Rinkeby-Kista behandla ett tjänsteärende undertecknat av kulturförvaltningens direktör och stadsdelsförvaltningens dito om nybyggnation av kulturhus i Husby. Nu finns riktiga beskrivningar om vad det handlar om. Här finns nämnddokumentet under beslutsärenden p. 15. http://insyn.stockholm.se/rinkebykista/insyn.aspx?page=agenda&nodeid=424405

Summan av det hela verkar vara:
Tensta Träff får inga utvecklingsmedel. De lokala föreningarna tog över en lokaluthyrningsverksamhet man var tveksam till. Och kulturförvaltningen har ingen långsiktig strategi och kulturplanering för Järvaområdet.
"Raka rör" är något som behövs i lokal utveckling. Nu står vi i begrepp att skapa ett lokalt bygdekontor. Där kommer lokala föreningar att samlas för att driva lokala, angelägna frågor.
Här får stadens förvaltningar och politiker en engagerad samtalspartner som vill lokal utveckling. Men det kommer aldrig att fungera om inte stadens förvaltningar och nämnder tar de lokala människorna, föreningarna, på allvar.

Inga politiska partier i bygdekontoret!

2011-09-11T09:19:00.003+02:00

En arbetsgrupp börjar nu dra upp riktlinjerna för hur ett lokalt bygdekontor ska se ut. Stadgar ska skrivas och verksamhetsmål ställas upp. Nu är det viktigt att vi bygger på den verklighet som är vår och drar lärdom av vår lokala historia.

Det offentliga livet i Tensta domineras av offentlig förvaltning. Civilsamhället är svagt. Andelen röstande i allmänna val är mycket lågt. Folkomflyttningen är hög och stadsdelen har en stark koncentration av sociala problem som arbetslöshet, låga inkomster, höga sjuktal, låg utbildning et c.

Avsikten med bygdekontoret är att stärka civilsamhället genom det lokala föreningslivet. Av följande skäl bör politiska partier inte få bli medlemmar:

1. Politiska partier behandlar föreningslivet instrumentellt.
De dominerar det offentliga livet i lokalsamhället och har en instrumentell relation till det fria föreningslivet. Genom föreningsbidraget styr stadsdelsnämnden föreningslivets verksamhet. För att förening ska få föreningsbidrag ska ”…verksamheten också vara planerad i nära samverkan med förvaltningen.” Se ”Riktlinjer för föreningsbidrag” Tjänsteutlåtande DNR 099-672/2008 från Spånga-Tensta Stadsdelsnämnd.

2. Politiken har etnifierats i lokalsamhället.
Under senare år har partier drivit rekryteringskampanjer mot specifika etniska grupper. Socialdemokraterna har under 2000-talet dominerats av en etnisk grupp som orsakat interna spänningar och ledde till en sprängning av Tensta socialdemokratiska lokalförening 2003. Se filmen ”Problemet med Tensta”, 2008: http://tensta.blogspot.com/2010/12/ladda-ner-en-unik-film-fran-tensta.html

Moderaterna genomförde en ljusskygg rekryteringskampanj riktad till en annan etnisk grupp i Rinkeby 2010. 300 blev plötsligt medlemmar hos Moderaterna - ofta utan att själva vara medvetna om detta.

3. I ett politiskt passivt lokalsamhälle kan enskilda politiker bli dominanta.
I Tensta finns exempel på enskilda politiker som inte ser gränserna för sitt mandat. Man har varit involverad i alla sammanhang och drivit igenom sina målsättningar ömsom som tjänsteman, ömsom som föreningsaktivist och ömsom som nämndpolitiker.
Se tenstabon Cheko Pekgüls artikel på News Mill: http://www.newsmill.se/artikel/2010/02/18/partiernas-fj-sk-f-r-invandrare-lockar-skojare

En annan lokal egenhet man måste vara medveten om när man nu lägger grunden för ett kommande bygdekontor är att föreningslivet i Gamla Spånga inte får dominera.

Vi vet t.ex. att kulturkommittén genom åren fungerat dåligt därför att den antingen dominerats av f.d. lokalpolitiker eller av spångaföreningar. Gamla Spånga är medelklassens villasamhälle med helt andra förutsättningar än det segregerade Tensta. Där finns ett fungerande civilsamhälle av svensk standardmodell genom villaföreningen, idrottsföreningarna, hembygdsföreningen, pensionärsorganisationerna, företagarorganisationen o.s.v. Genom åren har försök gjorts att sammanföra frivilligengagemanget i Spånga och Tensta i t.ex. kulturkommittén eller föreningsrådet men det har alltid resulterat i att Tenstas invandrarföreningar tystnat och dragit sig ur.

Ett bygdekontor för Tensta, eller ännu bättre för hela Järvaområdet, bör vara en sammanslutning för att stärka de svaga, ge röst åt de tysta och makt åt de maktlösa.

Ny anda på Järva

2011-09-10T15:50:00.008+02:00

Foto: GW, Kulturhuset Tensta Träff 8 september, startmöte till lokalt bygdekontor.

Sedan några år existerar något som kallas Järvaandan. Det är nått slags ”organisation” som ska samla alla goda krafter för ett trivsammare och tryggare Järva. Alla uppmanas att vara med. Alla stadsdelar runt Järva. Och alla föreningar och organisationer. Se: http://www.stockholm.se/Fristaende-webbplatser/Stadsdelssajter/Rinkeby-Kista/Jarvaandan/

Men Järvaandan är egentligen ett PR- och marknadsföringsprojekt styrt av kommunala förvaltningar runt Järvaområdet. Initiativtagare är stadsdelsdirektören i Kista-Rinkeby. När han för några år sedan kom som ny direktör hade han erfarenhet från den s.k. ”Söderandan”. Det är ett brottsförebyggande råd på Söder bestående av framför allt näringsidkare och myndigheter. Se: http://www.soderandan.se/

Kommunal förvaltning tror att man mobiliserar befolkningen genom sådana projekt. Men det blir kostgjorda processer, verktyg för tjänstemän att styra en lokalbefolkning.

Nu har emellertid startskottet gått för ett bygdekontor på Järva. Det är det fria föreningslivet som självt tar initiativ för att samlas kring lokala utvecklingsfrågor och ansluta sig till ett stort nätverk över hela landet – ”Hela Sverige Ska Leva”. Se: http://helasverige.se/

Civilsamhället, det lokala föreningslivet, börjar nu bygga upp en egen struktur som blir en tredje kraft på Järvaområdet vid sidan av den kommunala förvaltningsorganisationen med nämnderna och näringslivet. Tids nog kommer det att finnas en tredje röst på Järva – järvabornas.

Fråga till Madeleine Sjöstedt (FP, ordf Sthlms kulturnämnd) om Blå Huset i Tensta

2011-08-27T13:25:00.004+02:00

Som bekant har Blå Huset i Tensta återigen brunnit. Polisen betecknar dådet som ”mordbrand”. Lokalerna i hela huset har skadats av rök och vatten. Den enda entrén är helt demolerad. Det kommer att ta månader att sanera huset och verksamheterna kommer under tiden att vara stängda.

Blå Huset innehåller framför allt 3 verksamheter: fritidsgård och boxningsklubb som sedan 1,5 år drivs av Stadsmissionen på nedre planet och den kommunala Kulturskolan en trappa upp. Ungdomsarbetet i fritidsgårdsdelen har under 10 år varit en krisverksamhet som påverkat hela husets funktion på ett negativt sätt. När Blå Huset renoverades kring år 2000 byggdes lokalerna om för att (som det sades) ”skapa ett öppet hus” med en idé om ”öppna dörrar” mellan olika huvudmän och verksamheter. Men p.g.a. det ständigt pågående kaoset på fritidsgårdsdelen har framför allt Kulturskolan drabbats. Föräldrar vågar inte skicka sina småbarn till
Kulturskolan.

Under våren 2010 hade ansvariga på Stockholms Kulturskola långt gående planer på att lämna Blå Huset, säga upp lokalerna och starkt reducera verksamheten i stadsdelen. Under en följd av år har Kulturskolan i Tensta inte lyckats att attrahera lokala barn och ungdomar dels p.g.a. det dysfunktionella Blå Huset dels p.g.a. stagnerad pedagogik. Det är sant. Men boende i Tensta protesterade mot nedläggningshotet och Kulturskolan fick en nådatid på 2 år genom Järvalyftet. Verksamheten i Tensta måste under den tiden förändras, nå tenstabarn och förnya pedagogiken. Det arbetet pågår på ett intressant sätt.

I den nu uppkomna situationen har det kommit till min kännedom att företrädare för moderaterna i Spånga-Tensta inte tänker ompröva Stadsmissionens entreprenad på Blå Huset. Man anser att missionen gör ett bra jobb.

Jag riktar nu frågan till Dig, Madeleine Sjöstedt:

Vad tänker Du göra för att Kulturskolan i Blå Huset ska kunna fortsätta sitt påbörjade förändringsarbete? Det är uppenbarligen Stadsmissionens ungdomsverksamhet i fritidsgårdsdelen som är problemet i Blå Huset. Vad tänker Du göra för att den inte ska fortsätta att sabotera Kulturskolans möjligheter att utvecklas? Du var mycket entusiastisk när Dockteatern Tittut genom en tenstabos försorg inledde sitt samarbete med Kulturskolan i Tensta. Vad tänker Du göra för att de ska kunna fortsätta det samarbetet?

Gregor Wroblewski

Fritidsgården i Tensta brann åter igen

2011-08-24T15:35:00.006+02:00

Foto: GW

Tenstas ungdomsgäng tände på Blå Huset för 3 år sedan. I helgen var det dags igen. Liksom förra gången kördes en bil in i entrén och stacks i brand. Huset måste nu stänga en längre tid för sanering efter omfattande rök- och vattenskador.

I Blå Huset finns idag framför allt 3 verksamheter: fritidsgården, Tensta Boxningsklubb på nedre planet och Kulturskolan en trappa upp. Efter att fritidsgårdsdelen i 10 år misskötts i kommunal regi överlämnades driften i februari 2010 till Stadsmissionen.

Många såg fram emot Stadsmissionen och ett nödvändigt förändringsarbete. Men nu efter 1,5 år måste man tyvärr konstatera att inga större förändringar har genomförts.

Samtidigt som verksamheten en trappa ned överlämnades till föreningsdrift hotades den kommunala Kulturskolans existens en trappa upp. Våren 2010 mobiliserades lokala krafter i protest och Kulturskolan blev kvar under ett 2-årigt projekt med stöd från Järvalyftet. Kulturskolan måste under projekttiden hitta nya arbetsmetoder och framför allt intressera lokala barn och ungdomar - vilket tidigare varit verksamhetens stora problem.

Inre personalkonflikter på fritidsgården, besökare som slår ner personal och demolerar inredning, omplaceringar av olämpliga personer och nu ungdomsbesökare som anlägger mordbrand, vittnar om att Stadsmissionen inte klarar av att rycka upp verksamheten. Och detta påverkar naturligtvis både boxningsklubbens och Kulturskolans möjlighet att nå sina verksamhetsmål. Nu är det viktigt att lokalpolitiker så som ansvariga agerar resolut och ställer den nödvändiga frågan: är Stadsmissionen rätt organisation att driva fritidsgården?

Inom kulturförvaltningens ledning ställer man sig redan den naturliga frågan: kan vi ha kvar Kulturskolan i Tensta när verksamheten där ständigt saboteras?

Ny doktorsavhandling om Tensta och Rinkeby

2011-06-16T17:19:00.014+02:00

För en vecka sedan försvarade Lisa Kings sin doktorsavhandling "Till det lokalas försvar - civilsamhället i den urbana periferin". Opponent var professor Nora Räthzel från Umeå universitet och även hon en tenstaskildrare. (Se annat inlägg på denna blogg.) Läsvärt om civilsamhälle, föreningar och samhällsengagemang med Tensta och Rinkeby som exempel.
Se: http://www.arkiv.nu/ListBooks/tabid/68/ProductID/406/List/1/Default.aspx?SortField=Free3%20DESC,ProductName

Vi startar ett bygderåd i Spånga-Tensta!

2011-06-07T16:58:00.003+02:00

Professorn i sociologi vid Umeå universitet, Nora Räthzel, besökte ofta Tensta för några år sedan. Hon arbetade med en sociologisk jämförelse mellan Tensta och stadsdelen Altona utanför Hamburg ur det civila samhällets perspektiv. Hennes analys finns publicerad i antologin ”Periferin i centrum – gränsöverskridande praktiker i Stockholms offentliga rum”, red. Katarina Nylund, Daidalos 2007.

Grundtanken i hennes resonemang är att föreningslivet i Tensta är bundet och beroende av offentlig förvaltning. Man söker verksamhetsbidrag och anpassar sin verksamhet till projekt som styrs av bidragsgivaren. Föreningslivet och därmed det civila samhället är osjälvständigt och sönderstressat av ansökningsjäkt. Hon skriver: ”Den största skillnaden mellan projekten i Altona och de i Tensta, hävdar jag, är att de förra ser sig som en del i en rörelse som syftar till att omvandla de sociala relationerna i samhället i stort, medan de senare fokuserar på tillfälliga målsättningar i det specifika bostadsområdet.” Du kan ladda ned filmen ”Problemet med Tensta” (2008) och själv höra prof. Nora Rähtzel tala om detta. Nedladdningen tar ca. 20 min.
Se: http://tensta.blogspot.com/2010/12/ladda-ner-en-unik-film-fran-tensta.html

Vissa föreningar och föreningsliknande nätverk i Tensta hittar ibland en överlevnadsstrategi och ingår "symbiotiska" relationer med kommunal förvaltning. Föreningsmedlemmar jobbar i kommunen och kommunen ger bidrag till föreningen för hårt styrda projekt - städning av angivna områden, nattvandring, förebyggande ungdomsprojekt o dyl. Den lokala nämnden är grundmurat skeptisk till föreningsbidrag men formulerade 2008 ändå nya riktlinjer för dessa. Man skriver bl a att ”verksamheten ska vara planerad i nära samverkan med förvaltningen”. På detta sätt binder man föreningsverksamheten till sig och ser en nytta med utbetalda pengar.
(Se tjänsteutlåtande dnr 099-672/2008 sdf Spånga-Tensta)

Som ett led i stärkandet av det lokala föreningslivet startar vi under hösten ett bygderåd i Spånga -Tensta. Vad är det? Inom ramen för ”Hela Sverige ska leva” bildas det runt om i landet, på landsbygden såväl som i städerna, frivilliga sammanslutningar av lokala föreningar. Dessa s.k. bygderåd är civilsamhällets centra som engagerar sig i ett lokalsamhälles utveckling. Råden kanaliserar civilsamhällets engagemang och fungerar som samtalspartner i förhållande till offentlig förvaltning och politiska nämnder. Genom ett landsomfattande nätverk av liknande råd kan samarbeten och utvecklingsprojekt genomföras inom t.ex. arbetsmarknad, turism, socialt företagande, EU-projekt o.s.v. Se: http://www.helasverige.se/stockholm/

Föreningen Kulturhuset Tensta Träff är sedan flera år medlem i Stockholms länsbygderåd. Den 8 september bjuder föreningen och länsbygderådet in förvaltningsledningar och politiker i Järvaområdet till ett seminarium där planerna presenteras. Mer info kommer att finnas på http://www.tenstatraff.se/

Se även den brittiske f.d. inrikesministern David Blunketts text från 2003 ”Aktiva medborgare och starka samhällen – om hur det civila samhället kan förnyas.”
Se: http://tensta.blogspot.com/2006/08/det-civila-samhllet-en.html#links

Kungliga Operan mot alla odds i Tensta

2011-05-14T13:29:00.026+02:00

Foto: GW

Kungliga Operan avslutar ett 3-årigt pedagogiskt projekt på Elinsborgsskolan i Tensta. Barn har fått träffa sångare och musiker och bekanta sig med det magiska huset inom ramen för
verksamheten ”Unga på Operan”. Kulmen på projektet är en föreställning av 1700-talsoperan ”Zemire & Azor” där skolans sjätteklassare spelar tillsammans med professionella musiker och
sångare i en påkostad produktion på Kulturhuset Tensta Träff med premiär den 26 maj.

Operan satsar nästan lika mycket på detta utlokaliserade ungdomsprojekt som på en normalproduktion i operahuset vid Gustav Adolfstorg. Elinsborgsskolan och skolförvaltningen betalar ingenting.

Det var märkligt att för två år sedan inse att varken skolan eller stadsdelsförvaltningen hade tänkt på hur föreställningarna skulle genomföras i Tensta. Operans projektledare kontaktade mig och vi fick improviserat vädja till nämndordförande, stadsdelsdirektör, gymnasiets rektor och fastighetsägaren att bidra med medel som möjliggjorde att Operans projektfinal kunde visas på Tensta Träff. Ross Tensta gymnasium, SISAB och stadsdelsnämnden med förvaltningen har alla bidragit till att möjliggöra det som borde varit självklart men ingen planerat för: att slutresultatet av Operans projekt visas i Tensta. Och Föreningen Kulturhuset Tensta Träff har verkligen visat att den är en kreativ och kapabel kulturproducent i stadsdelen.

Men en envis fråga dyker åter upp: har kommunen abdikerat från kulturansvaret i stadsdelen? Föreningen Kulturhuset Tensta Träff är en svag konstruktion som varken har medel för kulturproduktioner av denna kaliber eller ett uppdrag att sköta dessa frågor. Ändå tog föreningen ansvar. Detta borde innebära att föreningens lokala roll erkänns och förstärks.

Se Kungliga Operans hemsida: http://www.operan.se/Var-repertoar/Hosten-20101/Zemire-och-Azor/

Lilla Tenstas vårdträd nersågat

2011-04-09T14:31:00.007+02:00

Foto: GW

Långt innan stadsdelen Tensta fanns låg här en bondgård kallad Lilla Tensta. Och på gården stod en ek som bevarades när kvarteret Lilla Tensta bebyggdes på 1980-talet då den kulturmärkta byggnadsmiljön med speciellt formgiven silverpilspark skapades. Badets placering rättades efter ekens 100-åriga växtplats.

Just nu pågår ombyggnadsarbeten av entrén till badet. Den ska återföras till sitt ursprungliga läge ca. 10 meter från den gamla eken. På det månatliga husmötet där Tensta Träffs olika verksamheter löser praktiska problem, försäkrade fastighetsägaren SISAB:s representant att eken ska stå kvar. Men fredagen den 8 april sågas den brutalt ner.

Det här är ytterligare ett exempel av flera på hur fastighetsägaren nonchalerar den s.k. ”blå klassningen” av hela kvarteret Lilla Tensta. Se Riksanikvarieämbetets bebyggelseregister: http://www.bebyggelseregistret.raa.se/cocoon/bbr/anlaggning_formatted_property.html?propertyId=21000002776913&baseObjectId=21810000000556&baseObjectType=tidsskikt&rubrik=Beskrivning&menu1=Anl%E4ggning&menu2=Beskrivning

Blåklassade byggnader lyder under Plan- och bygglagen (PBL). Brott mot bygglov o dyl i dessa fall anmäls till Stadsbyggnadskontoret. Här: http://www.stockholm.se/OmStockholm/Forvaltningar-och-bolag/Fackforvaltningar/Stadsbyggnadskontoret/Kontakta-oss/

Den blå klassningen innebär att Plan- och bygglagen (PBL) 3:10 och 3:12 skall beaktas vid förändringar:

10 § Ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara. (Denna paragraf gäller all bebyggelse)

12 § Byggnader, som är särskilt värdefulla från historisk, kultur-historisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde av denna karaktär, får inte förvanskas.

Det är stadsbyggnadskontoret som äger beslutanderätt över vad som får och inte får göras med byggnaden. Det är också stadsbyggnadskontoret som kan ålägga om återställande.

Hasse tar avsked av föreningarna i Tensta

2011-04-01T15:41:00.012+02:00

Hasse 2008. GW

Efter många år i Tensta och outtröttligt engagemang i bl.a. Järva Fredskommitté, Tensta Marknad, kulturkommittén och Föreningen Kulturhuset Tensta Träff tog Hasse avsked av föreningslivet i Tensta på Tensta Träffs årsmöte i mars. Föreningen Tenstabor var hans initiativ på 90-talet för att tillsammans med andra boende stävja narkotikahandeln i centrum. Många förknippar honom framför allt med Kulturkaféet och Arbetslösas förening som han skapade 1998 men han var också initiativtagare till paraplyorganisationen som nu utvecklar ett lokalt kulturhus.

Här är Hasses avskedsbrev:

Eftersom jag flyttat för flera år sedan känns det inte längre lika meningsfullt att vara med i styrelsen. Jag har fyllt 70 år och det känns som om jag passerat bäst före-datum och att framtiden i Tensta måste engagera yngre personer.

Jag tycker också att Stadsdelsförvaltningen och Järvalyftet inte visat något intresse för att stödja Kulturhuset Tensta Träff varken i ord eller handling. Det är märkligt när stadsdelen verkligen behöver människor med engagemang och ideellt intresse och framförallt mötesplatser som Tensta Träff för att träffas och utvecklas tillsammans och skapa framtidstro.

Visionen hos många har ju varit att vi vill visa att förorter som Tensta skulle kunna vara ett exempel när det gäller tolerans och kunskap om varandra som kan stärka vårt eget självförtroende och visa tvivlare och rasister hur det nya Sverige kunde se ut.

Tensta byggd som sovstad sover vidare. Inte för att det är invånarnas fel utan till stor del för att myndigheter och omgivning inte vill veta av oss och inte har kunskap och visioner att försöka förändra.

Det låter kanske pessimistiskt men jag tror och hoppas att det kommer förändringar som gör Tenstaborna mer aktiva i gemensamma frågor och då naturligtvis också i Kulturhuset Tensta Träff och att myndigheter blir bättre till att vilja lyssna på oss.

Jag har verkligen trivts med att varit med från början i arbetet med föreningen och har uppskattat Gregor Wroblewskis stora insats och övriga styrelsemedlemmars engagemang. Jag önskar föreningen allt gott i fortsättningen.

Hans Grafström

Kuppförsök på Tensta Träff

2011-03-20T15:17:00.010+01:00

Foto: GW

Årsmötet i Föreningen Kulturhuset Tensta Träff den 16 mars utsattes för ett kuppförsök organiserat av en kommunal tjänsteman och politiker i den nybildade förvaltningsenheten ”Trivsel & Trygghet” i Tensta. Ett antal sammansvurna föreningar och lösa nätverk backade upp tre 20-åriga killars försök att ta över Kulturhuset Tensta Träff. Försöket misslyckades och för vissa årsmötesdeltagare var kuppförsöket förvånande och oförklarligt.

Sedan en tid agerar tre unga killar i Tensta och Rinkeby. De peppar upp sig själva och omgivningen med högljudda deklarationer om ”förändring, ungdomar och nytänkande”. De dyker upp i många olika sammanhang. För en tid sedan drev de en kampanj för att ta över konsthallen. Förra året försökte de sparka en ledande person på Rinkeby Folkets Hus. Och nu som sagt försökte de ta kommandot över Tensta Träff.

En lång rad tjänstemän och andra personer är imponerade av dessa killar. Man hejar på och stöder dem på olika sätt. Man kallar dem ”framtidens makthavare”. Men dessa personer gör killarna en otjänst. De har inga utbildningar och har aldrig i praktisk handling fått visa att de kan driva ett offentligfinansierat projekt eller verksamhet. De går istället omkring i olika existerande verksamheter och skapar konflikter med proklamationer. Om dessa killar verkligen vill arbeta i offentligheten, för och tillsammans med civilsamhället, bör de först visa att de klarar av det. Den påhejande hejaklacken skulle kunna organisera ett sådant projekt t.ex. med Jalla Jalla-pengar på kulturförvaltningen och låta killarna bevisa att de kan istället för att skapa konflikter.

Föreningen Kulturhuset Tensta Träff är en öppen demokratisk medlemsförening och därför möjlig att ta över i kuppartade former. Föreningen driver uthyrningsverksamheten på Tensta Träff enligt avtal med kulturförvaltningen och hanterar en budgetomsättning på ca. 3 miljoner, framför allt bestående av kommunala medel. Att gå in i denna förening bör göras i samråd med kulturförvaltning, styrelse, valberedning och medlemmar. Om kuppförsöket hade lyckats hade administration och personalorganisation slagits sönder och uthyrningsverksamheten inte fungerat. Det är ett stort ansvar att driva Tensta Träff.

Nu vill jag veta vilket stöd från stadsdelsledningen dessa kupporganisatörer har för ett sådant ansvarslöst agerande.

Socialdemokratins kris i Tensta

2011-02-27T13:59:00.005+01:00

Sedan en tid diskuteras SAP:s förlorade position som ledande politiskt parti i landet. Inom kort väntas radikala förändringar och nystart. I Tensta och liknande områden har partiet alltid varit helt dominerande. I allmänna val röstar bara ca. 50% av de röstberättigade men av dessa räknar man med att ca. 80% röstat vänster varav 60% på socialdemokraterna.

Stadsdelsnämnderna infördes 1996 men lokala direktval till dessa förkastades. Ett lapptäcke av röda och blå stadsdelar hade aldrig kunnat samsas i stadshuset. Istället blev nämnderna i vissa fall politiska isolat där lokala egenheter och konflikter bildat märkliga politiska monokulturer.

I Tensta etnifierades den socialdemokratiska föreningen. Särintressen ledde till en splittring av den lokala partiföreningen i början av 2000-talet. Denna del av den lokala historien finns nu återberättad på ett intressant sätt i filmen ”Problemet med Tensta – samtal i segregerad förort” (2008) som man kan ladda ner från denna sida, i Anders Sundelins Fokus-artikel från maj 2010 och tenstabon Cheko Pekgüls artikel på Newsmill från februari 2010.

Det här är dokument som visar på lokala missförhållanden som måste förändras om socialdemokratins nystart även ska nå Tensta.

Anders Sundelin, Fokus maj 2010: http://www.fokus.se/2010/05/karriaren-kantas-av-konflikter/

Cheko Pekgül, Newsmill feb 2010: http://www.newsmill.se/artikel/2010/02/18/partiernas-fj-sk-f-r-invandrare-lockar-skojare

Återigen hotas ett konstverk i Tensta

2011-02-19T11:24:00.014+01:00

Foto: KS

I samband med planeringen för Kungliga Operans föreställningar i maj har Kristina Rindars ridå "Regnbåge" plockats ner från scenen i den stora Stockholmssalen på Tensta Träff. Just nu ligger ridån inpackad i plast nere i garaget och det finns ingen framförhållning för vad som ska hända med den. Vi står återigen i en situation där ett konstverk hotas att förstöras p.g.a. underlåtenhet.

Konstverket är enligt Stockholm Konst (kommunens avdelning för offentlig konst) ett "fastighetsintegrerat konstverk" och därmed fastighetsägarens ansvar. Fastighetsägaren SISAB ifrågasätter den definitionen och menar att ridån är en "lös inventarie" och därmed hyresgästens ansvar. Hyresgästen är i detta sammanhang Kulturförvaltningen.

Nu är ridån undangömd i det fuktiga garaget och riskerar att förstöras medan kommunala bolag och förvaltningar strider om vems ansvaret är. Kanske det återigen är dags att anmäla SISAB till stadsbyggnadskontoret för åsidosättande av den s.k. "blå klassningen" av Tensta Träff? Fastigheten är som bekant klassad som "kulturhistoriskt värdefull miljö" och faller därmed under Plan - och bygglagen (PBL) 3:10 och 3:12 om varsamhet vid förändringar.

Hur ska vi fortsätta Tensta Marknad?

2011-01-05T16:50:00.005+01:00

Strax före jul avrapporterade stadsdelsförvaltningen Tensta Marknad 2010. Så här avslutas rapporten: ”Förvaltningens mål i planeringen och genomförandet av årets marknad har varit att minska sitt personella bidrag för att låta det lokala föreningslivet få ta ett större ansvar. Den kunskap som finns i förvaltningen om marknadsarbetet har erbjudits till alla intresserade eldsjälar och föreningsaktiva som velat delta i marknadsarbetet. Förhoppning är att Tensta Marknad kan leva vidare med ett ökat engagemang från föreningslivet och med ett minskat stöd från förvaltningen i framtiden.”

Se hela rapporten: http://www.insyn.stockholm.se/spanga/document/2010-12-16/Dagordning/9/9_%205-545-2010%20tjut%20Tensta%20marknad%202010%20slutlig.pdf

I 23 år har kommunal förvaltning varit garanten för att marknaden regelbundet har genomförts. Nu anser stadsdelsförvaltningen att det är slut och den stora frågan under våren blir: hur ska vi fortsätta?

Förslag tas tacksamt emot på denna blogg…

2010 - andra året på Tensta Träff

2010-12-19T12:07:00.009+01:00

Ett förlorat år i utvecklingen av ett lokalt kulturhus. Järvalyftet har inte tilldelat nödvändiga medel för upprustning. Den nye kassören har inte haft överblick över en snårig ekonomi vilket resulterat i försiktighet och inställd programverksamhet. Idrottsförvaltningen som hanterat faktureringen för uthyrningsverksamheten har sammanblandat Tensta Träffs ekonomi med Alviks Medborgarhus. En anlagd brand i angränsande lokaler i juli orsakade månader av saneringsarbete, nya kabelinstallationer och förstörda tryckerimaskiner. En liten ljusglimt är samarbetet kring datorutbildning för vuxna som pågått under hösten i den nya datorsalen.

Kulturhusföreningen tog i oktober initiativ till grundläggande samtal om hur ett kulturhus ska förverkligas. Även kulturförvaltningens strategiska avdelning ser gärna att en sådan diskussion kommer igång. Berörda förvaltningar, gymnasiet, fastighetsägaren och Järvalyftet bjöds in. Uppenbart är att de lokala föreningarna som driver uthyrningsverksamheten och ser sig själva som utförare av ett utvecklingsarbete inte betraktas som jämbördig samtalspart. Tanken om ett civilsamhälle, en ”tredje sektor”, är inte levande inom delar av tjänstemannasfären. Samtalen ledde inte till något.

Vi har mycket att lära av Storbritannien. Läs här: http://tensta.blogspot.com/2006/08/det-civila-samhllet-en.html#links

Flest inbrott i Familjebostäder

2010-12-18T10:51:00.007+01:00

Foto: GW

I drygt ett år har Tensta plågats av ständiga lägenhetsinbrott. Det sägs att Familjebostäder i Tensta är det bostadsbolag som haft flest inbrott under 2010. Med jämna mellanrum rapporterar massmedia att polisen gripit ett gäng hitresta latinamerikaner, lokala tjuvar eller ”brottsliga nätverk i Västerort”. Man är ute efter guld, pengar och pass och polisanmälan leder aldrig till att ägaren återfår sina ägodelar.

Några hundra lägenheter i beståndet ligger på nedre botten. Familjebostäder har ingen strategi för att skydda dessa lägenheter. Man rekommenderar inte inglasning av balkong. Hyresgästen får på egen bekostnad installera galler på insidan av fönstren, ta bort dem vid flytt och återställa borrhål. Säkerhetsdörren som kostar 90 kronor extra på hyran per månad är helt meningslös då tjuvarna tar sig in genom krossade fönster.

Faktum är att många hyresgäster i Familjebostäder inte vågar lämna sin lägenhet obevakad. Man reser inte på semester och lämnar inte hemmet över dagen. Det behövs ingen större fantasi för att föreställa sig den stress och begränsning människor upplever under sådana förhållanden.

Ändå påstår Familjebostäder som har ca. 2000 lägenheter i Tensta och Rinkeby att man arbetar med ”trygghet och trivsel”. Se:http://www.stockholm.se/Fristaende-webbplatser/Fackforvaltningssajter/Stadsledningskontoret/Jarvalyftet/Jarvas-idekatalog/Remissinstanser/Familjebostader/

Ladda ner en unik film från Tensta!

2010-12-11T11:36:00.007+01:00

I februari 2008 samlades ett 15-tal personer i Tensta Träff för att samtala om civilsamhällets förutsättningar inför lokalföreningarnas övertagandet av driftansvaret för uthyrningsverksamheten på träffen. Tenstas specielle skildrare i film, Babis Tsokas, återkom för att dokumentera och flera kända tenstaprofiler uttalar sig för första gången offentligt om grundläggande sociala problem i stadsdelen. Detta är ett lokalhistoriskt dokument du nu kan ladda ned genom ett klick på bifogad länk. Det kan ta några minuter att hämta filen.
Klicka här: http://dl.dropbox.com/u/9452290/Problemet%20med%20Tensta%20-%20samtal%20i%20segregerad%20förort.%202008.avi

Filmfakta:
Produktionsår: 2008
Längd: 52 min
Kamera A: Babis Tsokas
Kamera B: Joachim Nakagawa Stråning
Postproduktion: Babis Tsokas
Producent: © Gregor Wroblewski

I panelen: Nora Räthzel, prof. sociologi, Umeå univ.
Kristina Hellqvist, samhällsvetare
Erik Stenberg, arkitekt, prefekt KTH
och ett 10-tal "tenstaaktivister" och andra intresserade.
Samtalsledare: Gregor Wroblewski, verksamhetsutvecklare

Antiintellektuell populism i Tensta

2010-10-26T16:58:00.008+02:00

I somras hoppade verksamhetsansvarig av från konsthallen. Så det är till att hitta en ny. Och samtidigt startar man en oblyg kampanj för att installera en outbildad 23-åring som chef. Estetiken är hämtad från Nordkorea. Det anmärkningsvärda är dock att kommunala tjänstemän och personer som borde veta bättre hejar på. Det är märkligt att se hur personer som inte skulle överlämna en skolas rektorsjobb till vem som helst är beredda att lämna Tensta Konsthall till en kille vars merit är att han inte vet något om konst. Detta kan bara hända i Tensta! (Klicka på rubriken för att se kampanjen på Facebook.)

Kungliga Operan i Tensta

2010-10-14T19:20:00.009+02:00

Foto: Scenografi av Jan Edlund.

Se: http://www.operan.se/Var-repertoar/Hosten-20101/Zemire-och-Azor/Forestallningar/2011-05-27-1300/

Nu börjar operafinalen på Elinsborgsskolan! Kungliga Operan avslutar ett 3-årigt samarbete med en riktig produktion. Under ett läsår ska professionella sångare, musiker från Kungliga Hovkapellet och elever från Operahögskolan, studera in 1700-talsoperan "Zémire & Azor" med elever från årskurs sex. Det blir en nytolkning med nyskriven musik. I maj månad 2011 bygger Operan om Kulturhuset Tensta Träff till en totalmiljö av scenografen Jan Edlund och allmänheten inbjuds till 6 föreställningar. Det lokala föreningslivet i samarbete med med stadsdelsförvaltningen ska under två veckor ansvara för ordningen i och runt föreställningarna. Ross Tensta gymnasium och stadsdelsnämnden samarbetar med Föreningen Kulturhuset Tensta Träff för att möjliggöra evenemangen. Biljetterna släpps den 8:de november. Se länken ovan.

CAT - Cultural Animation Tensta

2010-09-28T19:01:00.004+02:00

Sedan den anlagda branden i somras på Tensta Träff har utvecklingsarbetet stannat upp. Huset ska bli ett lokalt kulturhus men nu måste olika kommunala förvaltningar och fastighetsägaren SISAB komma överens om en linje: kulturförvaltningen har i uppdrag att understödja en utveckling av kulturhus i stadens ytterområden men hittills har t.ex. utbildningsförvaltningen och stadsbiblioteket inte varit engagerade. I mitten av oktober ska berörda kommunala verksamheter som finns i huset försöka enas om vad man anser att Tensta Träff ska vara. Föreningen Kulturhuset Tensta Träff kommer att diskutera samma ämne på sitt höstmöte den 5 oktober. Förhoppningsvis sammanstrålar föreningens och kommunens tankar senare i höst så att ett ordentligt Järvalyft kan inledas.

Utvecklingsarbetet på Tensta Träff drivs av lokala föreningar och inspireras av tankar om empowerment och lokalt ansvarstagande. Därför har jag till kulturförvaltningen presenterat ”cultural animation”. Tanken är att introducera arbetsmetoden, tankesättet och en utbildning som knyter ihop socialt förändringsarbete med kultur. Se: http://www.infed.org/animate/b-animat.htm

En ordentlig satsning bör även innehålla en sådan utbildning.

Barn larmade om konststöld i Tensta

2010-08-14T22:40:00.007+02:00

Bent Sörensen "Orosmaskin". Foto: GW

Ikväll vid 21-tiden gick larmet: barn upptäckte förberedelse till konststöld! På innergården vid nummer 37 på Tensta Allé hade någon lossat dansken Bent Sörensens bronsskulptur ”Orosmaskin” från granitsockeln. Lekande barn uppmärksammade vuxna på situationen. Den femtio kilo tunga skulpturen räddades.

På Tensta Allés innergårdar står ett antal konstverk. Det är andra gången i år som en bronsskulptur kapas från sin plats på Tensta Allé. Och fontänen vid T-baneuppgången som tidigare var en blomma med kronblad av brons är idag en sorglig VVS-anordning. Det handlar om planerade stölder och metallhandel.

Svartbygge på Tensta Träff

2010-08-12T16:49:00.005+02:00

Metalljalusier på Tensta Träff. Foto: GW

Efter mordbranden i kulturkafét den 17 juni har metalljalusier monterats på kaféts fönster – utan bygglov men med fastighetsägaren SISABs goda minne. Detta är nu anmält till stadsbyggnadskontoret som svartbygge.

Tensta Träff med gymnasiet och idrottshallen är klassat som kulturhistoriskt mycket värdefull byggnadsmiljö. Stadsmuseet har i bebyggelseregistret givit Tensta Träff s.k. blå klassning. Se: http://www.bebyggelseregistret.raa.se/cocoon/bbr/anlaggning_formatted_property.html?propertyId=21000002776913&baseObjectId=21810000000556&baseObjectType=tidsskikt&rubrik=Beskrivning&menu1=Anl%E4ggning&menu2=Beskrivning

Den blå klassningen innebär att Plan- och bygglagen (PBL) 3:10 och 3:12 skall beaktas vid förändringar:

Det är stadsbyggnadskontoret som äger beslutanderätt över vad som får och inte får göras med byggnaden. Det är också stadsbyggnadskontoret som kan ålägga om återställande.

Kommentar: att Plan- och bygglagen inte respekteras av fastighetsägaren SISAB är ett symptom på det undantagstillstånd som råder i Tensta. Mycket som händer här skulle aldrig accepteras i andra delar av staden. Att inte vårda den blå klassningen på byggnaderna runt Tensta Träff är kapitalförstörelse och utarmning av Tensta.

SOS från Tensta Träff

2010-07-30T14:47:00.014+02:00

Kulturkaféet efter branden. Foto: GW

Tensta Träff utsattes under sommaren för en anlagd brand. Det s.k. Kulturkaféet blev totalförstört. Kabeldragningar och installationer måste ersättas i hela huset. Delar av entrén kommer att målas om. Det är ytterligare ett bakslag för utvecklingsarbetet på Tensta Träff. Stockholms kulturnämnd har under senare år överlämnat stadens samtliga tiotalet uthyrningslokaler till föreningsdrift. Kulturförvaltningen hoppas lokal förankring ska vitalisera och utveckla verksamheterna till ”lokala kulturhus”. Ett grundläggande problem är dock att idén om lokala kulturhus inte är politiskt förankrad. Det finns inte heller några medel avsatta för utvecklingsarbete. Tensta Träff är i stort behov av att samtliga aktörer nu är överens om vad huset ska vara för något. Idag drivs uthyrningsverksamheten med en mycket låg ambitionsnivå, fastighetsägaren SISAB är en bromskloss och gymnasiet ser till sina intressen. Föreningarna förstår inte varför man ska ansvara för något som mest är kaos utan möjligheter att bli bättre. Stockholms stad har under senare år varit i London för att titta på IDEA STORES. Det är mötesplatser med ett bibliotek i centrum. Vi skulle kalla det allaktivitetshus. Man har försökt omsätta idén i Stockholm genom att öppna bibliotek på udda platser t.ex. i tunnelbanan. Men här har kul placeringar blivit viktigare än verksamhetens innehåll. År 2002 drogs riktlinjerna upp för bomässan i Tensta 2006. Förstudien pekade ut Tensta Träff som ett framtida ”kultur- och kunskapscentrum för vuxna”. Den tanken har förfuskats och försvunnit. Det är bara de lokala föreningarna som envist påminner om dessa idéer utan att få gehör från instanserna med pengar. Medan föreningarna ännu orkar och innan Tensta Träff fallit i bitar är det nu högsta tid att alla aktörer strävar mot ett gemensamt mål – ett kreativt hus där det lokala föreningslivet tar ett stort ansvar men där också politiken stöder.

Det finns goda modeller och förebilder:

I Oxelösund finns allaktivitetshuset Koordinaten: http://www.visitoxelosund.se/allaktivitetshusetkoordinaten___248.aspx

I Västerås finns Växhuset: http://www.vaxhuset.nu/

Dags för kulturplan i Tensta!

2010-07-22T14:45:00.004+02:00

Foto: GW
Mordbrand på Kulturkaféet juli 2010

I Tensta fungerar olika kommunala instanser improviserat och ogenomtänkt i samband med kultur- och fritidsverksamhet. Här pågår en kommunal huggsexa på skattemedel. Järvalyftet används som en bottenlös kista full av extramedel.

Kulturnämnden har sedan 2007 ur Järvalyftet betalat ut 7 miljoner till Stiftelsen Tensta Konsthall UTÖVER de årliga 3 miljonerna verksamheten har till drift. 2006 avböjde nämnden ett erbjudande om privat finansiering.

Utbildningsförvaltningen startade en fritidsgård 2009 i Tensta Träff för gymnasiets elever. På 3 år lägger Järvalyftet 3 miljoner på verksamheten.

Våren 2010 överförs äntligen den krisartade fritidsgården i Blå Huset till entreprenaddrift. Stadsdelsförvaltningen finansierar den med 5 miljoner per år. Frågan är hur man kan motivera att stadsdelen har två skattefinansierade fritidsgårdar.

Kulturborgarrådet drev nyligen långt gångna planer på att lägga ned Kulturskolan i Tensta. Efter intensiva protester backade hon. Nu engageras Järvalyftet att rädda verksamheten de kommande två åren.

15 lokala föreningar driver kommunala uthyrningslokaler på Tensta Träff sedan 2009. Kulturförvaltningen hoppas detta ska utvecklas till ett lokalt kulturhus och lägger 1,5 miljoner i verksamhetsbidrag. Ett grundproblem är att framtidsplanerna inte är politiskt förankrade och därför fortgår en primitiv lokaluthyrning utan utvecklingsarbete.

Tensta Marknad står inför en kris 2010. Efter drygt 20 år tänker stadsdelsförvaltningen dra sig ur den lokala traditionen. Det kommunala bostadsbolaget Svenska Bostäder satsar på
Husbyfestivalen.

Nu behövs en KULTURPLAN. Det naturliga är att Kulturförvaltningen får uppdraget. Man har en ny strategichef. Syftet måste vara att långsiktigt dra upp riktlinjer för hur stadsdelen ska arbeta med kultur som lokal utvecklingsmotor och hur resurserna ska användas. Planarbetet ska självklart involvera lokala aktörer. Inom några år genomförs troligen en sammanslagning av förvaltningarna på norra och södra Järva. I det perspektivet är en lokal kulturplan ännu viktigare. Låt kulturförvaltningen planera för hela Järvaområdet i ett pilotprojekt!

Tensta Marknad 2010 den sista?

2010-07-10T17:07:00.008+02:00

Just nu pågår förberedelserna för årets marknad 4-5 september. Några tjänstemän på stadsdelsförvaltningen har uppdraget att vara samordnare med speciell uppgift att i år förbereda för marknadens framtid. Saken är den att stadsdelsförvaltningen aviserat att man tänker avveckla sitt engagemang. Från och med nästa år föreställer man sig att det lokala föreningslivet ska ta ett större ansvar för den årliga festivalen.

Ansvariga tjänstemän ska i år inspirera och lära föreningar att driva marknaden. I år ligger budgetkalkylen på 780.000. Summan inkluderar kommunala bidrag och sponsring. Om det även i fortsättningen kommer att finnas pengar kan föreningslivet visst driva marknaden. Att som någon lokalpolitiker ifrågasätta Tensta Marknad genom att ställa den emot lokalt engagemang och ansvarstagande i Gamla Spånga är inte konstruktivt och leder bara till att hela fenomenet kollapsar och går i graven som Rinkebyfestivalen.

Tenstas befolkning byts ut till 50% på 5 år. Bara detta faktum gör att marknaden behövs. Man måste framför allt se den som ett "social-kulturellt projekt". Lokalt ansvarstagande och engagemang sammanförs med fest och gemenskap. Till det behövs en arvoderad samordnare, en motor, som för vidare idén med marknaden. Det kan även i fortsättningen vara en socialarbetare på stadsdelsförvaltningen. Kultur som metod i s.k. social mobilisering är inget främmande i socialt arbete. Det handlar bara om att uppgradera kompetensen på stadsdelsförvaltningen.

PR-amatörer i Tensta med dold agenda

2010-06-19T10:48:00.003+02:00

Vissa offentliga aktörer i stadsdelen anser att ”bilden” av Tensta är fel och måste ändras. Kommunala verksamheter och tjänstemän är periodvis speciellt upptagna av att motivera sin verksamhet genom att ”ändra bilden av Tensta”. Man föreställer sig att massmedia förmedlar en ”negativ bild” som orsakar problem i stadsdelen och som måste ersättas med en ”positiv bild” som följaktligen, tror man, fixar problemen i Tensta. Även vissa fria aktörer ser som sin huvuduppgift att syssla med denna PR-verksamhet.

I slutet av 1990-talet hade jag insyn i stadsdelsförvaltningens s.k. stab. Det var kärnan i förvaltningsledningen och huserade högst upp i det nu rivna förvaltningshuset. Där funderade man ofta över hur Tensta skulle marknadsföras. Man ansåg att ”kultur” var Tenstas specialitet och därmed skulle marknadsföringen gå ut på att Tensta är ”kulturstadsdelen”.

Hjulstaskolan är en av landets sämsta skolor vad gäller betygsresultat. 50% av eleverna går ut 9-an med ofullständiga och mycket låga betyg. Kulturgeografen Roger Andersson i Uppsala anser att skolpengen orsakar ett negativt urval av lågpresterande elever i Hjulstaskolan. Familjer med studietradition och ambitioner sätter sina barn i mer ”svenska” skolor medan rektorn regelbundet föräras medaljer och får folk att tro att Hjulstaskolan är en mycket bra skola. I skolpengens tid används PR och reklam som medel för att locka elever.

Blå Husets fritidsverksamhet betraktades som stadsdelsförvaltningens ”flaggskepp”. 1998 satsades 16 miljoner i renovering och ombyggnad av huset. Under 2000-talet förändrades verksamheten från fritidsgård för ungdomar till en specialverksamhet för socialt belastade vuxna upp till 25. Årligen satsades 5 miljoner på Blå Huset för att härbärgera en liten grupp ”värstingar” medan ungdomsgruppen i åldern 13-20 förlorade en fritidsgård. Detta fick man inte säga och än mindre kritisera inom förvaltningens avdelning för barn- och ungdom. Fältassistenter som i teorin ska vara en expertgrupp i socialt förebyggande arbete belades med munkavle av sina chefer. Ingen negativ uppmärksamhet fick riktas mot flaggskeppet.

Idag finns två internetsajter som har ambitionen att ”ändra bilden av Tensta”. De drivs av fria aktörer i stadsdelen. Här talas inte om segregation, arbetslöshet, låga inkomster, höga sjuktal, dåliga skolor, lågt valdeltagande, mordbränder eller ungdomskravaller. Istället utmålas Tensta i glättiga färger. Ingen konstruktiv eftertanke förekommer utan en hurtig skönmålning som får en att undra vilka intressen som egentligen står bakom….

Här är sajterna: http://tensta.blogg.se/ http://www.lovetensta.se/

Öppet brev till Berit Svedberg, kulturdirektör i Stockholm

2010-06-05T17:06:00.004+02:00

Kulturskolan blir kvar i lokalerna vid Tenstaplan, Järvalyftet garanterar verksamheten under nästa halvår och kommer förhoppningsvis att stå för en 2-årig projektfinansiering efter årsskiftet. En viss projektledare anställs ett halvår framåt. Allt detta är mycket glädjande. Nu har vi med gemensamma krafter mot alla odds säkrat barn och unga tenstabors fortsatta tillgång till Kulturskolans resurser. Men Du behåller den platschef som under 10 år inte har lyckats rekrytera tenstabarn till verksamheten! Ett argument kulturborgarrådet angav för att lägga ned Kulturskolan i våras var just att den inte lyckas attrahera lokala barn och ungdomar. Det här är ogenomtänkt och skadligt för framtiden. Kulturskolan i Tensta måste nämligen arbeta på ett annat sätt än hittills. Lokal förankring, höga ambitioner och världskulturell nyfikenhet måste vara ledande målsättningar. Men då kan man inte ha samma person att leda en förnyelse som under 10 år inte har lyckats med något av detta. Nytt folk med arbetslust och öppna sinnen måste ta över annars blir inte den tidsfrist vi fått till någon nytta. Det är ett stort och svårt arbete som ligger framför Kulturskolan. Vi är många som vill hjälpa till men skolan måste ha en kompetent ledning. Tänk om!

(Klicka på rubriken ovan. Där finns kontaktuppgifter till Berit Svedberg.)

"Leyla & Majnun" i Tensta

2010-06-04T15:23:00.006+02:00

Foto: GW

Inom ramen för Stockholm Love 2010 presenteras för första gången på svenska språket den klassiska arabisk-persiska berättelsen "Leyla & Majnun" med urpremiär på Kulturskolan i Tensta den 6 juni. Det är en berättelse om oövervinnelig kärlek baserad på verkliga händelser som utspelade sig i den norra delen av den arabiska halvön under Umayyadkalifatet på 600-talet.

År 1192 färdigställde den store romantikern i persisk litteratur, Nezami Ganjavi, sitt stora diktepos ”Leyla och Majnun” som består av ca. 2500 rimmade rader. Med utgångspunkt i den gamla arabiska berättelsen beskriver han hur ynglingen Qays och den vackra Leyla förälskar sig med en allt överskuggande kärlek. Leylas far gifter dock bort henne med en annan och Qays flyr ut i öknen där han som enstöring förlorar förståndet och kallas därefter för ”Majnun” – dåren.

Diktverket finns i många versioner spritt över den muslimska världen. Grunddragen i berättelsen har mycket stora likheter med Shakespeares ”Romeo och Julia” men litteraturforskare strider om hur influenserna har gått till. Här presenteras den för första gången i starkt sammandrag på svenska. (Klicka på rubriken ovan så ser du den svenska texten.) Ett 20-tal gymnasieelever gör en teater-musik version av Nezamis dikt i ett samarbetsprojekt mellan Kulturhuset Tensta Träff, Kulturskolan Stockholm/Järva och TCC - Ross Tensta gymnasium.

Under våren har Kulturskolan i Tensta varit hotad av nedläggning. Vi har dock lyckats avvärja hotet och teaterprojektet "Leyla & Majnun" är ett exempel på nya arbetsmetoder för Kulturskolan: lokal förankring, hög ambitionsnivå och vida horisonter.

Kulturskolan i Tensta hotas av nedläggning!

2010-04-12T15:56:00.004+02:00

Foto: GW

Vår Teater är en gammal stockholmsspecifik kommunal fritidsverksamhet med inriktning på barn och ungdomar. Den grundades på 1940-talet av bibliotekarien Elsa Olenius. Små teaterscener byggdes upp runt om i staden. För 10 år sedan slog man ihop Vår Teater och den kommunala musikskolan. Dessutom tillfogade man dans, bild och form. Det blev Kulturskolan i Stockholm. Här kan barn och unga utveckla sina kreativa förmågor. I Tensta har verksamheten funnits i snart 40 år vid Tenstaplan med en av Kulturskolans bäst utrustade teaterlokaler.

Genom åren har Vår Teater – Kulturskolan brottats med ett grundproblem: hur intresserar man Tenstas barn och ungdomar? Faktum är att framför allt barn från andra bostadsområden har använt sig av verksamheten i Tensta. Och så har det fortgått i många år. Kulturnämnden i Stockholm har nu givit ett ultimatum till Kulturskolan: ni måste visa att ni kan rekrytera barn och ungdomar från Tensta till er verksamhet annars får ni flytta därifrån! Beslutet hänger i luften och kan komma när som helst.

I sista stund har en erfaren projektledare inom Kulturskolan placerats i Tensta för att om möjligt undvika den hotande nedläggningen. Hans uppgift är att hitta de nya pedagogiska metoderna, den lokala förankringen och kreativiteten för att rädda kvar Kulturskolan i Tensta.

Som ett första projekt samarbetar Kulturskolan med Kulturhuset Tensta Träff, TCC och Ross Tensta gymnasium kring en teater - och musikproduktion. Tonåringar i Tensta ska för första gången på svenska sätta upp en 1500 år gammal arabisk berättelse om kärlek – ”Leyla och Majnun”. Slutresultatet ska ingå i Stockholm Love 2010 – kulturprogrammet i juni i samband med prinsessbröllopet.

Kulturverksamhet i Tensta måste alltid ägna speciell uppmärksamhet åt de s.k. förmedlingsmekanismerna. Det är ett känt faktum att kulturkonsumtion är framför allt medelklassens fritidsintresse. Men att göra kulturen tillgänglig för nya grupper i t.ex. segregerade bostadsområden är en av den offentligfinansierade kulturens huvuduppgifter. Därför måste kulturverksamheter i Tensta ha tydliga mål och pedagogiska metoder som anpassats efter den lokala verkligheten. Men kulturverksamheter måste också vara angelägna för tenstaborna. Om ingen bryr sig flyttar kulturen bort och Tensta utarmas.

Skapar socialtjänstens metoder brottslighet i Tensta?

2010-03-26T16:00:00.013+01:00

Förvaltningshuset rivs våren 2010.

Foto: GW

För 5-6 år sedan ändrade socialtjänsten i Spånga-Tensta arbetsmetod vad gäller t ex. ungdomsbrottslingar. LVU (Lagen om vård av unga) - en tvångslag - började användas mer sällan. Tidigare hade man använt lagen för att flytta på ungdomar med svårare sociala problem. De omplacerades i s.k. LVU-hem eller liknande som en åtgärd för att bryta t.ex. en begynnande kriminell karriär.

För 5-6 år sedan introducerades ”hemvårdsidén” i Spånga-Tensta. Tanken är att ungdomar som tidigare skickades bort nu i regel stannar hemma. Socialtjänsten ska arbeta med den unges ”hela nätverk”. Det handlar om att skapa social kontroll. Socialtjänstens argument för kursändringen är att resultaten för LVU-placeringar inte är bra och ungdomarna kommer ändå att återvända till sin hemmiljö och problemen där. Kritiker menar att det handlar om besparingar. En LVU-placering kostar 3 - 5 tusen per dag!

Under samma tidsperiod som ungdomar gör kriminell karriär på hemmaplan inom socialtjänstens hemvård, ändrar Tenstas fritidsgård målsättning. Den ska inte längre erbjuda öppen fritidsverksamhet för alla utan koncentrerar sig på ”de allra svåraste fallen” i Tensta. Detta är offentligt deklarerad policy för Blå Husets kommunala fritidsverksamhet fram till dags dato. Konkret handlar det om att personal rekryteras på dubiösa meriter snarare än pedagogiska och verksamheten inriktar sig på 10 -15 kriminella killar upp till 25 år. Inga flickor. 5 miljoner per år kostar det - en halv miljon per besökare!

Så har stadsdelens socialtjänst och Barn- och Ungdomsavdelning tänkt och fungerat i snart 10 år.

Resultatet är följande:

att hela befolkningen i Tenta är utsatt för ett socialt experiment om hur länge man kan stå ut med att stadsdelen trakasseras av ett gäng tonåringar och unga vuxna så som skett åren 2007-2009. Bilbränder, stenkastning, överfall, rån, lägenhetsinbrott o.s.v.

att offentliga platser som köpcentrum, skolor, bibliotek, förvaltningshus, tunnelbana utsätts för fönsterkrossning och trakasserier av personal och besökare.

att det inte finns en fritidsgård för ALLA ungdomar i stadsdelen. En liten grupp kriminella tonåriga och unga vuxna killar har ockuperat fritidsgården och gjort den till sitt uppehållsrum. Personalen har sett som sin uppgift att serva dem.

att socialtjänsten inte bedriver preventivt arbete. Man tror att fritidsavdelningen gör det. Faktum är att fritidsavdelningens fältgrupp varit en krisverksamhet i 10 år tack vare inkompetent arbetsledning.

att Ross Tensta gymnasium tvingas att öppna en egen fritidsverksamhet för sina elever. Idag har Tensta således 2 skattefinansierade fritidsgårdar. Den ena med en mångfald verksamheter och besökare. Den andra en dyr och ”olämplig ungdomsmiljö”.

att till slut - det gäng på ca. 30 unga killar som utmärkt sig i Tensta under de senaste 3-4 åren förstärker sin kriminella identitet medan experimentet fortgår.

Inom Stockholms tullar skulle man aldrig tillåta en sådan negativ utveckling. I stadsdelsförvaltningen Spånga-Tensta är det möjligt . Förvaltningen består av tillresta tjänstemän utan lokal förankring. Stadsdelsnämnden är svaga fritidspolitiker. Och det är tenstaborna som är försökskaninerna.
Var finns stadens revisorer?

Stadsdelsförvaltningen förstör historiskt arkiv i Tensta

2010-01-28T08:12:00.001+01:00

För en segregerad stadsdel med stor befolkningsgenomströmning är det viktigt att värna om den lokala historien. När stadsdelsförvaltningen flyttade från Tensta packade den kommunale informatören ner ett 30-årigt bildarkiv i ett par lådor. Det kanske handlade om 50.000 foton från Tensta, Rinkeby och Spånga. Många kände till arkivet och oro uppstod om lådornas framtid. Här låg dokumentation från parklekar, skolor, marknader, möten, invigningar och lokala fester. Det naturliga hade varit att föreningen på Tensta Träff skulle få ta hand om denna unika hembygdshistoria.

Sommaren 2008 motionerade en tenstabo om bilderna. Stadsdelsnämnden beslutade den 18 september 2008 som ett svar på motionen att ”samverka med andra aktörer för att dokumentera och bevara fotografiskt material och annat historiskt källmaterial i enlighet med arkivlagens syfte.” Men i en gallringsutredning daterad 2009-08-21 framgår att stadsdelsförvaltningen har struntat i nämndens beslut och under sommaren 2009 passat på att kasta det mesta av fotografierna ur detta arkiv utan att ens titta på dem. Gallringen har skett utan samverkan med ”andra aktörer” eller samråd med någon som kan bedöma bildernas värde. Av gallringsutredningen framgår nämligen att endast ett litet antal bilder sparats – de flesta av dem helt ovidkommande.

Alltså: stadsdelsförvaltningen har inte respekterat lokalpolitikernas beslut. Den har inte heller visat respekt eller engagemang för Tensta och dess befolknings historia. Stor skada har oåterkalleligt tillfogats lokalsamhället av tjänstemän vars lön vi betalar.

Stadsdelsförvaltningens rapport om Tensta Marknad 2009. Klicka här.

2009-12-19T16:38:00.008+01:00

Klicka på rubriken så kommer du till stadsdelsförvaltningens rapport om den senaste marknaden. Rapporten presenterades på lokala nämndmötet den 17 december. Diskussionen går alltså vidare om marknaden. (Se längre ned på denna sida.) Det slår mig hur improviserat förvaltningens tjänstemannautlåtande är skrivet. Fantastiska kostnader på över 600.000 finns inte ordentligt redovisade. "Tensta Marknadskommitté" existerar inte men beskrivs som en idéell förening. När började nämnden bevilja pengar till föreningar utan styrelse, årsmöten och protokoll? Efter beskrivningar om marknadens fina resultat och uppfyllande av kommunfullmäktiges beslut avslutas rapporten med att förvaltningen ska "fasa ut sitt engagemang". Jag anser att nu har förvaltning och nämnd bestämt sig för att lägga ned Tensta Marknad men man säger det inte ännu...

Islamseminarierna på Tensta Träff 2009

2009-12-13T13:15:00.007+01:00

Foto: GW

Under året har Föreningen Kulturhuset Tensta Träff genomfört en serie seminarier under temat ”euroislam & fundamentalism”. Stockholms kulturnämnd bistod med 100.000 för att möjliggöra detta. Vad var meningen?

När jag tillträdde som ansvarig för utvecklingsarbetet på Tensta Träff behövde jag en aktivitet som dels engagerade tenstabor och dels intresserade utomstående – allt för att väcka
uppmärksamhet för Tensta Träff och det påbörjade utvecklingsarbetet. Utgångspunkten var lokal förankring och målet att väcka uppmärksamhet hos en bredare allmänhet. Faktum är att båda målsättningarna har uppnåtts med råge. De sju samtalsträffarna i stora salen har samlat tenstabor i olika åldrar och med varierande åsikter i ämnet. Men deltagare har också kommit utifrån. Massmedia har uppmärksammat seminarierna och plötsligt deltar Tensta i en aktuell samhällsdebatt. Och det är viktigast! Tensta ska delta i samhället som fullvärdig samtalspartner och inte bara vara samtalsämnet alla andra talar om.

Konstverket ingen fick se i Tensta

2009-12-12T20:16:00.013+01:00

Foto: Fiona Tan "Tomorrow" 2005

Sent hösten 2003 gjorde en av Europas framgångsrika bildkonstnärer, Fiona Tan, en arbetsresa till Skandinavien. Under en endagars avstickare till Tensta samlade hon filmmaterial till en planerad utställning på Tensta Konsthall. Vi på konsthallen ordande enligt hennes önskemål så att hon kunde filma Tensta gymnasiums elever ute på skolgården. Ett 50-60-tal elever ställdes upp på rad och Fionas kameraman ”skannade” av raden elever nära och på håll. Arbetsnamnet var ”Scroll” alltså skriftrulle, slinga.

2005 färdigställde hon verket under titeln ”Tomorrow”. Och det har sedan dess visats på flera europeiska utställningar. Där står gymnasiets elever. Ansiktena återkommer i en ändlös loop. Ett par meter framför projektionen, mitt i bilden, hänger en liten skärm som visar eleverna i helfigur. Kameran skannar raden av elever. Samma elever – porträtt och helfigur. Så pågår filmverket och vaggar åskådaren in i tankar om de ungas framtid, individernas öde och samhällets förändring. Elevernas ansikten berättar om det.

Fiona Tan ingick i Tensta Konsthalls program för 2004. Men konsthallsstiftelsens styrelse och tjänstemän på Stockholms kulturförvaltning - utan förankring i Tensta - hade åsikten att utställningar av internationella storheter som Fiona Tan var för "svåra" för tenstaborna och lade sig i programarbetet. Vi i konsthallens ledning försökte försvara vår konstnärliga integritet och tenstabornas rätt till en konsthall i världsklass, men förlorade.

Under hösten 2009 visades verket på Göteborgs konstbiennal. I år reste konstpubliken till Göteborg istället för att se konstnärer som för några år sedan togs till Sverige för första gången av Tensta Konsthall och som även skapade konst på plats i Tensta. Men hur många tenstabor tog sig dit? Så vitt jag vet bara två.

Foto från inspelningen 2003: http://tensta.blogspot.com/2006/08/fiona-tan-i-tensta.html#links

Första året på Tensta Träff 2009

2009-12-05T09:20:00.009+01:00

Foto: GW

Nu har Föreningen Kulturhuset Tensta Träff ansvarat för uthyrningslokalerna i ett år. Föreningen har under året tillfogat ordet ”kulturhus” till sitt namn för att understryka meningen med övertagandet av Tensta Träff. I avtalet med kulturförvaltningen står däremot inget om kulturhus - bara om en strikt reglerad uthyrningsverksamhet. Verksamhetsbidraget från kulturnämnden innehåller inga medel för utvecklingen av ett kulturhus. Ändå låg detta till grund för att 16 lokala föreningar tog över ansvaret på Tensta Träff och kulturförvaltningen hoppas att ett ”lokalt kulturhus” ska bli resultatet av föreningsdriften.

Det första året har dominerats av praktiska problem kring fastigheten. På månatliga husmöten har Tensta Träffs 7 självständiga verksamheter (polisen, fältassistenterna, biblioteket, gymnasiets matsal, kulturkaféet, gymnasiets fritidsverksamhet TCC och kulturhusföreningen) tragglat ventilation, brandlarm, utrymningslarm, kostnadsfördelningar, skadegörelse och sophämtning. Huset byggdes en gång för en hyresgäst med ett hyreskontrakt. Idag kräver 7 olika huvudmän separata fakturor på el, vatten, larm och skadekostnader och därför måste också elmätare och ledningar separeras.

En svaghet i hela idén om att lokala föreningar ska driva Tensta Träff med målet att utveckla ett lokalt kulturhus är att målsättningen inte är officiellt sanktionerad. Stockholms kulturnämnd beslöt redan 2001 att stadens alla uthyrningslokaler skulle överlämnas till föreningsdrift. Under 4 år förbereddes övertagandet i Tensta. Diskussionerna med kulturförvaltningen byggde på idéer om att stärka de lokala föreningarna, skapa en attraktiv mötesplats och utgå ifrån föreningarnas egna behov och resurser. Men en grundförutsättning för att detta ska lyckas är att alla inblandade delar samma vision.

Tensta gymnasium är en dominerande hyresgäst i Tensta Träff. Den stora uthyrningssalen används alla skoldagar året tunt som skolans samlingssal. Matsalen ligger i huset liksom en ny fritidsverksamhet för skolans elever. Skolans interna meddelanden hörs genom högtalare i stora samlingssalen och i Tensta Träffs entré. I många situationer agerar skolan dominant och självsvåldigt emot andra verksamheter i huset. Man delar helt enkelt inte målsättningen att Tensta Träff ska utvecklas till ett lokalt kulturhus.

Kulturkaféet i entréplanet drevs mellan 1998-2008 av tenstabon och eldsjälen Hans Grafström. Med mycket små medel skapade han en varm och personlig lunchservering där arbetslösa fick jobb, ensamma sällskap och udda respekt. Konstutställningar, litteraturaftnar, jazzkvällar och samhällsengagerade möten avlöste varandra. Hasses kulturkafé var själva embryot till idén om hela Tensta Träff som ett lokalt kulturhus. Men idag är kaféet en ”etnisk föreningslokal” driven av en förening vars mål är en verksamhet för en etnisk grupp. Man delar helt enkelt inte målsättningen att Tensta Träff ska utvecklas till ett lokalt kulturhus.

För att Föreningen Kulturhuset Tensta Träff med trovärdighet ska kunna hävda målsättningen att utveckla ett lokalt kulturhus måste föreningens ekonomi förstärkas. Personalen måste kompletteras och det måste vara möjligt att driva en egen programverksamhet. Föreningen har under 2009 med hjälp av ett extra bidrag från kulturnämnden genomfört en seminarieserie med rubriken ”euroislam & fundamentalism”. Målsättningen har varit att samla olika fraktioner, grupper och inriktningar i samtal om känsliga lokala problem – på ett sätt som även kan intressera utomstående. Samtalen på Tensta Träff har under hösten resulterat i ett stort massmediaintresse. Detta är ett exempel på vad egen programverksamhet i ett lokalt kulturhus kan åstadkomma: lokala samtal om angelägna saker, lokala förändringar och nationell uppmärksamhet. Ett kulturprogram kan knappast bli bättre.

Klicka här för intervju med landets ledande konstkritiker Lars O Ericsson

2009-11-23T17:47:00.019+01:00

Foto: GW

För 6 år sedan förstördes den konsthall vi byggde upp i Tensta med början under kulturhuvudstadsåret 1998. Personkonflikter i den lokala socialdemokratiska föreningen accelererade under ett år till en rabiat dödsdans där vissa styrelsepersoner i konsthallen, kulturförvaltning, kulturnämnd, Kulturhuset i stan och Moderna Museet förenades i en besinningslös förstörelselusta. Tensta förlorade ett besöksmål med lokal förankring. En unik "förortssatsning" som fungerade, krossades. Inga världsledande konstnärer skulle längre komma till Tensta, en omfattande pedagogisk verksamhet stoppades, vänföreningen med 330 medlemmar lades ned. En kulturmiljö det tagit 30 år att bygga upp raserades. 13 lokala föreningar protesterade men kulturförvaltningen i Stockholm blundade. Tusentals kulturmänniskor runt om i landet skrev under protestlistor men kulturnämnden brydde sig inte. Det skulle aldrig varit möjligt att genomföra en sådan kulturförstörelse på en annan plats utom i det segregerade Tensta. Sveriges ledande konstkritiker Lars O Ericsson har skildrat vad som hände i boken "Mordet på Tensta Konsthall" 2005.

Nu meddelas att Lars O Ericsson är tillbaka i Sverige - den här gången på Svenska Dagbladet. Han återtar sin plats i den svenska konstdiskussionen där han i 25 år varit tongivande. I en intervju nyligen i nättidningen "Konsten" återkommer han till händelserna 2003-2004 på Tensta Konsthall. Han drabbades också av det galna raseriet. Samtidigt som Tensta Konsthall förstördes så avskedades Lars O Ericsson från DN eftersom han ville rapportera om händelserna! Av någon anledning fortplantade sig galenskapen in i landets största dagstidning. Vad var det som egentligen hände? Klicka på rubriken ovan så får du veta mer.

Björn Erdal skriver Tensta Marknads historia

2009-10-28T14:55:00.005+01:00

Teckning: Björn Erdal, GW 08

Jag var engagerad i Tensta Marknadskommitté på 90-talet, och medansvarig för utvecklingen av marknaden 1989-1997. Jag är tacksam för att Gregor gör en historieskrivning av tankarna bakom arrangemanget och de vägval som har gjorts. Det behövs mera sådant. Tensta är tyvärr ett alltmer segregerat samhälle, och dess historielöshet är ett av tecknen på det.

Om marknadskommittén:

Marknaden var från början ett tjänstemannainitiativ och ett samarbete mellan flera olika förvaltningar, men redan tredje året ville man förankra marknaden bland föreningarna och skapa en sammanhållen budget för arrangemanget. Lösningen blev Tensta Marknadskommitté. Spånga föreningsråd fick en central roll och mötena förlades till kvällstid. Marknadskommittén bestod av en sändlista på ett 40-tal namn och en vald styrelse med runt 7 personer. Lokalt förankrade tjänstemän, varav de flesta arbetade ideellt, höll ihop arbetet.

Den lokala förankringen stärktes, men det hade ett pris. Tensta Marknad sågs alltmer som en förening som fick söka bidrag som alla andra, och inte som ett åtagande för förvaltningarna.

När jag avgick som ordförande på årsmötet 1998 kom styrelsen att ledas av några aktiva personer ur föreningslivet. De hade varit med i marknaden några år men hade ingen fot inne i den då nybildade stadsdelsförvaltningen, och de förmådde inte hålla ihop en administration och knyta nya personer till arbetet. I praktiken genomfördes marknaden det året av bara tre-fyra personer, året därpå av två. Inför marknaden 2000 var ordföranden borta, inget årsmöte hade hållits och kommittén hade obetalda räkningar. Jag fick rycka in och förhandla om skulderna samt kalla till ett stormöte som hölls i Tensta Konsthall så att marknadskommittén kunde överleva som namn och postgiro.

Att marknaden sedan överlevde krisen beror till stor del på att rektor Elisabeth Sörhuus berättade om den på ett möte i Tenstagruppen för Svenska Bostäders nytillträdde och driftige centrumledare Claes Tornérhielm som i sin tur ringde upp stadsdelsnämndens ordförande Kerstin Åslund och övertygade henne om Tensta Marknads värde.

Sedan dess har marknaden varit en förvaltningsangelägenhet. Kommittén finns kvar som en konstruktion för en del av ekonomin, som har intäkter och utgifter på många olika håll. Ett fåtal tjänstemän har hållit i arrangemanget på arbetstid, och några årsmöten har inte hållits sedan 2001.

Om historien:

Det är sorgligt är att Tensta marknads historia, som kan berätta mycket av Tenstas historia, inte är bättre bevarad. Åren då den drevs "utanför" förvaltningen fram till 1999 finns i en kartong med pärmar i Tensta Träff - något arkiv är det inte fråga om. Men det är ändå bättre än materialet från 2000-talet då marknaden i praktiken drevs i stadsdelsförvaltningens regi. Mycket av den dokumentationen har kastats i samband med omorganisation och förvaltningsflytt.

Om framtiden:

Tensta marknad består av två delar som bildar en helhet. Kulturdelen kan aldrig genomföras utan kommunalt stöd. Marknadsdelen som får draghjälp av kulturdelen måste genomföras lika professionellt som den, och kan lämna ett rejält överskott som kommer kulturprogrammet till del. Men även om marknadsdelen inte behöver kommunala medel är den beroende av stabilitet och kontinuitet - och det förutsätter nästan ett engagemang från stadsdelsförvaltningen.

Björn Erdal

Lokalpolitiker vill stoppa Tensta Marknad!

2009-10-21T15:10:00.005+02:00

Lokaltidningen Mitti Tensta-Rinkeby rapporterar den 20 oktober att Dennis Wedin, moderat lokalpolitiker, driver frågan om att strypa offentligt ekonomiskt stöd till Tensta Marknad. Han anser enligt tidningen att det är orimligt att en marknad drivs med skattemedel och hänvisar till att Spånga marknad inte får något sådant stöd.

För drygt 20 år sedan var jag utsedd av kommunen till att, inom ramen för mitt arbete inom fritidsavdelningen, som ”motor” sätta igång Tensta Marknad. Därför vill jag återigen påminna om vad Tenstas marknad är för något.

Marknaden kom till med 3 motiveringar:

1. Eftersom deltagande i allmänna val var oroande lågt ville politiker på ett festligt sätt väcka uppmärksamhet för valen vart tredje år. (Valen hölls då vart 3dje år)
2. Eftersom Tensta var ett socialt instabilt område bl.a. genom stor boendegenomströmning ville kommunen med ett socialt projekt stärka civilsamhället genom att uppmuntra till relationer mellan föreningar och aktiva tenstabor.
3. Eftersom Tensta var ett nybyggarsamhälle ville områdets fältassistenter genom marknaden skapa trivsel och lokala traditioner genom att involvera de boende i en gemensam fest.

Alla dessa motiveringar är i allra högsta grad relevanta även idag. Under de dryga 20 år som Dennis Wedin och Tensta Marknad har existerat har Tenstas utanförskap snarare förstärkts än minskat. Man kan naturligtvis fråga sig: har ambitionerna med Tensta Marknad misslyckats? Och ska Tenstas marknad behandlas som Spångas marknad?

Tensta är en segregerad förort med stora sociala problem strax intill Gamla Spånga med en gammal småstadskultur, lokalt engagemang och generationer av lokala mänskliga relationer. Å andra sidan är det Tensta som har landets sämsta skolor, det är Tensta som har landets högsta arbetslöshet, det är Tensta som har landets högsta sjuktal och kortaste livslängd, det är Tensta som byter ut befolkningen vart 10:de år genom omflyttning o.s.v. Tenstas marknad är självklart inte en tillräcklig åtgärd för att bryta områdets sociala problem. Det behövs många andra insatser. Men det är definitivt ingen positiv insats att ta bort marknaden!

Tensta Marknad är en social metod för att försöka påverka lokalsamhällets sociala situation. Man måste vara medveten om att skulle Dennis Wedin lyckas stoppa kommunala pengar till detta projekt då kommer marknaden att försvinna. Ingen i Tensta kommer att kunna driva den och ingen opinion kommer att försvara den. Detta om något visar att en marknad i Tensta är något annat än i Spånga. Istället för att riva ned bör lokalpolitiker försäkra sig om att Tensta Marknad drivs enligt sina ursprungliga motiveringar och av kompetenta socialarbetare.

Se även: http://tensta.blogspot.com/2006/08/tensta-marknad-i-framtiden.html#link

Blå Huset slut i Tensta!

2009-10-19T16:18:00.024+02:00

För tio år sedan renoverade man fritidsgården och bytte namn på den. Det blev ”Blå Huset” efter fasadfärgen. Stadsdelsförvaltningen tillsatte en enhetschef och proklamerade att nu är Blå Huset en enhet d.v.s. Kulturskolan, Assyriska föreningen, Tensta Boxningsklubb och ”fritidsverksamheten” sades ha öppna dörrar emellan sig trots att det egentligen var olika huvudmän. Det som en gång var fritidsgården – Tenstagården - blev nu en mycket liten del av husets yta och kallades Café Mafé. De öppna dörrarna var dock en teoretisk konstruktion utan motsvarighet i verkligheten. Enhetschefen riktade verksamheten på Café Mafé till 10 -15 stycken ”besvärliga killar” och personalen var f.d. "besvärliga". En hård plitatmosfär med pennalism och våld härskade på Café Mafé. Den lilla öppna verksamheten, den kvarblivna resten av fritidsgården, kostade 5 miljoner att driva varje år och ägnades åt 10-15 utagerande och besvärliga killar. Under 10 år fanns ingen annan fritidsgårdsverksamhet för Tenstas ca. 1500 tonåringar. Man fick inte diskutera denna orimliga situation. Fältassistenter vars uppgift är förebyggande socialt arbete, sparkades av stadsdelsförvaltningen när de rapporterade problem på Blå Huset. Det anmärkningsvärda är att berörda chefer på förvaltningens Barn- och Ungdomsavdelning stödde verksamheten och att lokalpolitiker av båda kulörer lät det fortgå i 10 år.

Nu är alla borta! Enhetschef, avdelningschef, stadsdelsdirektör. Kommunal förvaltning har visat en monumental inkompetens i att driva fritidsverksamhet för tonåringar i Tensta. Därför övergår äntligen den öppna verksamheten i Blå Huset till annan huvudman i och med att anbudsförfarandet avslutats. Nu är det lång väg tillbaka till en fritidsverksamhet för alla ungdomar inklusive flickorna. Det är viktigt att den kriminella stämpeln tvättas bort från Blå Huset och att Tenstas föräldrar återfår förtroendet för fritidsgården.

Ungdomsgäng orsakar kulturförstörelse

2009-06-30T15:19:00.005+02:00

1984 stod Tensta gymnasium med Tensta Träff och sporthallen klara. Arkitekten Gösta Uddén ritade och den legendariske landsskapsarkitekten Gunnar Martinsson planerade in silverpilarna som fyller ut planen mellan huskropparna. Detta är en genomarbetad arkitektonisk miljö som Stockholms stadsmuseum anser vara skyddsvärd.

Idag pågår inventering av silverpilarna med avsikt att avverka en hel del av den unika skolparken. Fastighetsägaren, det kommunala bolaget SISAB, har fått tillstånd att sätta upp övervakningskameror på husfasaderna kring silverpilarna. För att kamerorna ska få fri sikt måste en hel del av träden avverkas. Detta kommer att ske nu i sommar om ingen sätter stopp.

Tensta terroriseras sedan 2 år av ett ungdomsgäng. Bränder, rån, glaskrossning, tillhör gängets aktiviteter som ger uppmärksamhet i massmedia. Tensta gymnasium, sporthallen och Tensta Träff är förvisso också drabbade av detta. Men övervakningskameror är kontroversiella. SISAB har bara tillstånd att sätta upp värmekänsliga kameror. Man kan alltså inte se vem personen är på dessa filmer. Jag tror inte ungdomsgänget stoppas av dessa kameror - vilket SISAB tror. Men vi måste absolut sätta stopp för den kultur- och miljöförstöring som nu planeras genom avverkning av silverpilarna vid Tensta Träff. Vi får inte låta gängets härjningar leda till förstörelse av oersättlig kulturmiljö i Tensta!

Zarah på Lönö

2009-06-07T13:04:00.017+02:00

För länge sedan på teve såg jag en film om sångerskan och primadonnan Zarah Leander. Det handlade om hennes liv och karriär och hon medverkade själv. Jag har letat efter programmet och kommit fram till att det måste vara från 1972 trots att det förefaller väldigt länge sedan. Jag såg det någon gång på 80-talet. Men det kan ju ha varit en repris.

Dokumentärfilmen heter ”Zarah på Lönö” och var ett samarbete mellan SVT 1 och det tyska tevebolaget TV2 DF. Allan Schulman var producent och regissör. Bildproducent var Lennart Wetterholm. I filmen visar Zarah upp sitt hem på herrgården Lönö vid Bråviken utanför Norrköping. Zarah var ju som bekant Tyska Rikets främsta populärartist på 30-talet och under kriget. Lönö köpte hon 1939 och det var här hon var hemma trots att hon också bodde på andra ställen.

I en scen i filmen står hon i en stor entréhall framför en bred dörröppning mot herrgårdens inre – en sådan man kan ha skjutdörrar i. Allt är vitt. Hon visar en oval målning som hänger över öppningen bakom henne. Ovalen är liggande. Den är kanske 80-90 centimeter bred och 50 cm hög och föreställer några putti i moln. Zarah står i dörröppningen och berättar att det är Jordaens som målat den. ”Jag köpte den under kriget och den kom från Ostprovinsen någonstans” – säger hon.

Sannolikt hängde där på Lönö en stulen målning bortförd från Polen under Andra Världskriget. Ända sedan jag såg filmen har jag tänkt på hur jag ska kunna ta reda på hur det verkligen förhåller sig. På 90-talet pågick en världsomspännande juridisk process för att återlämna konst som stulits under kriget. Och jag tänkte på Jordaensmålningen på Lönö. Den som förstod borde blivit misstänksam och agerat – men jag visste inte hur.

Jakob Jordaens, flamländsk målare, 1593-1678.
Zarah privat: http://www.youtube.com/watch?v=2nW6ff-pWec&feature=related

Konstverk vandaliserat i Tensta Centrum

2009-05-26T15:17:00.004+02:00

Foto: GW

För tio år sedan fanns det två fontäner i Tensta Centrum flankerande var sin sida av köpcentret. Vid den stora omläggningen av markbeläggningen på torget togs den västra fontänen bort. Kvar står den östra. Den heter enligt bronsplaketten ”Tensta fontän”, gjordes av Bertil Johnsson (f. 1927) och restes 1973 – innan tunnelbanan var klar. Men sedan fem år är skulpturen som krönte fontänen förstörd! Det var som en blomknopp med kronblad av kraftigt bronsämne ca. 40-50 cm i diameter. Ett efter ett bröts kronbladen bort och skulpturen har inte återställts. Nu strilar Tensta fontän vatten ur en rudimentär VVS anslutning utan konstnärlig gestaltning. Mycket symboliskt… Intill på husfasaden på Tenstagången 14 flagnar Tenstas symboliska muralmålning. Det är Boultbee som numera äger det huset också…

Tryckeri på Tensta Träff

2009-05-22T20:31:00.012+02:00

Som resultatet av gott samarbete med kulturförvaltningen och Åsö Föreningsråd har Föreningen Kulturhuset Tensta Träff köpt in ett tryckeri. Det var många år sedan Spånga Föreningsråd bistod lokala föreningar med trycksaker. Och då fanns inte den kapacitet som nu byggs upp på Tensta Träff. I framtiden ska man där kunna trycka visitkort, flygblad, A3-affischer och broschyrer. Målsättningen med tryckeriet är att stärka det lokal föreningslivet och samtidigt skapa inkomster till Tensta Träff. Installation och intrimning av maskinerna pågår, personal ska utbildas och efter semestern kommer tryckjobb att tas emot.

Ansvarsfulla misstror politiker i Tensta

2009-05-09T18:51:00.006+02:00

Under våren kontaktades Föreningen Kulturhuset Tensta Träff av en lokalpolitiker för att anordna ett möte med partiets EU-representant. Efter en del samtal utmejslades en idé om att föreningen skulle arrangera och organisera, partiet betala hyra och bjuda in andra partiers EU-politiker till ett mångsidigt arrangemang för att stimulera tenstabor till valdeltagande. När frågan togs upp i föreningens styrelse uttryckte styrelseledamöter en rädsla för att föreningen skulle kunna bli ”utnyttjad” av politiker och i framtiden offer för politiska revirstrider på det sätt som Tensta Konsthall blivit. Styrelsen tog därför, med hänvisning till sina stadgar, ett principbeslut med följande ordalydelse: ”föreningen, varande en paraplyorganisation av ideella föreningar, ska inte i sin programverksamhet ingå samarbeten med politiska partier. Dock ställer vi lokal till förfogande på vanligt sätt.” (Ur protokoll 09 03 10)

I Föreningen Kulturhuset Tensta Träff samlas de föreningar som vill något nytt i Tensta. Till den gemensamma styrelsen väljs personer som tar samhällsansvar och lägger ner mycket idéellt arbete för att skapa en kreativ mötesplats för alla tenstabor. Det är stor skada när dessa personer känner att man måste försvara det man håller på att bygga upp. Och det är Tenstas politiker som måste rannsaka sig – vad har lett till denna situation och hur bygger man upp ett förtroende igen?

Man brukar tala om civilsamhället som en samhällssektor vid sidan av de ekonomiska och politiska sektorerna. Gränserna mellan de tre är inte fixerade. Överlappningar och ömsesidiga beroenden finns. Men i en segregerad stadsdel som Tensta är civilsamhället svagt – det är ett av segregationens kännetecken. Att bryta segregationen och utveckla lokalsamhället ligger även i den politiska sfärens intresse och det kan man endast göra i samarbete med civilsamhället. Tensta Träff drivs nu enligt politiska beslut men framför allt tack vare tenstabors engagemang, av lokala föreningar. Det är därför avgörande för framtiden att politikerna ser det framåtsyftande arbetet som föreningarna gör och understödjer utvecklingen på ett respektfullt och lyhört sätt.

Sociokulturella funderingar eller hur man förändrar verkligheten i Tensta.

2009-04-27T22:11:00.006+02:00

Offentligfinansierade utvecklingsprojekt av typen Järvalyftet motiveras egentligen bara av en fråga: hur bryter man utanförskapet i förorten? Sedan årsskiftet har 15 lokala föreningar i en paraplyorganisation tagit över Tensta Träffs
uthyrningslokaler - utan något offentligt utvecklingsprojekt i ryggen!
Kulturförvaltningen lämnade över lokalerna på föreningarnas egen begäran med förhoppningen att lokala krafter kan utveckla träffen till något mer än enbart uthyrning för möten och fester. Tanken är att Tensta Träff ska bli ett lokalt, vitalt, kulturhus där ett hittills osynligt kulturliv kan utvecklas. Ett 10-tal liknande hus har på så sätt överlämnats till föreningsdrift på andra håll i Stockholm.

Föreningarna har anställt mig som verksamhetsutvecklare. Hur tar man sig an en sådan uppgift? Jag föreställer mig att vi på många sätt börjar ifrån noll. Det är inte självklart att det finns ett osynligt kulturliv. Det är inte säkert det lokala föreningslivet anser det värt att driva en kommunal verksamhet på idéell basis. Och det är otydligt vad huset kan bli i framtiden. Men en majoritet av Föreningen Tensta Träffs medlemsföreningar bestämde sig ändå för att tillsammans ge sig ut på en osäker resa med för liten budget och dunkla mål.

Att medvetet bygga upp en social infrastruktur tar tid. Under 1980- och 90-talet byggde fältassistenter i Tensta upp en konst- och pedagogisk miljö med förankring på fritidsgården, konstskolan, grundskolorna och konsthallen. Det tog många år att knyta människor till varandra, samla kunskaper och kontakter och sedan förankra målsättningar och metoder för att slutligen hitta offentlig finansiering. Det tog 20 år att bygga upp men då fanns de social-kulturella resultaten i form av elever förberedda för högre konstnärlig utbildning, bred ambitiös grundskolepedagogisk verksamhet som involverade 2500 lokala elever och 10. 000 besökare årligen som annars aldrig skulle satt sin fot i Tensta. Bomässan 2006 med ca. 60. 000 besökare var också ett resultat av samma lokala nätverksmiljö.

2003 var ett olyckligt år för Tenstas kulturella nätverk. Många års arbete förstördes av lokalpolitiska intriger ihopkokade i den lokala socialdemokratiska föreningen. På ett år raserades 20 års arbete. Det är mycket märkligt att sådant överhuvudtaget kan hända men visar hur liten förståelsen är för socialt - kulturellt arbete.

Nu gäller det Tensta Träff och det lokala föreningslivet. Inom kort installerar vi ett tryckeri på Tensta Träff. Med mycket hjälp från kulturförvaltningen och Åsö Föreningsråd på Söder har vi fått ta över tryckerimaskiner. Det blir möjligt att trycka allt från visitkort, A3-affischer, broschyrer och tidningar. Vi vill försöka återuppbygga det nedlagda föreningsrådets funktioner. Tryckeriet är dessutom ett ”verktyg” för ännu okända projekt och samarbetskonstellationer. Till hösten börjar Tensta Arkitekturskola fungera. Under flera år har vi försökt att ersätta Järva Konstskola som gick i graven 2001 och det är sist och slutligen tenstaarkitekten Erik Stenbergs förtjänst att skolan kommit till stånd. Skolan är en ”pusselbit” i ett framväxande mönster. I Tensta Träff finns redan biblioteket, gymnasiets matsal, kaféet, gymnasiets fritidsverksamhet Tensta Community Center, mängder av föreningar, en scen, lite ljud - och ljusmaskiner….

Organisation, ett hus och maskiner är förutsättningarna men det handlar egentligen om mänskliga möten, drömmar och delaktighet - att ge plats för det kräver ett slags ”social musikalitet”…

Stulen Malevitj på Moderna Museet? Klicka här!

2009-01-09T12:01:00.009+01:00

Jag sitter fortfarande i Moderna Museets styrelse 2004-05. En ledamot i Svenska Akademien donerar en målning av Malevitj - ”Vit rektangel på svart botten”. Under våren 2004 har en häftig insändardiskussion mellan akademiledamoten och slavisten prof. Lars Kleberg väckt min uppmärksamhet. 1977 vistades båda i Moskva. Lars Kleberg, med någon funktion på den svenska legationen, sammanförde ledamoten (då ännu inte i akademien) och en legendarisk konstsamlare vid namn Nikolaj Chardzijev som då var i 60 - årsåldern. Det var 70-tal och Breznievtid. Chardzijev ville hoppa av till Sverige och ledamoten erbjöd sig att hjälpa till. Det bestämdes att Chardzijevs bibliotek, 4 målningar av Malevitj och en samling Malevitjteckningar skulle skickas till Sverige med diplomatpost. Vilket skedde. Kleberg ordnade det. I Uppsala var akademiledamoten själv mottagare av hela flyttlasset. Teckningarna såldes enligt överenskommelse för att finansiera en publikation av Chardzijev. De 4 målningarna och biblioteket var tänkt som Chardzijevs startkapital i väst.

Men Chardzijev ändrade sig och stannade i Sovjet. Han bad ledamoten att skicka tillbaka allt. Och han skickade mycket riktigt tillbaka biblioteket. Men behöll de fyra Malevitjmålningarna! Chardzijev anlitade en advokat i Schweitz som reste till Uppsala för att få ut målningarna. Men akademiledamoten spelade oförstående och Chardzijev fick aldrig tillbaka sina målningar. 1980 var Pontus Hultén chef på George Pompidou i Paris. Dit sålde ledamoten en av tavlorna. Galleristen Aronowitsch i Stockholm var mellanhand. Sen blev det länge tyst. Chardzijev flyttade till Holland 1993. Han fick med sig hälften av sin konstsamling av ryska modernister. Den andra halvan beslagtog myndigheterna vid ett senare tillfälle. Chardzijev var nu i 90-årsåldern. Han dog 1996.

Hans kvarlåtenskap förvaltas av Stedelijk Museum och en stiftelse. Och så kunde det ha slutat. Men 1999 skrev en holländsk frilansjournalist, Hella Rottenberg, en bok om Chardzijevs samling, ”Meesters, Marodeurs – de lotgevallen van de collectie-Chardzjiëv”, Uttgeverij Jan Mets, Amsterdam, ISBN 90-5330-273-5. Här finns hela förhistorien inklusive akademiledamotens agerande. Lars Kleberg började kontakta massmedia. Författaren Staffan Skott var först i Sverige med några artiklar. DN publicerade under våren 2004 en ordväxling mellan Kleberg och ledamoten. Det var då ledamoten plötsligt deklarerade att han skulle skänka en Malevitjmålning till Moderna Museet! Av mina samtal med Lars Kleberg förstod jag att här finns två alternativ: antingen pågår något som ser ut som tidernas smartaste konststöld. Det har sagts att de 4 målningarna kan vara värda 200 miljoner. Akademiledamoten skulle skaffa legitimitet åt sitt agerande genom att låta tiden gå, sälja en tavla till Paris och skänka en annan till Moderna. Han skulle ändå ha 100 miljoner kvar! Eller så är det som ledamoten säger: ”Jag fick målningarna av Chardzijev. Jag kan inte hjälpa att han ändrade sig. Gubben var inte trovärdig.” Jag bestämmer mig för att i Moderna Museets styrelse agera för att allt ska fram i ljuset. Men museets chef Lars Nittve och ordförande Anna-Greta Lejon gör allt för att mörka. Gåvobrev hemligstämplas.
I knappt ett år vandrar ärendet genom rättssystemet där jag hävdar att det är viktigt att alla papper läggs på bordet angående målningen. Annars kommer det alltid att heta att detta är en ouppklarad historia. Jag förlorade till slut i Regeringsrätten. Och det är idag en ouppklarad historia.

Se SR 04 11 17: Klicka på rubriken ovan!

Se SvD 05 03 30 : http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_408167.svd

Bronsgjutare i Tensta

2008-08-01T20:50:00.018+02:00

Till jul 1989 störtades diktatorn Ceausescu i Rumänien. Sommaren 1990 kom Adrian Andreescu till Sverige som flykting och levde gömd på olika platser i Mellansverige innan han i december 1991 fick uppehållstillstånd tillsammans med sin fru.

Hans farbror var keramiker varför han på 60-tatet sattes i grundskola för konst och musik i Bukarest men gick sedan vidare till flygplansmekanikerstudier på gymnasiet och fick sedan arbete på det militärt styrda mönsterföretaget Turbomecanica.
Där arbetade han i 7 år med metallbearbetning. Med tiden återupptog han konsthantverket genom kvällskurser i glas och keramik. Adrian slutade på flygplansfabriken och började som modellör på Cesarom som tillverkade sanitetsporslin där hans maskinkompetens var en stor fördel. De två sista åren före flykten till Sverige arbetade han på det exklusiva Curtea Sticlarilor – centrum för glas och finkeramik – med att ta fram prototyper till det tillhörande glas - och keramikmuseet.

Makarna Andreescu bosatte sig i Tensta 1994 och försörjde sig på tillfälliga arbeten. Inom ramen för programmet för flyktingmottagande hjälpte Blå Bandet Adrian genom att anställa honom deltid som ansvarig för en kurs i keramik. En svår tid följde av kamp mot hämmande regler runt arbetslöshet, försörjningsstöd och starta-eget-bidrag. Adrian hade siktet inställt på en professionell verksamhet inom sitt kompetensområde och på Gustavsbergs porslinsfabrik fick han de första kontakterna med svenska skulptörer och keramiker. Han började göra formar på beställning. Skulptören Aline Magnusson i Bromsten uppmuntrade Adrian att gå vidare med bronsgjutning.

1994 gick han en 2-veckorskurs i gjutning på Konstfack, 1995 hittade han en lämplig lokal i Tensta och snart gjöt Adrian det första stora arbetet - en skulpturgrupp i brons – 12 hönor och en tupp av Aline Magnusson.

Pogany Art är idag en av Sveriges ledande bronsgjuterier. Här bygger Adrian Andreescu sina ugnar med egna tekniska lösningar. Genom åren har han samarbetat med ett 50-tal skulptörer och gjutit 1000 skulpturer bl.a. åt Lena Lervik, Peter Linde, Rune Rydelius, Evert Lindfors, Torsten Renqvist, Marilyn Hamilton-Gierow…Under en tid på 90-talet var han samarbetspartner till Järva Konstskola och Tensta Konsthall och var en del av ett kreativt nätverk i Tensta. Men framför allt har han fått vara ifred från klåfingriga tjänstemän och lokalpolitiker och har mot alla odds med egna krafter byggt upp en högkvalitativ verksamhet som försörjer familjen.

Se Turbomecanica: http://www.turbomecanica.ro/

Se Cesarom: http://www.cesarom.ro/

Se Curtea Sticlarilor: http://www.curteasticlarilor.ro/

Se Aline Magnusson: http://www.djurskulptur.nu/grundsida.html

Akut kris i det förebyggande ungdomsarbetet i Tensta

2008-08-01T20:49:00.004+02:00

Foto: En av Stockholms första fältassistenter i slutet av 1950-talet, Marianne Borgelin.

Med anledning av att Lokaltidningen Mitti rapporterar om halvering av antalet fältassistenter i Spånga-Tensta föreslår jag ett samarbete med ABF-Västerort - en kurs i förebyggande fältarbete med fritid som metod.

Yrket ”fältassistent” infördes i Sverige 1956-57. Det s.k. ungdomsproblemet började bli en omdiskuterad samhällsfråga. Först ut var Göteborg och Stockholm. Under 50- och 60-talen löd fältarbetet i Stockholm under Barnavårdsnämnden. I slutet av 70-talet övergick så huvudmannaskapet till fritidsnämnden. Av tradition har fältassistenterna i Stockholm utfört ett ”förebyggande ungdomsarbete med fritid som metod”. Det betyder att arbetet inte haft någon myndighetsutövning, varit uppsökande och byggt på frivillighet och förtroende. Kring 1980 bildades Riksorganisationen För Fältarbete http://www.rif.o.se/om_rif.htm och samlade olika kategorier av fältarbetare i hela Sverige. Bl.a. utarbetades en definition av vad fältarbetet är för något – den s.k. RIF-definitionen. Sedan arbetet utvecklats till sin fulla kapacitet för ca. 30 år sedan har gruppen fältassistenter utgjorts av ca. 40 st heltidsanställda fältare runt om i Stockholm.

Sedan 1996 då Stockholm splittrades i stadsdelsnämnder har yrkesgruppen genomlevt en kris. Yrkeskunnandet från tidigare generationer fältassistenter har inte förts vidare. Yrkesidentiteten har börjat erodera bort. Under åren 1996-2004 förekom inga gemensamma träffar bland Stockholms fältassistenter. Skilda stadsdelsnämnder har inneburit olikartade synsätt på yrkesrollen. Olika arbetsgivare har haft olika förväntningar på fältassistenterna. Fältarnas status som ”lokala experter” har inte vidmakthållits och löneutvecklingen har blivit därefter.

Jag var anställd som fältassistent 1989 – 2000 och 2004-2007. Fram till 1996 hade jag ”områdesarbete” som en del av min arbetsbeskrivning. Som del av mitt förebyggande arbete hörde projekt som Café Mafé och Tensta Boxningsklubb (civildepartementet PLUS-projektet början av 90-talet), Tensta Marknad (Fritid Spånga 1987-1993) och Tensta Konsthall (Stadsdelsförvaltningen Spånga-Tensta 1998-2003). Ett förebyggande ungdomsarbete med fritid som metod har i min yrkesutövning inneburit allt från lägerverksamhet till internationella ungdomsprojekt och igångsättande av lokala traditioner.

Detta instrumentella synsätt på fritidsverksamhetens förebyggande roll har försvunnit från det uppsökande ungdomsarbetet i Spånga-Tensta. Därför föreslår jag en ABF-kurs för nya intresserade grupper (medborgarvärdar, fritidsledare, föreningsaktiva, nattvandrare) innehållande:
1. fältarbetets historik i Stockholm
2. förebyggande ungdomsarbete med fritid som metod
3. RIF-definitionen
4. relevant lagstiftning kring arbetet

Omfång 10 ggr med början januari 2009. Jag erbjuder mig att utarbeta en kursplan, leda och samordna kursen inom ramen för Föreningen Tensta Träff och i samarbete med ABF-Västerort. Lite pengar bör avsättas till ytterligare några föreläsare och kurslitteratur. En deltagaravgift bör tas ut.

Kurslitteratur:

1. ”Möten i mellanrummet”, Gothia, 2005 (ca. 250 kr)
2. ”Det goda samhället. Fritidens idéhistoria 1900-1985 i ett dramatiskt perspektiv”. Matts Mattsson, Fritidsforums förlag, 1989 (ca. 100 kr, finns fortfarande på Fritidsforum)

Bortglömda kulturidéer i Tensta

2008-08-01T20:48:00.003+02:00

Höstupptakten efter semestern börjar med ett initiativ från kulturnämnden i stan. Kulturförvaltningen har fått i uppdrag att skyndsamt samla in alla avsomnade kulturidéer som aldrig förverkligats på Järva under de senaste tio åren! I alla ytterstads- och storstadssatsningar har det genom åren presenterats och dokumenterats projekt och idéer som aldrig fick gehör. I Tensta är det biografen, det somaliska museet, filmverkstaden, Inspiratorum, teatern, immigrantmuseet, det lokala kulturhuset o.s.v. Kulturnämnden avser att granska idéerna än en gång, välja ut och infoga dem i ett långsiktigt utvecklingsprogram för Järvaområdet.

Under ett par decennier var fritidens kommunala fältverksamhet i Tensta den lokalt förankrade motorn i det lokala kulturlivet tillsammans med föreningarna. Tensta Marknad, Järva Konstskola, Tensta Konsthall, Café Mafé och Tensta Boxningsklubb har tillkommit ur detta sammanhang. Det lokala föreningslivet har självt beslutat om finansiering av smärre kulturprojekt genom den lokala kulturkommittén. Fältverksamheten har inte längre någon roll i
det lokala kulturlivet. Och föreningarna har under lång tid beskurits och marginaliserats genom krympta anslag och svåra förhållanden. Under de senaste 25 åren har den kommunala fritidsverksamheten riktad till barn- och ungdom skurits ned med 70%. Kultursekreteraren drogs in förra året.

Kommunal förvaltning har genom åren utvecklat en problematisk relation till Tenstas befolkning. Detta visade sig tydligt i kulturskandalen kring Tensta Konsthall 2003-2004. Enskilda tjänstemän och lokalpolitiker krossade den konsthall som lokala initiativ inom Ytterstadssatsningen skapat. Kommunal förvaltning och kulturnämnd nonchalerade en stor lokal och nationell opinion i form av namninsamlingar och skrivelser. Man tillgrep t.o.m. personförföljelse för att bemäktiga sig det som tenstabor skapat och överlämna resterna till ett kotteri utan förankring i lokalområdet. Det hela finns i detalj beskrivet i Lars O Ericssons bok ”Mordet på Tensta Konsthall”. Se: http://tensta.blogspot.com/2006/08/vad-hnde-egentligen-med-tensta.html#links

Detta skulle knappast ha hänt någon annanstans. Upsala Nya Tidning skrev så här: http://www2.unt.se/avd/1,,MC=5-AV_ID=295947,00.html
Generationer av föreningsaktiva och kulturentusiaster i Tensta har nu genomskådat de kommunala ”utvecklingsprojekten”. Kommunal förvaltning, oavsett mandatfördelning i kommunfullmäktige, har en överhetsattityd som inte leder till utveckling. Lokal utveckling åstadkoms enbart tillsammans med tenstabor som bemöts som vuxna, myndiga medborgare. Därför finns det idag två kulturprojekt som bör prioriteras framför alla andra: en förändring av den kommunalpolitiska umgängeskulturen och uppbyggande av ett lokalt kulturhus i Tensta.

Kulturen är en politisk fråga. Se de nationella kulturpolitiska målen: http://www.kulturradet.se/templates/KR_Page.aspx?id=777&epslanguage=SV

Men demokratin är samtidigt en grundläggande kulturfråga. Där diktatur råder lider kulturen. Stockholms kommunala förvaltningsapparat måste utveckla sin relation till det civila samhället. Detta är speciellt viktigt i de segregerade stadsdelarna. Ett medvetet utvecklingsarbete av en ny förvaltningsmetodik där civilsamhället ses som resurs och partner är nödvändigt. Mycket finns att lära av Storbritannien. Se: http://tensta.blogspot.com/2006/08/det-civila-samhllet-en.html#links

I förarbetet till bomässan Tensta Bo 06 skrev projektledaren Karin Eriksson-Bech på dåvarande integrationsförvaltningen om mässans Tema 2 - Tensta som kulturarena och mötesplats. (Boutställning i Tensta 02 12 31, sid. 23) Där framhålls vikten av att för framtiden fördjupa och förvalta de lokala utvecklingsprocesser som sätts igång genom en bomässa. Förstudien framhåller vikten av nya mötesplatser för civilsamhället. Bl.a. nämner Eriksson-Bech utvecklingen av Tensta Träff till ett ”lokalt kultur- och kunskapscentrum för vuxna”. Det blev inget av Tensta Träff till bomässan 2006. Och inga utvecklingsidéer togs omhand. Se förstudien i PDF: http://tenstatraff.se/wp-content/boutstallning-i-tensta-forstudie-2002.pdf

2004 bildades paraplyorganisationen Föreningen Tensta Träff av stora lokala föreningar. Tenstaborna har således i fyra år stått beredda att ta ansvaret för utvecklingen av ett lokalt kulturcentrum. Först nu till hösten kan det bli verklighet. Det finns pengar till drift men inte till nödvändig renovering och utvecklingsarbete. Detta bör tas med i ett långsiktigt utvecklingsprogram för Tensta och hela Järva.

Utmaning i Tensta

2008-08-01T20:47:00.000+02:00

Till hösten konkurrensutsätts parklekarna Erikslund och Spånga By och fritidsverksamheten på Blå Huset. De har hittills drivits av staden. 2009 ska driften överlämnas till andra aktörer. Dessutom ska enligt information stadsdelsförvaltningen i Spånga-Tensta utvärdera hela den kommunala fritidssektorn i stadsdelen.

Att ta över kommunal verksamhet är en möjlighet för det lokala föreningslivet. De gamla folkrörelsebaserade föreningarna vet detta men de s.k. invandrarföreningarna har inte upptäckt möjligheterna än. Den s.k. utmaningsrätten ger föreningarna rätt att på eget initiativ välja en kommunal verksamhet man är intresserad av och sedan gent emot kommunen motivera varför det vore bättre att föreningen drev verksamheten. Kommunen är dessutom skyldig att vara behjälplig i processen. I händelse av överlämnande av verksamhet behåller staden en kontrollfunktion så att den verkligen drivs som utlovats. För föreningarna är denna utmaningsrätt ett gyllene tillfälle att förnya sin verksamhet, att överta en ekonomi, att skapa arbete - kort sagt att förankra kommunala verksamheter i lokalsamhället. På sikt innebär detta nya utvecklings- och integrationsmöjligheter.

Föreningen Tensta Träff, som idag består av 13 föreningar, kommer att gå före och visa vägen. I september avgör medlemsföreningarna om man ska ta över den kommunala uthyrningsverksamheten på Tensta Träff. Och det finns fler objekt….

Spännande på Tensta Träff!

2008-08-01T20:45:00.000+02:00

I det tysta växer en ny spännande potential på Tensta Träff. Stockholms kulturnämnd har sedan 2001 uppdragit åt kulturförvaltningen att överlämna den kommunala uthyrningsverksamheten på träffen till föreningsdrift. I september ska Föreningen Tensta Träff besluta om man verkligen vill överta ansvaret inklusive budgeten. Förväntningarna är att Tensta Träff ska utvecklas till ett lokalt kulturhus.

I augusti börjar Tensta gymnasium att bygga upp ett ”community center” – också i Tensta Träff. Järvalyftet finansierar första året. Gymnasiet har snart i tio år arbetat efter den s.k. ross-pedagogiken med förebilden Ross School på Long Island i New York. Enligt den pedagogiska modellen ska skolan vara en lokal mötesplats även på fritiden.

Samtal har redan inletts mellan Föreningen Tensta Träff och Spånga-Tensta kulturkommitté om närmare relationer och KTH-Arkitektur har en pågående dialog med gymnasiet om en preparandkurs i arkitektur för skolans elever. Ungdomsstyrelsen har beviljat en grundfinansiering av en planerad filmverkstad som ett samarbete mellan Föreningen Tensta Träff och kommunens fältverksamhet. Lägg därtill bibliotek och servering och pusselbitarna är på plats.

Under hösten ska konkreta planer göras upp. Med rätt ledning, gott samarbete och kreativa idéer blir Tensta Träff en intressant mötesplats för skola och civilsamhälle, utbildning och fritid.

Se samverkansavtal 2008 mellan Föreningen Tensta Träff och kulturförvaltningen: http://tenstatraff.se/wp-content/samverkansavtal.doc

Om ross-pedagogiken: http://www.skolvarlden.se/Article.jsp?article=759

Nu ska hela rasket rivas!

2008-08-01T20:44:00.000+02:00

Nu går flyttlasset från stadsdelsförvaltningens hus på Tenstagången 55. Det har sagts att huset är mögligt och att det ska totalsaneras. Tjänstemän i huset berättar att det istället ska rivas! Och det kan dröja 3 år innan det står ett nytt hus dimensionerat efter förvaltningens framtida behov. Genom åren har arbetsgrupper och utvecklingsprojekt samlat idéer för att lösa Tensta Centrums strukturella problem. T.ex. för 20 år sedan när de radikala planerna ”Från Tensta till Tenstad” presenterades var det viktigt att finansiera offentliga verksamheter med kommersiella hyresgäster. I andra sammanhang har man påtalat landstingets behov. Att flytta ytterligare kommunala arbetsplatser till Tensta har föreslagits t.ex. Tekniska nämndhuset. Behoven av kulturella institutioner på Södra Järva har poängterats i den s.k. ”Järvavisionen”. Nu flyttar istället några hundra offentliga administratörer ifrån Tensta Centrum och ingen diskussion pågår om den framtida byggnaden. Här finns ett gyllene tillfälle för Järvalyftet att involvera lokalsamhället d.v.s. medborgarna som ändå står för kostnaderna för huset. Järvalyftet kan nu bättra på sin image av central- och tjänstemannastyrt projekt.

Till hösten flyttas kommunala förvaltningskontor från Husby, Rinkeby och Tensta. Istället byggs det upp ett nytt förvaltningscentrum i Kista och ett tillfälligt i Lunda. Samtidigt bantas förvaltningarna radikalt. Är detta helt enkelt en förberedelse inför sammanslagningen av Södra och Norra Järva till en stadsdelsnämnd?

Klantigt Järvalyft i Rinkeby

2008-08-01T20:41:00.002+02:00

Den 29:de maj inbjöds allmänheten till Rinkeby Folkets Hus att höra på några föredrag på temat Järvalyftet och företagande. Under våren hade Föreningen Tensta Träff och Järvalyftets PR-byrå Veritas en dialog om innehållet i programmet. Föreningen ansåg att civilsamhällets och föreningslivets behov och potential måste uppmärksammas om man vill utveckla Järvaområdet. Tyvärr genomfördes inte rinkebykvällens program på ett professionellt sätt. Många föreningsaktiva från hela Järva hade kommit, tilltugget var utmärkt, men panelens inlägg jagades på och rumphöggs. Professor Yohanan Stryjan från Södertörns Högskola fick inte tala till punkt, Järvalyftets projektledare Magnus Andersson sade självklarheter och företagarprofilen från Tensta stressade igenom ett peptalk. Auditoriet hade många kommentarer som uttrycktes huller om buller under en halvtimmes övertid.

Järvalyftet har ett allvarligt trovärdighetsproblem. Den föregående projektledaren som fick sparken var mycket bestämt avståndstagande till ”lokala påtryckare”. Enligt henne var Järvalyftet inte en bidragsinstans. Anmärkningsvärt var att Magnus Andersson anslog en försonlig ton. Nu några månader efteråt ska Järvalyftet självklart ”lyssna till de boendes åsikter”. Hela oppositionen har hoppat av Järvalyftets centrala styrgrupp med motiveringen att Järvaområdets 75.000 invånare behandlas byråkratiskt och auktoritärt. Kan PR-byrån Veritas reparera den skadan?

Professor Yohanan Stryjan är värd att lyssna på. Jag föreslår att han åter bjuds in till Tensta Marknad 6-7 september. Han behöver minst en ostörd timme och en mikrofon. Det får han då! Se: http://www.emes.net/index.php?id=328

Tenstafilmen är klar!

2008-08-01T20:40:00.000+02:00

Ur filmen "Problemet med Tensta" 2008.

I februari filmades ett samtal om Tensta. En sociolog, en samhällsvetare, en arkitekt, en journalist och flera tenstabor deltog i en initierad diskussion om civilsamhällets förutsättningar i stadsdelen. Professorn i sociologi på Umeå universitet Nora Räthzel, samhällsvetaren Kristina Hellqvist och arkitekten Erik Stenberg satt i panelen. Kamera: Babis Tsokas och Joachim Nakagawa Stråning. Producent: G. Wroblewski. DVD, 52 min. Ta kontakt för gruppvisningar.

Alarmerande bild av Tensta

2008-08-01T20:39:00.000+02:00

Just nu pågår en ordväxling i DN om huruvida det skrivs för många böcker om Tensta och vem som kan förmedla den ”riktiga bilden” av stadsdelen. Det är svårt att beskriva en stad eller stadsdel. Svårt att ha överblick och tillgång till information. Någons bild överensstämmer inte med en annans. Och vad betyder det t.ex. att 2/3-delar av befolkningen flyttar på 10 år? Fakta och siffror måste tolkas till bilder av mänskligt liv.

Med anledningen av ett föreningsmöte nyligen beskrev en tjänsteman ansvarig för föreningsbidragen på idrottsförvaltningen hur föreningslivet ser ut i Tensta:
Det finns 130 registrerade barn- och ungdomsföreningar i Spånga-Tensta men hela föreningslivet i stadsdelen befinner sig i en nedgående spiral och utmärker sig på ett negativt sätt i hela staden. Nitton föreningar, de flesta i Tensta, har avstängts från vidare föreningsbidrag efter att ha försnillat 1 miljon i bidrag 2007. Stadsdelsförvaltningen har ingen kännedom om det lokala föreningslivet och kommunicerar överhuvudtaget inte med föreningssektionen på idrottsförvaltningen. Spånga-Tensta förefaller ha givit upp - så sade tjänstemannen.

Se DN: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=764991

Har kulturkommittén spelat ut sin roll?

2008-08-01T20:38:00.000+02:00

Stadsdelen Spånga-Tensta har en av tre kvarvarande kulturkommittéer i staden. Det är en paraplyorganisation vars medlemmar är föreningar. En gång hade Stockholm ett 10-tal kommittéer där det lokala föreningslivet i ett givet geografiskt område fördelade 0,5 miljoner för lokalt producerad kultur. Kommittén fungerade då som en politisk nämnd trots att den inte formellt var det. Stadens kulturkommittéer dominerades nämligen av fritidspolitiker. Man hade ett samarbetsorgan AGY – Arbetsgruppen för ytterstadskultur – och hävdade alltid sin ”autonomi” gentemot kulturnämnden. Men sedan stadsdelsreformen 96 har kommittéer lagts ned och pengar dragits in. Idag fördelar Spånga-Tensta Kulturkommitté bara 100. 000 om året och är inte längre ”autonom” som tidigare.

Häromdagen var jag inbjuden att sitta ordförande på kulturkommitténs årsmöte och mindes när kommittén för 15 år sedan var stadd i förändring. Förändringsprocessen var ett resultat av inre slitningar i den lokala socialdemokratiska partiföreningen som dominerade kulturkommittén. En grupp stretade emot och en annan hade insett att kommittén måste innehålla invandrarföreningar och invandrare - inte enbart socialdemokrater.

Under några intensiva år i kulturkommittén diskuterades kulturens roll för integration och ett handlingsprogram utarbetades. Men sedan dess har kommittén gått kräftgång. Enligt senaste rapporter finns minst 130 föreningar registrerade i Spånga-Tensta! Och de är inte med i kulturkommittén.

Nu tynar kommittén bort styrd av stadsdelsnämnden. Under 95-96 hade jag som vice ordförande för Södra Järva Kulturkommitté (som den då hette) styrelsens uppdrag att verka för att den skulle överleva stadsdelsreformen 96 då de flesta kulturkommittéerna i staden lades ned. Vi lyckades men kommittén vingklipptes. ”Autonomin” opererades bort och pengarna skars ned. Huvudargumentet för att behålla kulturkommittén var demokrati. Att frivilligorganisationer går samman och fördelar kulturstöd till lokala kulturproduktioner är ett fint exempel på civilsamhällets ansvarstagande som borde utvidgas.

Föreningen Tensta Träff bygger just nu upp en organisation och en verksamhet som med tiden blir ett föreningscentrum i Tensta. Här kommer lokalsamhällets engagemang att kanaliseras. Det kommer också att finnas en substantiell ekonomi. Tensta Träff samlar det vitala föreningslivet i ett lokalt kulturhus. Därför vore det klokt att hitta ett sätt att förena Spånga-Tensta Kulturkommitté med Föreningen Tensta Träff. Nytt liv kan tillföras en gammal god idé liksom även det avsomnade föreningsrådets funktion kan återuppstå på Tensta Träff.

s-ordförande lämnar Tensta!

2008-08-01T20:37:00.002+02:00

Från vanligtvis välunderrättat håll inom oppositionen i stadsdelsnämnden viskas det att socialdemokraternas ordförande i Spånga-Tensta äntligen lämnar lokalpolitiken! Sällan har det så tydligt som under stadsdelsnämndens tid sedan 1996 visat sig vad förortspolitik bland fritidspolitiker kan innebära. Personkonflikter och konfrontation med civilsamhället var s-orförandens metoder. Han etnifierade lokalpolitiken och splittrade den lokala socialdemokratin. Åtskilliga är de tenstabor som självvalt eller ofrivilligt lämnat politiken på grund av ordföranden. Det ödesdigra året 2003 ställde han till mycket oreda i Tensta. Under rosornas krig i Stockholms arbetarkommun 2005 lierade han sig med dem som ville få bort Annika Billström och belönades med en plats i styrelsen. Hans politiska hemvist har alltid varit ifrågasatt. I Tensta t.ex. har hans politiska motståndare varit s-kvinnornas ordförande... Om ett par månader är det över och Tensta kan mödosamt börja bygga upp nya positiva nätverk och se framåt.

Nästa tenstabok i april

2008-08-01T20:37:00.001+02:00

Nu är det dags för nästa tenstaskildring. Ekonomireportern Pontus Herin bodde här i två år och skrev om sina upplevelser. I april ges den ut på Frank Förlag. Se: http://www.bokrecension.se/9185865060 Om Pontus Herin se: http://www.frankforlag.se/Forfattare/forfattarpresentation/?authorId=24128

Författaren kommer att delta i det filmade samtalet på Tensta Träff den 19 februari! Se: http://www.tenstatraff.se/

Vem styr Tensta?

2008-08-01T20:37:00.000+02:00

- det var den outtalade frågan för kvällen den 19 februari då ett 20-tal sociologer, samhällsvetare, arkitekter, journalister, författare, konstnärer, lokalpolitiker - de flesta boende i Tensta med omnejd - samlades i Tensta Träff för att samtala om stadsdelen utifrån de böcker och rapporter som numera regelbundet ges ut. Sociologen Nora Räthzel sammanfattade sin analys av tillståndet i Tensta: människor i Tensta är inte isolerade i ett utanförskap vilket ofta påstås men alltför beroende av offentlig byråkrati. Avsaknaden av kollektivt engagemang i t.ex. politiken förstärker beroendet. Samhällsvetaren Kristina Hellqvist som i en uppsats djupintervjuat elva s.k. "eldsjälar" i Tensta bekräftade bilden av att samhällsengagerade och kreativa personer styrs och utnyttjas av den kommunala byråkratin. Journalisten Kurdo Baksi menade att den lokala socialdemokratiska föreningen inte fungerar som samlingsplats för samhällsengagemang p.g.a. etniska maktstrider och arkitekten Erik Stenberg kunde konkret beskriva hur kommunal förvaltning utmanövrerade Tenstas initiativtagare från bomässan 2006.

Samhällsengagemanget kanaliserades för 40 år sedan i den socialdemokratiska partiorganisationen. Ytterstaden var nybyggd och modern, full av nyinflyttade nybyggare som engagerades sig för att ur boendeperspektiv komplettera förorten med kultur, skolor, banker o.s.v. Socialdemokraterna var det överväldigande största partiet i val och därför en naturlig kanal för lokalt engagemang. Tenstas nybyggare började mycket tidigt innan ens området var färdigbyggt, kämpa för gymnasium, badhus och bibliotek. Det tog nästan 15 år av lokalt engagemang innan allt detta stod på plats. Idag skulle det inte gå till så. Frågan är om lokala idéer och projekt, som syftar till lokal utveckling över huvudtaget kan kanaliseras, drivas och förverkligas. Den naturliga politiska organisationen i Tensta - socialdemokraterna - är sedan många år förlamad av etniska konflikter och fungerar inte som samlingspunkt för samhällsengagemang. De övriga politiska partierna är alldeles för små och saknar lokalt nätverk för att mobilisera samhällsengagemanget.

Under senare år talar man med beundran om "eldsjälar" och menar uthålliga och samhällsengagerade personer. Det är sådana som förr om åren i Tensta skulle engagerat sig i det socialdemokratiska partiet men idag när varken partiet eller föreningslivet fungerar som samlingspunkt för samhällsengagemang för de en ensam ”entreprenörskamp” med kommunal förvaltning som enda kanal till att förverkliga projekt. Och kommunala tjänstemän släpper fram den entreprenör som råkar passa den politiska konjunkturen. Istället för demokratiska processer där grupper av tenstabor i politiska sammanhang formulerar angelägna utvecklingsprojekt har vi fått en tjänstemannastyrd projektkultur. Att Tensta Marknad under senare år har drivits av kommunanställd personal och att en högre tjänsteman på stadsbyggnadskontoret lobbar för ytterligare en baskethall i Tensta centrum är bara extremt tydliga exempel på tjänstemannaentreprenörer som driver projekt utan förankring hos tenstaborna.

Delaktighet, lokal förankring, lokaldemokrati är honnörsord som alla använder, men att de politiska partierna och föreningslivet inte lyckas samla lokalt engagemang, lokala idéer och opinioner är ett sorgligt faktum som lämnar fältet fritt för tjänstemannastyre och gör
tenstabornas samhällsengagemang till gisslan hos kommunal förvaltning.

Filmat samtal om Tensta

2008-08-01T20:36:00.000+02:00

Under de senaste åren har det givits ut en rad böcker, rapporter och andra texter om Tensta. Några av dem finns uppmärksammade här på bloggen. Den 19 februari 2008 genomförs en filmad diskussion om Tensta utifrån dessa nya texter. Sociologen Nora Räthzel, Kristina Hellqvist och tenstaarkitekten Erik Stenberg samtalar med mig och publiken på Tensta Träff. Mer information: http://www.tenstatraff.se/

Arkiv på villovägar i Tensta

2008-08-01T20:35:00.010+02:00

Rinkebyarkivet. Foto: GW

Under den pågående nedmonteringen av stadsdelsförvaltningen stuvas även historien undan. Förvaltningens informationsavdelning har packat ned klipparkiv och tusentals lokala fotografier från de senaste 30 åren. Allt står nu i förvaltningshusets källare på Tenstagången 55. Det finns ingenting bestämt om arkivering eller ansvar för dessa lådor och därför hotar en stor del av lokalhistorien att försvinna.

Lokalnämndens politiker bör snabbt rädda detta osorterade arkiv genom att ta initiativ till en professionell arkivering och skapande av databas. Föreningen Tensta Träff är beredd att diskutera ansvaret för detta. Ett lokalt kulturcentrum på Tensta Träff är en naturlig plats för bevarande av stadsdelens historia.

Arkitektutbildning i Tensta

2008-08-01T20:33:00.001+02:00

Hjulsta Torg 1-3

Foto: GW

Sedan en längre tid söker KTH Arkitekturskolan kontakt med staden och Svenska Bostäder. Skolan vill utlokalisera en förberedande arkitektutbildning till Tensta-Hjulsta. Men det går trögt. Det finns planer på ett s.k. teknikcentrum för unga i Kista i samarbete med KTH och Ericsson. Men på Södra Järva finns inga planer. Om Järvalyftet verkligen ska innebära utveckling av hela Järvaområdet måste man börja lokalisera verksamheter med utvecklingspotential även till Tensta-Rinkeby.

Lunda Nova har under flera år drivit entreprenörskurser riktade till unga i samarbete bl.a. med Tensta gymnasium. Här finns erfarenheter att bygga vidare på. En preparandutbildning för arkitekter lokaliserad på Södra Järva är en stark integrationsinsats. Det motverkar dels den sociala snedrekryteringen till arkitektyrket och dels bygger man in spin-off-effekter på Södra Järva. Kreativa ”kluster” har en tendens att generera mervärde. 1 + 1 brukar bli 3.

Vid Hjulsta Torg står sedan lång tid byggnaden mitt emot T-banestationen tom. Svenska Bostäder äger den. Det handlar om ca. 600 m2. Lokaler som är mycket lämpliga för den tänkta utbildningen. Nu handlar det om att KTH, staden och Svenska Bostäder ska börja tala med varandra. En lokalpolitiker borde ta fatt i frågan och driva den. Januari 08 är bra för nya initiativ. Skicka bara ett mejl så kommer alla kontaktnamn och adresser!

Symbol på dekis i Tensta

2008-08-01T20:32:00.002+02:00

Josephine Siskind
Människans träd
1982

För 25 år sedan bekostade Svenska Bostäder Josephine Siskinds muralmålning ”Människans träd” på husfasaden vid torget Tenstagången 14. Någon gång på 90-talet fick hon renovera den. Nu flagnar den som aldrig förr! Färgen faller av i sjok. Det är en stor målning men inget stort konstverk, ändå fyller den en funktion som identitetsskapare vid torget. Den har aldrig utsatts för skadegörelse eller klotter. Det säger något om målningens funktion i lokalsamhället. Budskapet om tolerans uppfattas av tenstaborna som en symbol för livet i Tensta. Vi riskerar nu att målningen blir så förstörd att den inte går att återställa och man undrar om bostadsbolaget inser värdet av en respekterad symbol. Generationer tenstabor förknippar målningen med sin hembygd. Bostadsbolag som inte förstår vikten av hembygdskänsla kommer i konflikt med sina hyresgäster. Det är tyvärr just nu på gång i Husby inom ramen för Järvalyftet. Kommunalt bostadsbolag och skattefinansierat upprustningsprojekt kolliderar med skattebetalare som försvarar sin hembygd…

Att tiga ihjäl tenstabor

2008-08-01T20:32:00.001+02:00

Arkitekten Marcello Lentini

GW 07

Tensta saknar en hembygdsförening. Familjealbumen skildrar livets gång för en trängre krets men att också bli sedd och ihågkommen på föreningsmötet, gårdsfesten eller parkleken skapar hemhörighet i stadsdelen. Ett litet hembygdsmuseum skulle säkert motverka anonymiteten i Tensta och maktarrogansen från de styrande. Antagligen skulle brottslighet, ungdomsproblem och in- och utflyttning minska – samhällsengagemang och trivsel öka. En lokal historia ger hemkänsla men Tenstas historia tigs ihjäl.

Under boutställningen förra året öppnade Stadsmuseet en museifilial i Tensta! På Kämpingebacken finns sedan dess en museilägenhet där man återskapat 1970-talet. Det är en permanent byggnadsminnesmiljö som inte ersätter ett hembygdsmuseum. Lägenheten motiveras av ett utomstående perspektiv - rekonstruktion av ursprunglig lägenhetsstandard, bruna och orange plastföremål, miljonprogramsdiskussionen....

När många tenstabor protesterade emot förstörelsen av konsthallen 2004 genom namninsamlingar, demonstrationer och nedläggningen av vänföreningen, ignorerades detta av ansvariga – kommunal förvaltning, kommunpolitiker och den privatstiftelse som iscensatte skandalen. Myndigheter och maktkotterier skulle aldrig kunna behandla invånare så i en ordinär svensk småstad av Tenstas storlek.

I all information om Tensta Konsthall anges arkitekten som ”anonym”. Detta är ett enskilt exempel på hur tenstabor negligeras, förtigs och suddas ut. Arkitekten Marcello Lentini bodde på Föllingebacken. Han var en av alla oss som tog initiativ till en konsthall i ett tomt källarutrymme under köpcentrum. Han drömde med oss och ritade konsthallen 1997.

När den kommunala fritidsgården Tenstagården förvandlades till Blå Huset i slutet av 90-talet kastades arkiverade foton och filmer från två decennier. Minnet av generationer barn och unga som vuxit upp i Tensta och betraktat stadsdelen som sin hembygd och fritidsgården som sitt vardagsrum, kastades som sopor.

På parkleken Erikslund finns ett 30-årigt arkiv med hembygds- och parkpedagogisk historia som just nu är i farozonen. Under åratal var parkleken en viktig social träffpunkt för familjerna bosatta runt vattentornet och bortåt Hjulsta. Parken var en av Stockholms bästa friluftspedagogiska lekplatser med decenniers kontinuitet. Idag är det inte längre så och arkivet ligger vind för våg.

Att politisera civilsamhället i Tensta

2007-08-01T20:34:00.000+02:00

Ingen ifrågasätter värdet och nödvändigheten av engagerade medborgare. Alla förstår föreningslivets funktion i ett lokalsamhälle. Från och med januari 2008 tar Föreningen Tensta Träff över ansvaret för uthyrningsverksamheten i träfflokalerna. I samarbete med Stockholms kulturförvaltning inleder föreningen ett långsiktigt arbete att utveckla Tensta Träff till ett lokalt föreningscentrum. Civilsamhället är en ”tredje kraft” vid sidan av den politiskt styrda offentliga förvaltningen och det ekonomiskt styrda näringslivet. Tensta domineras av kommunal förvaltning. Här finns i princip inga andra aktörer och det hämmar samhällsengagemang och föreningsliv.

Civilsamhällets samhällsengagemang är inte artskilt från det politiska. Nej, det handlar i båda fallen om myndiga medborgare som bryr sig om samhällsfrågor. Men civilsamhället fördjupar demokratin. Den kände sociologen Robert Putnam menar att ju fler föreningar av skilda slag som finns i ett givet samhälle desto bättre fungerar demokratin. Se: http://sv.wikipedia.org/wiki/Robert_Putnam

När styrelsen för Föreningen Tensta Träff i höstas för första gången mötte projektledaren för Järvalyftet var hon mycket avvaktande, rent av avvisande. Till min förvåning undslapp hon sig apropå ingenting, att styrelsen inte var representativ för tenstaborna.... Utan någon koppling till denna incident har oppositionsborgarrådet Ann-Margarethe Livh (v) tagit initiativ till ett möte med Föreningen Tensta Träff i januari. Då får styrelsen möjlighet att samtala om förutsättningarna för sitt arbete. Det är symptomatiskt att det inte är majoriteten i stadshuset som tar kontakt utan oppositionen. Förortens politiska dragkamp gör sig åter påmind.

I Tensta finns inget fungerande civilsamhälle. Föreningslivet är överreklamerat. Samhällsengagemanget lågt. Idag finns anledning till eftertanke i den politiska sfären. Man bör fråga sig på vilket sätt politiska beslut kan bidra till stödjande av civilsamhället. Detta är inte en ideologisk höger-vänsterfråga utan mycket mer grundläggande. Tensta dominerat av kommunal förvaltning och tjänstemän som inte bor här kombinerat med alienerade tenstabor gör stadsdelen till ett gigantiskt flyktingläger. Att myndigförklara tenstaborna som medborgare ligger i allas intresse.

Mellanösternpolitik i Tensta

2007-08-01T20:31:00.001+02:00

I Tensta skrattar man åt en historia hur s-ordföranden var reseledare till Bathpartiets Syrien. En delegation av tjänstemän från Tensta under ordförandens ledning reste till diktaturen i Mellanöstern för att tillsammans med syriska partipampar ordna import av oliver som i Tensta skulle pressas till olja av arbetslösa... Men historien sätter sig i halsen när man tänker på bakgrunden.

Samtal om integrationsproblematiken handlar ofta om minoritetens förhållande till majoriteten eller förortens relation till stadens centrum. Men segregationen påverkar även förhållanden i den segregerade befolkningen. Varje analytiker som sätter sig före att beskriva dessa inre förhållanden ger sig ut på minerad mark. T.ex. har Nalin Pekgül (s-kvinnors ordförande) i flera år talat om en växande politisk islam i förorten. Man lyssnar inte utan frågar istället när hon ska flytta.

I Tensta är det civila samhället svagt och samhällsengagemanget lågt. Detta gör det möjligt för en liten grupp beslutsamma att kidnappa både kommunal förvaltning och politiskt parti. En lokalterrorns tystnad och rädsla gör att alla ser på men ingen säger något.

En student av interkulturella lokalsamhällen, Kristina Hellqvist, presenterade 2004 en mastersuppsats på Jyväskylä universitet i Finland. Tensta är ämnet och metoden djupintervjuer. Hellqvist har som ingen annan blottlagt inre maktrelationer i Tensta som ger en bild av förorten som stående utanför alla kända och normala svenska sammanhang. Till synes är det vanligt socialdemokratiskt styre men partiet domineras av en etnisk grupp som har en strategi för att behålla makten!

Enligt uppsatsen har det under flera år pågått en intern maktkamp inom den lokala socialdemokratiska partiorganisationen utan att det uppmärksammats offentligt. Konflikten påverkar lokala förhållanden och är därför ur demokratisk synvinkel viktig att belysa. Socialdemokraterna är det ojämförligt största partiet i Tensta men är idag förlamat av en demokratisk kortslutning.

Den nuvarande ordföranden för de lokala socialdemokraterna tillträdde i mitten av 90-talet. Ett krav var att han då skulle flytta till Tensta vilket han också gjorde. Sedan dess har han residerat som ordförande i stadsdelsnämnden under socialdemokratiskt styre i Stockholm. Under borgerligt styre är han oppositionsledare. Hellqvist beskriver hur påfallande många personer ur ordförandens religiösa samfund under senare år anslutit sig till den socialdemokratiska anrika nykterhetsorganisationen Verdandis lokalorganisation i Tensta. När ordföranden sitter vid makten i Spånga-Tensta ser han till att Verdandi får rundhänta föreningsbidrag. Också det religiösa samfundet ordföranden tillhör belönades under den förra mandatperioden med föreningsbidrag i hundratusenkronorsklassen. Understödd av tre samfundsmedlemmar i stadsdelsnämnden gör det lätt för honom att genomdriva sådant.

När så interna socialdemokratiska nomineringsmöten nalkas inför val är det dags för ordföranden att inhösta återbetalningen. Han trummar ihop 150 samfundsmedlemmar som helt dominerar det lokala sossemötet och ger sitt oreserverade stöd till ordföranden. De 150 är inga socialdemokrater. Men ska de vara med så måste medlemsavgiften betalas. Det ombesörjer ordföranden genom samfundet! Så inför valet 2002 inbetalades medlemsavgifterna för samfundsmedlemmar till Stockholms arbetarkommun på 40-50.000 – av samfundet.

Hösten 2003 fick demokratiskt engagerade lokalpolitiker nog inom Tensta socialdemokratiska s-förening där ordföranden manövrerat ut andra än samfundsmedlemmar. Kritikerna höll ett konstituerande möte på Tensta Konsthall och så bildades Hjulsta socialdemokratiska förening. På så sätt uppstod två poler i den lokala socialdemokratin. Och kortslutning.

Internstrid om valfusk inom Arbetarkommunen i Stockholm 2002. Se: http://socialdemokrati.se/index.php?id=344

Mastersuppsats ”Independence and Involvement, An actor-perspective on building inter-cultural local societies in a globalised, post modern world” av Kristina Hellqvist, Jyväskylä univ. Intercultural Communication and International relations, Department of Communication, 2004.
Läs sidorna 97-105. Se: http://selene.lib.jyu.fi:8080/gradu/v04/G0000624.pdf

© GW 07

Tensta Träff i baklås?

2007-08-01T20:31:00.000+02:00

Sedan ett halvår har Föreningen Tensta Träff samtalat med kulturförvaltningen angående förutsättningarna för övertagande av uthyrningsverksamheten på träffen med avsikten att utveckla den till ett lokalt ”kunskaps- och kulturcentrum” på föreningsgrund. Nu börjar vi närma oss en färdig överenskommelse.

Föreningen Tensta Träff står i begrepp att överta en verksamhet som omsätter ca. 2,7 miljoner. De stora kostnaderna är hyra till fastighetsförvaltaren SISAB på ca. 1,7 miljoner och en
sammantagen lönekostnad för personal på ca. 600.000. På intäktssidan finns ca. 1,3 miljoner i hyresinkomster. Kulturnämnden tillskjuter 1,45 miljoner för att det hela ska gå jämnt upp.

Kulturförvaltningen och föreningen har kommit överens om att genomföra ett ”prövoår” 2008 i form av ett projekt. Förvaltningen kvarstår som personal- och ekonomiskt ansvarig, föreningen är projektansvarig. Avsikten med det hela är att undersöka om föreningen kan ta över verksamheten fullt ut fr.o.m. januari 2009.

Vid sidan av de verksamheter som finns i Tensta Träff (bibliotek, friskola, gymnasiets matsal, polis och fältassistenter) används ca. 1000 kvm till kommunala uthyrningslokaler som framför allt används av föreningslivet. Under 3 år har Föreningen Tensta Träff sökt att få ansvaret för uthyrningsverksamheten. Kulturförvaltningen har å sin sida sedan 2001 ett uppdrag från kulturnämnden att överlämna lokalerna i föreningsdrift. Föreningens mål är att utveckla
verksamheten till ett lokalt kulturhus, ett Folkets Hus.

Överenskommelsen med kulturförvaltningen utgår ifrån att verksamheten under 2008 ska se ut som den gör idag. Ekonomin likaså. Det finns alltså inget utrymme för utveckling av Tensta Träff. Lokalerna behöver rustas upp. Investeringar behövs i digitalt ljud och bild. Det är orealistiskt att en idéell förening ska kunna skapa ett levande föreningscentrum utan pengar. Varför ska då föreningen ta över en verksamhet från kommunen och driva den gratis?
Jo, föreningen går in i projektet den 1 januari med förhoppningen att hitta andra medel till utvecklingsarbetet. Skulle detta misslyckas återlämnas verksamhetsansvaret till kulturförvaltningen.

Nya böcker om Tensta

2007-08-01T20:30:00.004+02:00

"Världens bästa land", Leopard förlag, av Anders Sundelin kom i våras. Nu i oktober kom "Periferin i centrum", red. Katarina Nylund, förlaget Daidalos. Och det sägs att det kommer ytterligare en våren 08.....

Se "Världens bästa land": http://www.leopardforlag.se/Article/View/Default.aspx?ArticleId=101&sort=1
Anmälan av boken i DN: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1353&a=638476

Se "Periferin i centrum": http://www.daidalos.se/daidalos.1/detail.lasso?ID=978-91-7173-253-8&skip=&fritext=&Benamning=&Forfattare=nylund&kategori=

Konferens om civila samhället

2007-08-01T20:30:00.001+02:00

Länsstyrelsen i Stockholms län och Stockholms läns bildningsförbund inbjuder till konferens. Så här skriver man: Inspirationskonferens onsdag 28 november kl 9.00 - 16.00 "Social ekonomi - nytt entreprenörskap". Välkomna att ta del av en konferens som vi hoppas kommer att ge oss nya insikter och möjligheter till kommunal och regional utveckling. Vi har fyllt dagen med ett varierande innehåll för att visa på den bredd och det djup som ett samarbete med sociala ekonomins lokala aktörer kan skapa. Medverkande: Representanter från olika partier och från den sociala ekonomin. Landshövding Per Unckel inleder. Plats: Wintervikens konferensanläggning, Vinterviksvägen 60, Gröndal, Stockholm. Anmälan skickas senast den 5 november till Majlis.Karlsen@ab.lst.se

Läs mer

Konferensen är gratis!

Direktören lämnar Tensta!

2007-08-01T20:29:00.000+02:00

Det meddelas att stadsdelsdirektören i Spånga-Tensta går i pension våren 2008. I drygt 10 år har den lokala kommunala förvaltningen styrts på ett totalitärt sätt – inåt genom att skapa rädsla hos personalen och utåt genom att dominera lokalsamhället. Civilsamhället har därför hämmats. Lägg därtill den märkliga splittringen i den lokala socialdemokratiska partiorganisationen och bilden av Tensta framträder som toppstyrt flyktingläger i ett slags undantagstillstånd. Nu handlar det om att föreningslivet måste samla ihop spillrorna av de lokala nätverken och återfå tron på samhällsengagemang och delaktighet.

Torsdagen den 25 oktober kl. 13-15 bjuder Spånga Blå Band till samtal om ”social ekonomi” i sina nya lokaler på Skogängsvägen 59 på vänster sida om bron över järnvägen mot Spånga. Mer information och anmälan hos Ulla-Mai Ceder Lindberg, 070-340 37 69 eller Ulla-mai@spangablaband.nu

Civilsamhällets förutsättningar i Tensta

2007-08-01T20:28:00.000+02:00

Föreningen Tensta Träff samtalar just nu regelbundet med kulturförvaltningen om detaljerna i samband med övertagandet av verksamheten i Tensta Träff. Föreningens styrelse uppmanades att besöka Boo Folkets Hus i Orminge Centrum och reste häromveckan dit på studiebesök. Orminge ligger långt från Tensta på diagonalen i sydöst. Under ett kort och effektivt möte slog insikten ned som blixten: under 25 år har Boo Folkets Hus lyckats med något som varit omöjligt i Tensta trots liknande förutsättningar! Det handlar om möjligheten för lokala initiativ att växa. Nacka är en borgerligt styrd kommun. Här är socialdemokraterna alltid i opposition. Det är bestickande att Stockholms kulturförvaltning framhåller Boo Folkets Hus i hjärtat av Nacka som förebild för oss i Tensta. Under 25 år har Boo Folkets Hus visat sig vara utvecklingsmotorn i Orminge. Man driver idag fritidsgård på entreprenad åt kommunen, man sköter Nacka lokalteve, man drivet ett dataföretag baserat på lokala krafter och internationell export – man ser efter vad som fattas i lokalområdet och så förverkligar man det. Organisationsformerna är oortodoxa och man levererar det man lovar! Nackas borgerliga politiker räknar idag med Boo Folkets Hus.

Situationen är den helt motsatta i Tensta. Liksom i Orminge har det alltid funnits duktiga föreningsmänniskor och eldsjälar på Södra Järva. Men det som genom åren påbörjats i Tensta har aldrig fått utvecklas. Kommunal förvaltning och lokalpolitiker har antingen motarbetat eller övertagit det som skapats av aktiva tenstabor. Tensta Konsthall är bara det mest spektakulära exemplet. Faktum är att under 30 år har det inte spelat någon roll vilken majoritet som styrt i staden – i Tensta är det bara kommunal förvaltning som agerar i alla fall. Detta borde stämma till eftertanke. Festtalens och visionernas ”integration och delaktighet” motarbetas i verkligheten av kommunal förvaltning och passiva lokalpolitiker. Civilsamhället behandlas som fiende i Tensta. Det vill Föreningen Tensta Träff ändra på.

Om Boo Folkets Hus se: http://www.boofolketshus.inacka.nu/

Tensta Marknad 2007

2007-08-01T20:27:00.001+02:00

Affisch: M. Huovila

Nu har den 20: de Tensta Marknad genomförts och det är dags att se framåt. Undertecknad var anställd ”motor” för marknaden de fem första åren, men nu är jag orolig. Idag bör vi åter påminna oss om vad Tensta Marknad är för något. Den startades med 3 grundidéer: stärkande av civilsamhället, skapande av lokala traditioner och uppmuntrande till samhällsengagemang. I Tensta och Rinkeby har stadsdelsfestivaler genomförts sedan 70-talet. Då Södra Järva var nytt ville aktiva föreningar skapa hemhörighet i området. Det fanns en samsyn mellan föreningslivet och kommunen. Staden stöttade och föreningarna gjorde jobbet. Tensta Marknad har således sociala och lokala utvecklingsmål. Därför är den också en politisk angelägenhet.

Idag står vi vid ett vägskäl. De senaste 5 åren har Tensta Marknad drivits av kommunanställd personal och föreningslivet har inte spelat huvudrollen. Tensta Marknad har förvisso aldrig kunnat genomföras utan en anställd projektledare. Men Tensta Marknad har heller aldrig kunnat motiveras om inte många generationer aktivister bidragit med obetalt arbete.

Vid årsskiftet kommer den nybildade paraplyorganisationen Föreningen Tensta Träff att ta över ansvaret för uthyrningsverksamheten på Tensta Träff. Det vore naturligt att ansvaret för Tensta Marknad också förvaltades av detta föreningscentrum. Här kommer de idéella krafterna och tenstaborna att mötas. Här kommer de lokala föreningarna att råda. I den miljön kan marknaden leva vidare så som det var tänkt. Men stadsdelsnämnden måste även i fortsättningen avsätta pengar för marknaden och Svenska Bostäder hitta nya samarbetspartners i lokalsamhället. Det civila samhället kan och vill. Men inte utan pengar.

Gregor Wroblewski

ordförande för Föreningen Tensta Träff
http://www.tenstatraff.se/

Work-shop i Tensta

2007-08-01T20:26:00.000+02:00

Foto: GW

Konstnären Hans Löfgren arbetar oförtrutet på att skapa relationer mellan Moskva och Stockholm. Under några intensiva augustidagar samarbetade Föreningen Tensta Träff med honom och KTH Arkitektur i samband med en work-shop på Tensta Träff finansierad av Svenska institutet. Deltagare var drygt 20 studenter från MARCHI (Moscow Architectural Institute) och KTH Arkitektur i Stockholm. Tanken var att genom konkreta arbetsuppgifter konfrontera skilda studietraditioner med varandra. Moskvainstitutionen söker närmare samarbete med Stockholm och diskuterar utbildningens likställighet med KTH. En företrädare för universitetet i Karlsruhe mötte också upp i Tensta för att hitta vägar för att ansluta sin arkitekturfakultet till en triangel av studentutbyten och samarbete. Studenterna och deras lärare ägnade dagarna åt att söka arkitektoniska problem i Tensta för att komma med konkreta lösningar. Arbetet kompletterades med inbjudna föreläsare. Stadsdelsförvaltningens informatör Björn Erdal visade på trafiksepareringen, KTH-prefekten Erik Stenberg talade om bostäderna, stadsarkitekten Mats Pemer gav en koncentrerad historik om Stockholms stadsplaneutveckling och Nalin Pekgül (s) berättade personligt om hur det är att bo i Tensta.

Föreningen Tensta Träff vill med detta samarbete visa på ett mer aktivt sätt att använda sig av uthyrningslokalerna på Tensta Träff. Att ideella föreningar samarbetar med professionella institutioner runt lokala angelägenheter kan ge intressanta resultat vad gäller boendestyrd lokal utveckling.

Om Hans Löfgren se: http://loefgren.eu/biography.html

Om KTH Arkitektur se: http://www.arkitekturskolan.se/

Om MARCHI Moskva se: http://www.marhi.ru/eng/?PHPSESSID=ac23db249a505baeb28240e8fc5341ad

En grupp studenter om veckan i Tensta se: http://www.parallellt.se/2007/09/det-hr-r-resultatet-av-en-veckas.html

Foto: GW

Arkitektfantasier och låsta strukturer i Tensta

2007-08-01T20:25:00.001+02:00

Ur filmen "Moderna Tider" 1936.

I en madridtidning 1882 beskrev den spanske arkitekten Arturo Soria y Mata sin idé om ”den lineära staden” som korsar kontinenter från Cadiz i sydväst till St. Petersburg i nordost, från Peking till Bryssel - femhundra meter breda interkontinentala avenyer av järnvägar, vattenkanaler, gasledningar, parker och bostadsområden. Fördelarna med dessa anläggningar vore enligt Soria y Mata ”den organiska anknytningen till omgivande landsbygd och lösningen av de överbefolkade städernas problem”.

I den nya sovjetiska republiken utvecklade arkitekten Nikolaj Milutin idén med lämpliga marxist-leninistiska slagord och stalincitat. I sitt koncept ”Sotsgorod” kombinerade han den lineära staden med amerikansk ekonomisk taylorism och Fords löpande band. I Sovjetunionen byggdes 1931 trettioåtta helt nya städer. ”Sotsgorod” var tänkt som stadsplan för Magnitogorsk och Stalingrad men blev aldrig förverkligad. Redan 1930 förbjöd centralkommittén avantgardistisk arkitektur och kontakter med det dekadenta väst. Och Milutin tystades.

Sverige är det mest funktionalistiska landet. På 1930-talet deltog arkitekterna entusiastiskt i omvandlingen av landet från landsbygd till modernt tekniksamhälle. Verktygen var en stark stat, socialdemokratisk politik och tysk funktionalism. På 1960-talet sjösattes det s.k. Miljonprogrammet för att efter tio år avhjälpa den hopplösa bostadssituationen. Tensta kom till på det sättet.

Funktionalismens enkla former anpassades lätt till industriell massproduktion enligt Miljonprogrammets krav. Vidare bidrog föreställningar om att tillrättalägga invånarnas liv till att de nya bostadsområdena blev veritabla ”boendemaskiner”. Sverige lånade radikala samhällsidéer från både Sovjet och Tyskland.

I dagens globala tider med svenskt EU-medlemskap har förorterna blivit segregerade enklaver för immigranter och socialt misslyckande. Rigida kommunikationssystem och låsta stadsplaner förhindrar stadsutveckling. Stockholm är därför Europas mest segregerade huvudstad. Man har ännu inte förstått att arkitektonisk integration med den omgivande staden också betyder social integration.

Läs Lars O Ericsson i SvD 2010 om hur funkisen blev svensk: http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/visionerna-som-gjorde-funkisen-svensk_4151143.svd

KTH-Arkitektur i Tensta

2007-08-01T20:24:00.000+02:00

Föreningen Tensta Träff fortsätter samarbetet med KTH-Arkitekturskolan. Den 18-25 augusti kommer en grupp arkitekturstudenter med sina professorer från Moskva. Man ska tillbringa en vecka i Tensta tillsammans med svenska studenter och lärare. Ett arbetsrum står till deras förfogande i Tensta Träff och veckan ska ägnas åt analys och åtgärdsförslag vad gäller Tenstas strukturella arkitektoniska problem. Se: http://www.arkitekturskolan.se/

Konst och konflikter

2007-08-01T20:23:00.001+02:00

För fem år sedan investerades mycket pengar ur en lokal stiftelse i byggandet av ett kulturhus i Helsingborg, Dunkers Kulturhus, som framför allt blivit känt som en institution med höga ambitioner för samtida konst. Samtidigt satsades offentliga medel på byggandet av Baltic Art Center i Visby. Planerna var ett samarbetsfäste för samtidskonsten runt Östersjön. Just nu pågår en nedmontering av båda institutionerna. Kulturnämnderna i både Helsingborg och på Gotland är just nu borgerliga. Båda nämnderna ifrågasätter värdet av samtidskonsten och förordar ”en större lokal förankring”. Baltic Art Center och Dunkers Kulturhus har tillhört de bättre konstinstitutionerna i landet men nu stryps pengarna och verksamheten vänds till det lokala. Detta innebär att kvaliteten på institutionerna sjunker och de upphör egentligen att existera.

När socialdemokratiska politiker i Sollentuna och Stockholm stängde Edsvik Konst & Kultur och Tensta Konsthall för några år sedan, användes samma resonemang. Två mötesplatser för ambitiös samtidskonst snöptes till bagateller. Alltså – oavsett politisk färg avvisas den ambitiösa och internationella samtidskonsten till förmån för lokala förmågor och amatörprojekt. Politikerna genomdriver detta ofta på ett våldsamt sätt som liknar agg mot både kunniga institutionsföreträde och samtidskonsten själv. Vad handlar det egentligen om?

Långt efter striden om Tensta Konsthall 2003 har jag förstått att vissa lokala socialdemokrater härsknat till eftersom jag inte ville göra en utställning med den avlidna konstnären Helga Henschen. Just under året 2003 besökte den dåvarande socialdemokratiske nämndordföranden mig på konsthallen. Han flankerades av fyra landsmän. Jag uppmanades då att göra en utställning med en pensionerad landsman som målade blomtavlor. Tre timmar ägnade jag åt att pedagogiskt förklara varför detta inte var lämpligt. En annan pensionerad tandläkare, en lokalpolitisk slugger, deklarerade för mig redan 1999 att han skulle se till att Tensta Konsthall stängdes p.g.a. att jag släppt in Stig Sjölunds utställning ”With Love”.

Idag kämpar samtidskonsten för sin plats i offentligheten. Attackerna emot den kommer framför allt från kulturnämnder oavsett politisk färg och alternativet sägs vara ”lokal förankring” och ”relationell estetik”. När Beate Sydhoff i Tensta Konsthalls styrelse började dragkampen om konsthallens målsättningar ifrågasatte hon utställningsprogrammet och konsthallens konstnärliga råd. Hon ville ha mer av ”kulturhuskaraktär” på verksamheten. Faktum är att kulturförvaltningen senare, på hennes initiativ, föreslog att Tensta Konsthall skulle bli en filial till Kulturhuset i stan.

För mig var det självklart att Tensta Konsthalls utställningar 1998-2003 var de mest effektiva för att inom givna ekonomiska och personella ramar uppnå flera mål: kvalitet, besökstatistik, pedagogiska mål och lokala utvecklingsmål. Många angelägna konstverk visades av ledande konstnärer i Europa och världen. 10. 000 besökare sökte sig till Tensta varje år. 45 % av all barn- och ungdomar i lokalområdet deltog i en ambitiös pedagogisk verksamhet och över 200 större artiklar skrevs varje år om konsthallen och Tensta i dagspressen över hela landet. För det konstnärliga rådet handlade det om att få ut så mycket som möjligt av en begränsad verksamhetsbudget.

Samtidigt som jag försvarade min verksamhet mot attacker besöktes jag av en kommunal kulturdelegation från Sandviken. Året var 2002 och politikerna i Sandviken övervägde att lägga ned stadens konsthall eftersom endast 8 % av budgeten gick till utställningar. Kulturchef, dåvarande konsthallschef och en parlamentarisk utredningsgrupp ville höra hur jag klarade att lägga 30 % av verksamhetsbudgeten på utställningsproduktion. Sandvikens politiker lade ned sin konsthall strax efter besöket i Tensta! Jag anser att de gjorde rätt. Då var det en rationell bedömning som låg till grund för beslutet. Men alltför ofta uppstår såriga konflikter runt konstinstitutioner mellan å ena sidan engagerad professionalism och å andra sidan särintressen, politiska konjunkturer och kotterier.

På samma sätt som vissa musikstycken och böcker är angelägna är vissa konstverk viktiga. Sådana konstverk produceras också i samtiden. Men trenden att konstinstitutioner ska bli ”lokala” och ”relationella” är bara eufemismer för grumliga särintressen. Publikarbetet är visst en självklar del av en konstinstitutions verksamhet men institutionens hela existensberättigande är viktiga konstutställningar. Idag är tyvärr inte detta självklart. I grunden handlar problemet om att i princip alla konstinstitutioner i landet är skattefinansierade och politikerstyrda. Vi behöver fler aktörer, andra finansiärer. Också. Se här ett ”civilisatoriskt” argument för något så prosaiskt som pengar och organisationsformer.

© GW 07

Om Dunkers Kulturhus i Helsingborg: http://www.sr.se/cgi-bin/p2/program/artikel.asp?ProgramID=1012&Nyheter=1&artikel=1439962

Om Baltic Art Center (BAC) i Visby: http://www.sr.se/cgi-bin/gotland/nyheter/artikel.asp?Artikel=1197674

Nu försvinner kultursekreteraren från Tensta

2007-08-01T20:23:00.000+02:00

Under de senaste 10 åren har Spånga-Tensta varit en av få stadsdelar i Stockholm som behållit både kulturkommitté och kultursekreterare från tiden före stadsdelsreformen. Strax innan reformen 1996 fördelade Södra Järva kulturkommitté (Spånga-Tensta-Rinkeby) – där jag var vice ordförande - 250. 000 per år till lokala föreningar för kulturproduktion. Föregångaren Järva Kulturkommitté (Spånga-Tensta-Rinkeby-Kista) delade ut 500. 000 några år innan. Den kommunala kultursekreteraren var föredragande i kommittén, effektiviserade administrationen och tog initiativ till kommitténs egna kulturproduktioner som kompletterade föreningslivet. Inför stadsdelsreformen ansåg kulturkommittén att det vore viktigt för en segregerad stadsdel att behålla kultursekreteraren och föreningarnas engagemang som kanaliserades genom kulturkommittén. Den fungerade som ”demokratiskola” och samlande punkt för civilsamhället. Den nybildade stadsdelsförvaltningen letade vid samma period dessutom efter en ”profilering”. Man sade sig vilja bygga på lokala förutsättningar. Det blev kultur. På det sättet möjliggjordes Järva konstskola och konsthallen, Livstycket och Tensta Marknad, Kulturkafé och boutställning. Tankarna landade t.o.m. i stadshuset där borgarrådet Michael Söderlund (m) pekade ut Södra Järva som ”downtown – kulturkvarteret” i en Järvavision med Kista som motor och Järvafältet som ”Central Park”.

Nu försvinner kultursekreteraren. Alliansens stadsdelsnämnd motiverar detta med att byråkratin ska minska och att andra stadsdelar inte heller har en kultursekretare. Man tror att skolorna själva ska se till att eleverna får del av kulturen. Under 2006 resulterade kultursekreterarens arbete i att 8350 barn/elever fick se 22 olika produktioner på olika ställen i Spånga-Tensta vid 108 tillfällen. Det var mest musik- och teaterföreställningar som kostade
ca. 650. 000 inklusive sekreterarens lön. Är det troligt att skolorna kommer att kunna upprätthålla en sådan verksamhet? Jag tror inte det.

Kulturen är inte tillgänglig i de segregerade förorterna på samma sätt som i stadens centrum. Detta är till en del ett praktiskt ”logistikproblem”. Kulturinstitutionerna finns inte i förorten.
Men det är dessutom en social fråga på samma sätt som utbildning, yrke och livsstil är det. Medelklassen konsumerar kultur. Kulturproducenterna kommer från medelklassen. Och medelklassen finns inte i de segregerade förorterna utan här bor människor som har ett annat ”kulturkonsumtionsmönster” som inte inbegriper offentligfinansierade kulturinstitutioner och projekt. Barn i Tensta får därför inte del av det offentligas kulturresurser genom sina familjer. Här ska skolan hjälpa till. Det är bl.a. en social rättvisefråga.

På Tensta Konsthall 1998-2003 ansvarade jag för en unik barn- och ungdomspedagogisk verksamhet. Ingen annanstans i landet arbetade en konstinstitution så systematiskt med skolor i en segregerad bostadsmiljö. Med hänvisning till de nationella kulturpolitiska målen och skolans egna formuleringar i undervisningsplanen lyckades jag förmå stadsdelsnämnden att anta ett konkret mål: alla 6000 elever skulle åtminstone en gång per år delta i konsthallens pedagogiska verksamhet. Det var viktigt att ha denna målformulering i kontakterna med skolan. Jag hade ett mål att hänvisa till och att årligen utvärdera. Det första året nådde konsthallen 10 % av eleverna. 2003 nåddes 45 % innan allt stoppades på ett skandalöst sätt.

Stadsdelsnämndens verksamhetsplaner har i 10 år angivit kulturmålsättningen för barn- och ungdom i stadsdelens skolor så här: varje barn har rätt till åtminstone ett kvalitativt kulturprogram per år. (Det kan vara ett museibesök, en teaterföreställning eller dyl.) Varje årsredovisning för nämnden har lakoniskt konstaterat att ”kulturmålen för barn och ungdom har uppnåtts.” I Spånga och Tensta finns ett dussintal skolenheter. Enligt direktiven under 10 års stadsdelsförvaltning skulle de alla ha egna kulturplaner d.v.s. en egen verksamhetsplan för hur kultur ska ingå i skolans verksamhet. Men bara en enda skola har haft en sådan plan! Varje skola ska dessutom ha kulturombud. Varje år väljs således någon lärare att vara postlåda för informationen från kultursekreteraren. Inget större engagemang fordras och betalas definitivt inte för. Mot bakgrund av en torftig kulturmålsättning, frånvaron av kulturplaner och kulturombudens icke-engagemang är det högst otroligt att skolorna ska kunna ersätta den pådrivande och samordnande kraften hos kultursekreteraren. Lärare (kulturombud) kommer inte att få planera och organisera teaterföreställningar på arbetstid och de stannar garanterat inte kvar i skolan, gratis efter arbetstidens slut, för att göra det.

Som en del av nedmonteringen av stadsdelsförvaltningarna har nu skolornas ledning centraliserats i Stockholm. Vi återgår till situationen före 1996. När nu kultursekreteraren dras in borde de 10-talet lokala rektorsområdena i Spånga-Tensta avsätta 70. 000 vardera för att behålla sekreterartjänsten med en minimal verksamhetskassa eller ännu hellre borde den nya utbildningsnämnden ta över ett antal kultursekreterartjänster för att serva stadens alla skolor.

© GW 07

Vad är borgerlig kulturpolitik i Tensta?

2007-08-01T20:22:00.000+02:00

Kulturpolitiken är förvisso inget ideologiskt slagfält. Det är inte lätt att skilja socialdemokratisk ”vänsterpolitik” från borgerlig ”liberalpolitik” i kulturfrågor. Socialdemokraterna betraktar de s.k. nationella kulturpolitiska målen från 1974 som sina. Och de borgerliga har inte kunnat formulera något alternativ. Under den förra borgerliga mandatperioden i Stockholm 1998-2002 försökte dåvarande kulturborgarrådet Birgitta Rydell (fp) som hon sade ”kasta loss från de föråldrade socialdemokratiska målen” och ställa upp tre alternativa mål för Stockholms kulturpolitik: kvalitet, mångfald och valfrihet. Tre slagord som trots allt knappast är en kulturpolitik. På ett nationellt plan kanske man skulle kunna hitta en skiljelinje mellan ett socialdemokratiskt intresse för amatörkultur och ett borgerligt intresse för privat sponsring. Men dessa idéer är snarare kopplade till enskilda politiker och inte till partier. T.ex. gillade inte f.d. kulturministern Marita Ulvskog (s) sponsring medan Anna-Greta Leijon (s) under många år engagerat sig hårt för en lagändring som skulle uppmuntra kultursponsring i Sverige. Den borgerliga alliansen deklarerade 2006 att man ska utreda privat kapital i kulturlivet men ingenting har hänt.

Kulturpolitiken formas av enskilda politiker och praktiska lösningar utan ideologiskt innehåll. Den ena sidan gör en fråga till sin och därför måste motståndarna vara emot. Kulturborgarrådet 1998-2002 Birgitta Rydell (fp) kämpade hårt emot graffiti i Stockholm. För henne var det en miljöfråga och därför stoppades alla graffitiskolor, lagliga väggar och graffitiutställningar som enligt henne uppmuntrade skadegörelse. Det är knappast ett ideologiskt ställningstagande utan praktiska överväganden om hur man stävjar klotter och miljöförstöring. Men socialdemokraternas skol- och kulturborgarråd 2002-2004 Erik Nilsson ”ideologiserade” frågan och gjorde en helt motsatt ståndpunkt till socialdemokratisk politik. Under hans år uppmuntrades återigen graffiti som ”ungdomarnas kulturella uttryck”.

Under det borgerliga styret i Stockholm 1998-2002 hade jag stöd av dåvarande kulturborgarrådet Birgitta Rydell. Det var under hennes mandatperiod som Tensta Konsthall byggdes upp. Konsthallen var ingen partipolitisk idé, inte heller ett ”uppdrag” ifrån någon nämnd. Nej, konsthallen växte fram ur en specifik lokal kulturmiljö. Tensta Konsthall hade under dessa år tre målsättningar: att visa konstutställningar av hög kvalitet, att vara ett besöksmål för hela regionen och att nå nya publikgrupper. När så socialdemokraterna tog över i stadshuset hösten 2002 och konsthallen började attackeras av kulturförvaltningen, fick jag höra av dåvarande kulturdirektören Eva Schöld att mina målsättningar inte överensstämde med socialdemokratisk kulturpolitik!

Men vad kan en idébaserad borgerlig kulturpolitik tänkas vara mer än licensskolk av public serviceteve? Faktum är att det inte finns någon debattör eller politiker på den borgerliga kanten som försöker formulera ett alternativ. Kulturpolitiken fortsätter att vara ”könlös”. I Tensta drar den borgerliga alliansen i dagarna bort kultursekreterartjänsten och 6000 förskole- och skolbarn riskerar att bli utan teater- och musikprogram. Kulturkommittén fick bara 100. 000 att fördela till lokala föreningsarrangemang. De pengarna är slut efter första halvåret. Men Tensta Konsthall ska fortsatt få skattepengar och borgerligt stöd för en socialdemokratisk amatörverksamhet! Är det borgerlig kulturpolitik?

Det är dags för skärpning! Vi väljare behöver ha ett alternativ och låt mig komma med förslag utifrån Tenstas perspektiv. En borgerlig allianspolitik inom kulturområdet borde i Tensta bygga på två idéer: stärkande av det civila samhället och en positiv hållning till privat finansiering. I en segregerad stadsdel som Tensta dominerar kommunal förvaltning och socialdemokratisk politik. Ingenting kan ske utanför dessa ramar. Detta hindrar invånarnas delaktighet och förlamar stadsdelens utveckling. Man måste understödja det fria föreningslivet så att det uppstår en ”tredje faktor” i stadsdelen. Kultursponsring är sedan årtionden en fråga som väntar på sin lösning. Detta är en angelägenhet för hela landet men idag kan Tensta gå i bräschen och visa vad privat finansiering kan göra i samarbete med lokala krafter. Stadsdelen kan vara ett intressant nationellt exempel på hur samhällsansvar kan se ut. Sedan två år ligger ett konkret förslag på privat finansiering av Tensta Konsthall hos politikerna i både stadsdels- och kulturnämnd.

Det civila samhället och kultursponsring är egentligen inte partiskiljande frågor så varför kan de inte bli hörnpelare i en borgerlig kulturpolitik? Det är seriösare än tevelicensskolk. Hela diskursen kring det civila samhället har sina ”höger - och vänsterresonemang”. Från borgerligt liberalt håll talar man om en nödvändig motvikt mot politiker- och ekonomisfären. Från vänsterhåll framhåller man fördjupning av demokratin. Och båda sidorna talar om det civila samhället. Kultursponsringen har å andra sidan engagerat i decennier över partigränserna. Enligt kulturfrågornas lite färglösa logik blir dessa politikområden antingen ”borgerliga” eller ”socialdemokratiska” när endera parten gör dem till sina. Så vad väntar man på?

© GW 07

http://intressant.se/intressant

Kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth (m) presenterar direktiven till den nya kulturutredningen. Se DN 07 06 28: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=665520

Mikael Löfgren i DN 07 07 24 skriver om 30 år av svensk kulturpolitik. Se: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=673697

Finansborgarrådet svarar om Tensta Konsthall

2007-08-01T20:21:00.000+02:00

Hej Gregor!
Tack för ditt mail! Kristina har bett mig att besvara dig. Jag hoppas att du har överseende med att svaret har dröjt.Vår uppfattning är att Tensta Konsthall som institution är viktig att bevara. Det är av en mängd olika skäl, inte minst integrationspolitiska, angeläget att säkerställa att invånarna i och kring Tensta har tillgång till konst i närområdet. Vi arbetar därför för att åstadkomma en tillfredsställande långsiktig lösning av finansieringsfrågan. Vilken lösning det kommer att landa i blir inte klart förrän till hösten.Kristina är givetvis angelägen om en positiv utveckling för Tensta Konsthall. Detta är emellertid en fråga som främst kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt är ytterst politiskt ansvarig för, tillsammans med stadsdelsnämndens ordförande Ann-Katrin Åslund, som också är folkpartist. Jag föreslår därför att du vänder dig direkt till kultur- och idrottsroteln.
Med vänlig hälsning,
Thord Swedenhammar
Bitr borgarrådssekreterare (m)
Finansroteln
Stockholms stad
..........................................................................
Kommentar GW:
Det är bra att samtliga politiker idag anser att Tensta Konsthall är viktig, att ingen längre ifrågasätter dess existens. Det var under många år ett ständigt problem att ingen visste hur länge vi skulle få finnas till. Problemet idag är verksamhetens låga kvalitet, brist på professionalism och pedagogisk verksamhet, de skenande kostnaderna och frånvaron av lokal förankring. Här finns en konflikt mellan politisk hantering och lokalsamhällets (skattebetalarnas) legitima intressen. Tensta Konsthall byggdes upp som ett lokalt initiativ men "exproprierades" av kulturförvaltningen. Ett lokalt unikt sätt att bygga och förankra en kulturinstitution stoppades. Efter en dramatisk konflikt 2003 där både lokalsamhälle, massmedia och kultursverige varnade för följderna, tillkämpade sig kulturförvaltningen ansvaret för konsthallens framtid. Tensta Konsthall blev så en symbolfråga för relationerna mellan politik/kommunal förvaltning och det civila lokalsamhället. Ingen fråga i Tensta har så mycket analyserats och beskrivits som hur kommunal förvaltning under socialdemokratiskt styre kämpade mot lokalsamhället och föreningslivet i Tensta när man förstörde Tensta Konsthall. Den långsiktiga driftsekonomin var ett ständigt problem för konsthallens existens. Sedan 2 år finns en lösning på detta. En lösning som lokalsamhället i Tensta erbjuder! Det finns ett privat seriöst intresse att driva konsthallen tillsammans med lokala krafter. Vi behöver inte längre lägga 4 skattemiljoner per år på en verksamhet driven av oprofessionella kommunaltjänstemän. Tensta kan återigen genom engagerade "eldsjälar" fortsätta uppbyggnaden av en verkligt lokalförankrad kulturverksamhet. Men idag stoppas detta av kulturförvaltningen och en privat stiftelse utan pengar och relationer i Tensta. Se Uppsala Nya Tidnings kommentar 2004: http://www2.unt.se/avd/1,,MC=5-AV_ID=295947,00.html

Makt och medborgarperspektiv i Tensta

2007-08-01T20:20:00.000+02:00

Det finns en övertro på att organisationsförändringar i offentlig förvaltning ska leda till större effektivitet, bättre service, besparingar, mer demokrati etc. ”Parkinsons lag” handlar om det. Den lag som uppkallats efter C. Northcote Parkinson och som beskriver inneboende tendenser i alla organisationer – de växer och växer. Den stora omorganisationen av Stockholms förvaltning, stadsdelsreformen, genomfördes 1996 och presenterades som en fördjupning av demokratin. Med mindre administrativa förvaltnings- och beslutsenheter skulle stadens invånare få närmare till både kommunala tjänstemän och politiker. Om jag kan träffa en politiker i min affär kan jag delta bättre i politiken, var resonemanget. Idén drevs i Stockholm av socialdemokraterna och från moderat håll kritiserades det hela redan från början för att leda till större kommunal byråkrati – istället för en administration i stadshuset skulle det bli ett 20-tal runt om i staden. Man pekade på andra städer som redan hade genomgått motsvarande process och nu var på väg att återgå till centralstyre t.ex. Göteborg. Så såg diskussionen ut i mitten av 90-talet, men ändå styckades Stockholm upp i 24 politiska nämndområden med vidhängande administration. Stadens ekonomi och ansvarsområden spreds ut över de nya stadsdelarna så att stadsdelsnämnderna ansvarade för ca.75 % av kommunens budget. De dominerande bitarna var förstås äldrevården, barnomsorgen, socialtjänsten och skolan – där skolan stod för ca.1/3 av budgeten. Som boende i Tensta med 25 års förvaltningserfarenhet och lika många års social – kulturellt arbete i lokalområdet, intresserar mig konsekvenserna av stadsdelsreformen. Jag trodde förr den skulle vara bra just för segregerade förorter som Tensta där de sociala problemen är störst och samhällsengagemanget minst. Men jag måste idag dra slutsatsen att stadsdelsreformen inte inneburit fördjupad demokrati och ökad delaktighet utan reformen har enligt min mening istället förstärkt ett ”kolonialt” styre och korrumperat lokalpolitiken på ett mycket extremt sätt.

Jag var för stadsdelsreformen. I Föreningen Tenstabor tog vi tanken ad notam, satte oss in i utredningar och utvärderingar av försöksverksamheten och formulerade vårt svar på hur gränserna skulle se ut för den nya nämnden. Den offentliga diskussionen föreställde sig att staden skulle indelas i ”naturliga” delar med egna ”identiteter”. Forskarna ansåg att delarna inte skulle innehålla fler än 15. 000 invånare för att demokratin skulle fördjupas. Resultatet blev Spånga-Tensta – en hybrid med maximalt olika ”identiteter” och drygt 30. 000 invånare. Det var inget unikt. Många stadsdelar fick många fler invånare. Andra blev ”sociala monoliter”. Romantiska idéer om samhällsengagemangets avhängighet av gemenskapen i delade levnadsförhållanden var ingen konsekvent metod att dela staden efter. Den användes på Östermalm men inte i Spånga-Tensta. Så skapades små öar i staden med mycket skattepengar i kassorna och av Tensta blev det en bananrepublik!

Först politiken:
I Tensta röstar bara 50 % av de röstberättigade i allmänna val. Av dessa röstar ca.60 % på socialdemokraterna. SAP har alltid varit det helt dominerande partiet i Tensta ända sedan stadsdelen byggdes. I det nybyggda miljonprogrammet var det engagerade socialdemokrater som började bygga de sociala och kulturella nätverken: föreningsråd, kulturkommitté, konstföreningar, ABF o.s.v. Men under stadsdelsreformens tid i Tensta har det socialdemokratiska lokalpartiet genomlevt konflikter och fallit isär i två delar p.g.a. inre maktstrider. 2003 bildades slutligen Hjulsta socialdemokratiska förening i protest mot partiets lokale ordförande och ”starke man”. Eftersom det socialdemokratiska partiet är dominant i Tensta och den ena polen i stadsdelsnämnden är det på sin plats att se närmare efter hur konflikten ser ut. En konflikt som inte skulle ha samma genomslag utan stadsdelsreformen. De två socialdemokratiska delarna har gemensamma nomineringsmöten vid val. Den starke mannen mobiliserar då sina landsmän och trosfränder i sådan mängd att de utmanövrerar alla andra sossar och genomdriver val av den starke mannen. När han väl sitter i stadsdelsnämnden omger han sig med sina trosfränder och några svenska sossar med specialintressen. Turkar och somalier som försökt engagera sig i lokalpolitiken har hoppat av p.g.a. den starke mannen. Hans trosfränder har under senare år i stort antal blivit medlemmar i den lokala Verdandi-organisationen. När den starke mannen styr nämnden ser han till att Verdandi får rundhänta verksamhetsbidrag. Trossamfundets organisation blir inte heller utan. Följaktligen ser det ut som att det lokala socialdemokratiska partiet styrs av en person vars maktbas är medvetet etnisk och kommunala smörjmedel delas ut till den etniskt-religiösa gruppen för att de ska stödja honom. Se vidare uppsatsen ”Independence and involvement” sid. 103ff av Kristina Hellqvist, Jyväskylä universitet, 2004: http://selene.lib.jyu.fi:8080/gradu/v04/G0000624.pdf
Den starke mannen har styrt som sossarnas ordförande under hela stadsdelsnämndens existens och dominerat den lokalpolitiska scenen. Således har den största politiska organisationen under denna tid inte bidragit till fördjupad demokrati och ökad delaktighet utan korrumperat politiken.

Så förvaltningen:
Tensta styrs som ett flyktingläger konstaterade sammanfattningsvis en rapport redan 1989. Kommunal förvaltning är en dominerande aktör i stadsdelen. Detta har förstärkts sedan 1996 i och med inrättandet av stadsdelsförvaltningen. Stadsdelsdirektören rekryterades till Spånga-Tensta redan innan övergången. Han är socialdemokratisk lokalpolitiker i en finare del av staden och har undgått sedvanliga omplaceringar av stadsdelschefer. Inom kort kommer han att ha styrt Spånga-Tensta i 15 år. Han rekryter tjänstemän till förvaltningen som inte bor i lokalområdet. Den ledande tjänstemannagruppen i organisationen har inga relationer till Tensta och lokalbefolkningen men har suttit på sina positioner i många år. Förvaltningen får därmed något kolonialt över sig.

Idéer som ”brukarinflytande” och ”delaktighet” var viktiga i kommunen för 20 år sedan men i Spånga-Tensta glömdes de bort efter stadsdelsreformen. Kommunens mångåriga utvecklingsprojekt Ytterstadssatsningen och Stadsdelsförnyelsen (1996-2006) avsåg att balansera byråkrati och partipolitik med direktdemokrati av stormöteskaraktär. Liksom hela stadsdelsreformen var ett socialdemokratiskt projekt i Stockholm skulle Ytterstadssatsningen – Stadsdelsförnyelsen i decennier fortgående involvera förortsborna i en socialdemokratisk vision om fördjupad demokrati med 500 miljoner i en outtömlig kassa, men det som blottades under processen var istället dragkampen mellan överhetsmakt och medborgarperspektiv. Såväl stadsdelsförvaltningen, Ytterstadssatsningen som det lokala socialdemokratiska partiet har inför öppen ridå agerat maktorganisationer istället för demokratiska verktyg och det är Tensta som förlorat.

I år har den borgerliga majoriteten i stadshuset påbörjat nedmonteringen av stadsdelsnämnderna. Idag är vi nere i 14 nämnder som till innehållet är jämförbara med de enheter som kallades ”sociala distriktsnämnder” för 15 år sedan. I Tensta bör man nu parallellt göra insatser för att rekonstruera det civila samhället som slagits i spillror. I en återuppbyggnadsprocess måste samhällsengagemanget ges utrymme, föreningslivet åter uppmuntras, fler aktörer inom olika samhällsområden inbjudas, kompetens och kvalitet efterfrågas – en perestrojka är nödvändig.

© GW 07

http://intressant.se/intressant

(Med anledning av samtal 24 maj på ABF, Sveavägen, om Anders Sundelins nya bok om Tensta. Se: http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_15521086.asp )

Senaste nytt om Tensta Träff

2007-08-01T20:19:00.000+02:00

Idag, onsdag 23 maj, kom följande meddelande från Kulturförvaltningen: " ...överförandet av Tensta Träff tillsammans med Alviks Medborgarhus finns med i den aktivitetsplan som tagits av kulturnämnden. Det betyder att intentionerna och tanken att ansvaret för Tensta Träff ska föras över till er nu även ligger med i den politiska agendan." Detta betyder också att det nu i princip är beslutat att verksamheten på Tensta Träff (uthyrningsdelen) ska tas över av paraplyorganisationen Föreningen För Tensta Träff. Nu återstår en noggrann diskussion om ekonomin för föreningens planer att bygga upp ett levande stadsdelscentrum på föreningslivets grund. Avsikten är att Tensta Träff ska övergå till föreningsdrift vid årskiftet. Se längre ned på bloggen om nytt föreningscentrum och det civila samhället.

Senaste nytt om konsthallen

2007-08-01T20:18:00.000+02:00

Den 18 april kom så kulturborgarrådet till Kulturkafét i Tensta. Ett 30-tal tenstabor hade mött upp. Besvärat besvarades väntade frågor om konsthallen. Budskapet från engagerade tenstabor var klart: "vi vill ha tillbaka vår konsthall med kvalitet" och "varför låter man det fortgå utan en ordentlig utvärdering?" Det verkade som om borgarrådet inte kände till att verksamheten inte fungerar. Madeleine Sjöstedt hade inte förstått engagerade tenstabors känsla av att ha berövats något som var deras. Kontentan av mötet var istället att Järva skulle få 350 miljoner i en djärv satsning.....
I början av maj blev det offentligt vem som köpt hela Tensta Centrum. Det är ett engelskt bolag. Se: http://www.aftonbladet.se/vss/stockholm/story/0,2789,1065990,00.html
Den 15 maj beslöt så stadsdelsnämnden att åter ta på sig ansvaret för konsthallens hyreskontrakt - men nu bara för perioden oktober - december 07. Inget är sagt om framtiden men borgarrådet antyder i pressen att det finns lösningar. Se: http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_15466305.asp

När jag hör allt detta tycker jag det är synd att Stockholms politiker inte vill ta emot den gåva på långsiktig finansiering av konsthallen som en seriös privat finansiär erbjuder. Vi skulle kunna uppmärksamma andra sponsorer på de segregerade förorterna och åter gå i spetsen i Tensta. Kulturen i landet behöver ha privat kapital. Kulturen i storstädernas förorter än mer. Men jag tycks ha talat för döva öron i ett par års tid. Det är synd.
Se Upsala Nya Tidnings kommentar den 20 maj: http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=5-AV_ID=615921,00.html

Övertagande av Tensta Träff

2007-08-01T20:17:00.000+02:00

Foto: stadsdelsnämnden sammanträder inför tenstabor på Tensta Träff.

På ett möte den 7 maj mellan Föreningen För Tensta Träff och företrädare för kulturförvaltningen, inleddes processen för föreningens övertagande av Tensta Träffs uthyrningsdel. I november 07 beräknas förvaltningen lämna över. Under 15 år har föreningslivet gått i motvind men nu börjar lokalsamhället ett långsiktigt arbete för att återuppbygga nätverken. Tensta, liksom många segregerade förorter, domineras av kommunal förvaltning, kommunala fastighetsbolag, tillresande tjänstemän och rigida strukturer i allmänhet. Men inom några år kommer vi att återfinna det levande stadsdelscentret Tensta Träff där föreningar och idéellt engagerade hittar varandra och tillsammans tar ett större ansvar för sin hemort. Se föreningens hemsida: http://tenstatraff.se/?page_id=3
Mer om "nytt föreningscentrum" längre ned på denna blogg.

Konst och socialt arbete i Tensta

2007-08-01T20:16:00.001+02:00

Ur filmen "Fitzcarraldo" av Werner Herzog

Yrket ”fältassistent” skapades i Stockholm och Göteborg för 50 år sedan. Det tilltagande ”ungdomsproblemet” på 50-talet motiverade storstadskommuner att satsa offentliga medel på förebyggande social verksamhet. Så skapades de kommunala ungdomsgårdarna och fältassistenternas uppsökande arbete. De första 25 åren drevs arbetet i Barnavårdsnämndernas regi. I hela Sverige utom i Stockholm fortsatte sedan fältassistenterna att ingå i socialförvaltningarna. I huvudstaden kopplades istället fritidsgårdar och fältassistenter till kommunens fritids- och kulturavdelningar. Sedan 1996 har stadsdelsnämnderna i Stockholm ansvarat för verksamheterna. Fältassistenterna i stan har genom åren varit en grupp på 40-50 individer. Det var en färgstark samling personer med mycket skiftande yrkeserfarenheter. Det gemensamma har varit synsättet på fältarbetet - socialt förebyggande med fritid som metod. Riksförbundet för fältarbete (RIF) har under två decennier varit yrkessammanslutningen som formulerat metoder och givit fältassistenterna identitet men Stockholms fältare med sin fritidsbakgrund har aldrig riktigt passat in i förbundets metoddiskussion eftersom den mer anpassats till socionomer och socialförvaltning.
En sidogren i socialt fältarbete är ”grannskapsarbete” eller ”områdesarbete”. Det är en arbetsmetodik som tydligt exemplifierar fältarnas fritidsinriktning i socialt förändringsarbete – förändring genom social mobilisering. Arbetsprocessen går till på följande sätt: när fältaren börjar i en ny stadsdel kartlägger han den under ett år. Han lär känna invånare, organisationer, föreningar och bildar sig en uppfattning om det sociala livet. Om han finner sociala problem försöker han lära känna personerna som berörs av problematiken för att tillsammans med dem diskutera lösningar. Och det är kärnan i detta arbete: att tillsammans med de berörda börja en social förändringsprocess. Ofta väljs ett väldefinierat och tidsbegränsat projekt (ett par år) att samlas kring, vars mål ska bidra till denna förändringsprocess. De ingående personerna växer av projektet, stärks och blir bemötta som subjekt. Ett exempel på detta arbete i Tensta är Tensta Marknad. För 20 år sedan uppstod en diskussion bland föreningsaktiva och politiker att återuppliva en lokal festival. Det var viktigt för politikerna att förlägga den lokala festen till tredje söndagen i september. Då skulle den vart tredje år fungera som en uppmaning att rösta i allmänna val - då var mandatperioden 3 år. Det var viktigt att inte lägga festen på våren eftersom då fanns Rinkebyfestivalen nästgårds. Jag blev involverad i organisationsarbetet från början. När jag några år senare fortsatte arbetet som fältassistent var den professionella motiveringen följande: Tensta är ett nybyggarsamhälle med en ny befolkning och stor årlig omflyttning. Att skapa lokala traditioner tillsammans med lokala föreningar, skolor och enskilda kulturaktörer ger långsiktig stabilitet åt stadsdelen. Tensta har en heterogen ny befolkning där de sociala relationerna är fåtaliga och ständigt bryts upp. Att varje år samla en arbetsgrupp av föreningsaktiva och enskilda i gemensamt arbete för stadsdelen stärker de lokala nätverken. Att uppmuntra valdeltagande var självklart också en målsättning som passade väl in i en sådan motivering av marknadens existens. Skapa lokala traditioner, stärka civila nätverk och uppmuntra politisk delaktighet – det motiverade mitt engagemang som fältassistent i den årliga arbetsgruppen. Detta var naturligtvis ett arbete som förankrades hos chefer och förvaltningsledning. Fältassistenternas målgrupp har oftast varit tonåringar men ibland har den inledande kartläggningen och analysen identifierat en önskvärd förändringsprocess i ett större socialt sammanhang runt tonåringarna. Då har det varit motiverat att rikta arbetet till föräldrar och vuxna i hela eller delar av lokalsamhället.

1993 gjorde jag en studieresa till New York på uppdrag av Fritid Spånga och Sociala Kommittén. Fritid Spånga var då kommunens fritidsavdelning i Tensta och Sociala Kommittén var huvudman för ett annat socialt motiverat kulturprojekt, Järva Konstskola, drivet av mina kolleger fältassistenterna. Jag undervisade där och jobbade samtidigt ”på fältet” vilket gjorde konstskolan till ett konkret verktyg i det förebyggande arbetet. I New York besökte jag ”The Door” på Manhattan, ett mycket stort förebyggande socialprojekt riktat till ”ungdomar på glid”, ”El Puente” i Williamsburg , ett community center i en stadsdel med stor latinsk befolkning och Tim Rollins i South Bronx. Rollins var en av de ursprungliga medlemmarna av konstnärsgruppen ”Group Material” som bildades 1979 i New York. Det var konstnärer som studerat för Joseph Kosuth på School of Visual Arts och som drev projekt som handlade om demokrati, diskriminering och kritik mot konstetablisemanget, ofta genom att involvera allmänheten eller lokala ”communities”. Tim Rollins hade vid tiden för vårt sammanträffande redan för länge sedan dragit ut konsekvenserna från ”Group Materials” idéer. Han hade lämnat konstetablisemanget och sökt sig till det mycket segregerade South Bronx. Då hade han redan i elva år drivit sin Art and Knowledge Workshop med Kids of Survival (KOS). När jag kom upp i ateljén på några hundra kvadratmeter industrilokal satt han omgiven av ett gäng killar och delade ut begagnade kläder till dem. Ateljén var rymlig och ljus, ordnad och städad. Stora smårutiga fabriksfönster. Bord stod uppradade vid ena långsidan. Där satt småkillar och övade sig att rita bokstäver. Det hela var en fritidsverksamhet riktad till tonåringar från närområdet. Kravet var att deltagarna skulle sköta sin skolgång och ha minst medelbetyg. Tim Rollins drev det hela som en medeltida Maestro. Han sade sig vara inspirerad av pedagogen Paolo Freire, författaren och filosofen Henry David Thoreau och filantropen Jane Addams. Småkillarna fick kopiera bokstäver i 2 år innan de togs med i den hårt styrda produktionen av stora graffitiliknande målningar som sedan såldes till prestigefyllda sammanhang. Killarna som deltog i produktionen fick betalt för sitt arbete, 7-9 dollar per timme. Under de elva år som verksamheten då pågått hade allt som allt 16 killar varit med och en enda av dem hade sökt till en konstutbildning. Jag tyckte allt verkade mycket amerikanskt. Tim arbetade på en närliggande public school och rekryterade sina adepter därifrån. Han hade tillgång till ytterst lite offentliga medel och drev alltsammans med stenhård disciplin eftersom försäljningen av stora målningar var avgörande. Det pedagogiska såg mest ut som hård styrning.

Konstverk med uttalade ambitioner att vara politiska eller sociala är ofta bara modellkonstruktioner. De är inte på riktigt. Dagens s.k. ”relationella konst” eller ”interventionskonst” förändrar inga relationer eller sociala fakta. De kittlar på sin höjd konstpubliken genom att skapa en fiktiv situation – tänk om det blev revolution, tänk om alla vore delaktiga. Konstnärer med uttalat politiska eller sociala ambitioner stannar oftast i artistsfären och verksamheten refererar till inomkonstnärliga diskussioner. Ändå beskriver konsthistorien en ökad politisering och socialisering av konsten sedan 60-talet. Att involvera publiken och allmänheten, har blivit en genre inom bildkonsten men mycket få konstverk av den sorten är adekvata svar på politiska eller sociala situationer. Men Tim Rollins verksamhet i South Bronx var med hans förutsättningar ett adekvat svar. Tim Rollins drog konsekvenserna från ”Group Material” och dess ”aktionsinriktade” idéer. Han lämnade gruppen 1981 efter en Kinaresa som påverkade honom mycket. Han ville göra något på riktigt.

Fältassistenterna i Stockholm är fortfarande 40-50 stycken. Men arbetet har i tysthet och på grund av okunskap genomgått en förändring de senaste 10 åren. Idag finns det bara ett fåtal fritidsfältare kvar. Grannskaps- /områdesarbete bedrivs inte. Beställarna av fältarbete är stadsdelsnämnder. Detta gör att de flesta fältassistenter är socionomer. Arbetet är mer individinriktat och förväntningarna från arbetsgivaren skiftar från stadsdel till stadsdel. Sedan Stockholm indelades i ett 20-tal stadsdelsnämnder -96 bröts fältassistenternas kontakter med varandra. På så sätt bröts också en yrkesidentitet, gemensamma vidareutbildningar och Stockholms fritidstradition i det förebyggande och uppsökande arbetet. Fältarbetet i Tensta skapade genom åren Tensta Marknad, Järva Konstskola, Café Mafé, Tensta Boxningsklubb och Tensta Konsthall. Det var verksamheter uppbyggda som verktyg i ett socialt förändringsarbete, tillkomna efter identifiering av en social situation. Det som i New York utvecklades ur en persons konstnärskap och formades av hårda ekonomiska villkor var i Stockholm möjligt att förvekliga av kommunalt anställda fältassistenter. På grund av de personer som i decennier arbetade som fältassistenter i Tensta användes kultur, bildkonst och boendeengagemang speciellt konsekvent här. Idag är dessa personer borta och traditionen bruten.

Riksförbundet för fältarbete (RIF): http://www.rif.o.se/verksamhetsplan2007.htm

CESAM (Centrum för samhällsarbete och mobilisering): http://www.cesam.se/main_new.asp

The Door, New York: http://www.door.org/

El Puente, Williamsburg, New York: http://www.elpuente.us/homepage.htm

Om “Group Material”: http://findarticles.com/p/articles/mi_m0268/is_8_41/ai_101938563

Om Joseph Kosuth: http://en.wikipedia.org/wiki/Joseph_Kosuth

GW 07

http://intressant.se/intressant

Bra konst i Stockholm våren 2007

2007-08-01T20:15:00.001+02:00

Stockholm är ingen fantastisk konststad men emellanåt dyker en riktigt bra utställning upp. Under våren har några konstverk som kunde ha visats på Tensta Konsthall fångat min uppmärksamhet. Konsthallen Magasin 3 i frihamnen har satsat ordentligt på en genomtänkt soloutställning av Pipilotti Rist. Hon är sedan länge en av världens ledande konstnärer som nyttjar rörlig bild och utställningen är vårens begivenhet. Ur min synvinkel är rummets skalförskjutningar och perspektivförändringar intressanta. En överdimensionerad vardagsrumsinredning krymper betraktaren, en minimal monitor öppnar en glugg till helvetet 15 meter längre ned, ett rum omvandlas till akvarium och i bottenvåningen ligger man på rygg för att se projektioner i taken. Efter en stund verkar det som om man svävar under taket och ser ner på golvet. Detta är ett skolexempel på vad film på konstinstitution kan vara d.v.s. något annat än film på TV och bio. Utställningen håller på t.o.m. 17 juni och måste ses.
Se: http://www.magasin3.com/sv/utstallningar/pipilotti.html

Ett mobilt konstprojekt, MAP, har påbörjats i Stockholm under ledning av Magdalena Malm. Tanken är att utställningar ska visas på tillfälliga platser. Under 3 vårvinterveckor visades ett
ett nytt filmverk av LouLou Cherinet i tredje spårets kalla kulvertöppning mot Riddarfjärden. Konstnären överraskade mig med ett fullödigt och moget verk som försvarar sin plats i vilket internationellt sammanhang som helst.
Se: http://www.mobileartproduction.se/English/skal_projects.html

År 2003 planerade jag en utställning med en av Israels främsta dokumentärfilmare, Amit Goren. Hans verk MAP bestående av 6 projektioner skulle stått i centrum på Tensta Konsthall. I en stor cirkel med 15 meters diameter skulle verket göras rättvisa. MAP är en varm, personlig och smärtsam skildring av familj, politik, flykt, hopp och förtvivlan. Jag hindrades tyvärr från att genomföra den utställningen. (Lars O Ericsson har beskrivit vad som hände i boken "Mordet på Tensta Konsthall". Se längre ned på bloggsidan.) Nyligen under tre aprildagar visade Judiska Teatern på Djurgården i samarbete med Israels ambassad, Amit Gorens dokumentärtrilogi ”Another Land”, ”66 was a Good Year for Tourism” och ”Dear Edmond”. Här får vi följa Amit Gorens egen historia från tiden innan föräldrarna träffades fram till födelsen av hans barn. Vi rör oss mellan Egypten där Amits far föddes, moderns hemland Israel och USA dit familjen flyttade 1966. Detta utforskande av personlig och nationell identitet vävs samman med ett politiskt spänt tillstånd i Israel under sent 90-tal. Det är filmer med mycket kärlek gjorda av en filmare med stor integritet. Se: http://www.amitgorenfilms.com/

Jag hade väldigt gärna velat visa de här konstverken på hemmaplan...

Kulturborgarrådet till Tensta

2007-08-01T20:15:00.000+02:00

Onsdagen den 18 april kl. 18.30 kommer kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (fp) till Kulturkafét i Tensta Träff, Hagstråket 13, samma ingång som biblioteket. Tensta kulturgrupp har bjudit henne till en offentlig diskussion om kultur i förorten. Här har vi möjlighet att ta upp frågan om Tensta Konsthall!

Framtidskultur i Tensta

2007-08-01T20:14:00.003+02:00

Tensta från norr.

Den 18 april kl. 18.30 kommer kulturborgarrådet till Tensta på inbjudan av Tensta kulturgrupp. Det finns anledning att tänka efter vad som bör diskuteras under mötet. I många år har vi talat om att en "kulturprofilering" av vår stadsdel vore önskvärd. Det handlar om en vilja att aktivera lokalt boende, avsätta kommunala medel och utarbeta kulturplaner för lokal utveckling. Tanken är att ta till vara något som ska förbättra vår stadsdel. Sådana föreställningar har stundom och varstans funnits i den lokala förvaltningen och hos några idéella föreningsaktiva men det har aldrig blivit några utarbetade kulturplaner. För några år sedan drömdes det t.ex. om Södra och Norra Järva med Central Park emellan. Tensta skulle vara kulturmiljön, "downtown". Förstudien till boutställningen föreställde sig Tensta Träff som ett "kultur- och kunskapscentrum för vuxna" - vi är några kvar som inte givit upp den idén. Tensta Konsthall snöptes och en lokal framgångssaga stjälptes. Järva Konstskola sköts i sank. Den kommunala fritidsverksamheten använder sig inte längre av kultur som arbetsmetodik. Kulturkommittén som skulle kunna vara föreningslivets knutpunkt har under senare år levt på sparlåga, tilldelas allt mindre pengar och engagerar allt färre. Av 13 lokala skolenheter har endast 2 kulturplaner för enheten. I år avskaffas den kommunala kulturkonsulenten efter att flera år med små medel försökt upprätthålla kulturverksamheten på förskola och skola. Kommunal förvaltning har således inte kunnat ge struktur åt "kulturprofileringen" och till och med haft en negativ inverkan på föreningars och andra idéella krafters initiativ. Tensta har en utvecklingspotential som inte understöds av kommunal förvaltning. Ibland får jag en känsla av att det betraktas som förmätet att en förort i Stockholm har egna idéer om den egna framtiden.
Men faktum är att det ligger ett värde i att engagera förortens invånare i utvecklingen av den egna miljön och "kulturprofilering" måste vara något konkret.
För några år sedan var jag inbjuden till ett kulturpolitiskt seminarium på Hanaholmens kulturcentrum i Esbo i Finland. Arrangör var bl.a. Kulturcentrum för Sverige och Finland. Mitt bidrag till seminariet var att tala om uppbyggnaden av Tensta Konsthall. Men jag hörde också ett mycket intressant föredrag av dr. Caroline Gardiner, f.d. professor i Arts management på South Bank University i London som höll en presentation av uppbyggnaden av Baltic Art Center i Gateshead i nordöstra England. Politikerna där hade beslutat att lyfta en mångårig negativ social-ekonomisk utveckling genom massiva kulturella investeringar i Gateshead och Newcastle, två kommuner delade av floden Tyne. Det är en landsända med våldsamma strukturförändringar inom kol- och varvsindustrin under efterkrigstiden. Newcastle, den ”finare” delen. Gateshead ”förloraren” med en befolkning socialt värst drabbad i hela Storbritannien. National Lottery och Gatesheads kommun beslutar lägga miljarder på en bro som symboliskt förenar Newcastle och Gateshead, en 10.000 kvm stor konsthall för samtidskonst och en konserthall med avancerad arkitektur. Men först reses en stor skulptur, stor som ett Boeingplan och byggd med skeppsbyggeriteknik - ”The Angel of the North”. Målsättningen med alla dessa investeringar var att bygga upp ett självförtroende hos en socialt drabbad lokalbefolkning. Inte att först och främst göra dem till museipublik eller konsertbesökare! Medel hade avsatts i 10 år (!) för utvärderingar av investeringarna och målsättningen.
Allt det här var inte obekant för mig. Tensta Konsthall hade en nära relation till Baltic Art Center genom att Sune Nordgren både var chef för uppbyggnaden i Gateshead och medlem i konsthallens konstnärliga råd. Men jag fick mig en tankeställare på Hanaholmen.
Gatesheads kommun tog uppgiften på allvar att genom kultursatsningar rycka upp hela regionen. Kommunen satsade en mindre del och enorma summor kom från National Lottery
motsvarande det statliga Svenska Spel. Jag jämförde med våra drömmar om "kulturprofilering" av Tensta. Inte tänkte vi oss miljarder. Inte vågade vi drömma om nybyggnationer. Vi skulle hålla tillgodo med källare, uterum, trappuppgångar, föreningslokaler... Men i Tensta var det inte ens möjligt att komma till ett beslut om "kulturprofileringen". Inte ens om ett modest program för hur kultur skulle kunna användas för att utveckla stadsdelen. Jag skrev en rapport om detta till kulturförvaltningen...
Trots den sorgliga utvecklingen på kulturområdet har jag fortsatt att tillsammans med intresserade i Tensta söka lösningar för och konkretiseringar av vad en kulturprofilering skulle kunna innebära. Idag finns tre projekt som omgående kan igångsättas och innebära tre stora kliv framåt. De har redan en så stor konkretion att de skulle kunna sättas igång i år och innebära långsiktigt verkande utvecklingsinsatser. Tensta Konsthall bör således inte längre belasta kommunens budget. En privat finansiär står beredd att ta över ansvaret för verksamheten och att återuppbygga ett högkvalitativt besöksmål med lokal förankring. Vidare borde Tensta Träff bli det "kultur- och kunskapscentrum" som förstudien till boutställningen förutskickade. Sedan 2 år är en paraplyorganisation bestående av lokala föreningar beredd att ta över verksamheten och bygga upp ett föreningscentrum. Driftspengarna finns redan i verksamheten och belastar inget nytt skattekonto. Och för det tredje: Arkitekturskolan på KTH vill öppna en filial i Tensta. Hjulsta Torg 3 står tomt och kostar 300.000 om året. Detta vore en passande lokal för en förberedande arkitektutbildning. Men här borde staden gå in i ett samarbete med KTH. Högskoleutbildningarna på kulturområdet är segregerade och kämpar för att nå "nya grupper". Att placera en högre utbildning i Tensta betyder automatiskt att motverka segregation. Dessa tre projekt är redan förankrade i Tensta genom tenstabor, föreningar och opinion och visar tydligt att det finns kreativitet i Tensta som inte tas tillvara! Jag menar därför att det finns behov av ett initiativ från stadens kulturnämnd. Vi skulle äntligen behöva konkretisera på vilket sätt vi kan utnyttja den lokala kreativiteten för att "kulturprofilera" Tensta. Jag har ovan givit tre förslag som omedelbart kan sjösättas. Det är projekt som fungerar som enzym - d.v.s. igångsätter processer utan att själv försvinna. Alla handlar om att bryta segregationen och stärka det civila lokalsamhället - en till största delen redan finansierad treklöver av professionalism, civilt samhälle och utbildning som interagerar och förstärker varandra. Så mitt svar på frågan för kvällen den 18:de april "hur kan kulturen i förorten utvecklas?" är: i Tensta bör dessa tre projekt skyndsamt förverkligas och man bör involvera kunniga tenstabor. Det handlar ju inte om pengar utan om förståelse för behoven.
Se Gateshead Council hemsida: http://www.gateshead.gov.uk/Leisure%20and%20Culture/attractions/Angel/Home.aspx

Tenstaförening bygger civilt samhälle

2007-08-01T20:13:00.000+02:00

Föreningen För Tensta Träff har funnits i 3 år som paraplyorganisation. Nu ansöker föreningen om att få överta ansvaret och driften av samlingslokalerna på Tensta Träff. Kulturförvaltningen har sedan länge arbetat för att stadens träfflokaler ska bli föreningsdrivna. I Tensta hoppas vi att detta blir en nystart för föreningslivet och en positiv utveckling för det lokala samhället. Det finns mycket kreativitet som inte tas tillvara i Tensta men som kan kanaliseras genom ett levande föreningscentrum. Se texterna om det civila samhället längre ned på bloggen!
Föreningens För Tensta Träff hemsida: http://tenstatraff.se/?page_id=3

Kontakta kulturnämnden om Tensta Konsthall

2007-08-01T20:12:00.000+02:00

Till
Kulturnämnden i Stockholm

Tensta Konsthall har sedan 1998 kostat cirka 25 skattemiljoner. De positiva effekterna för lokalområdet står inte längre i proportion till denna summa. Konsthallen är inte ett besöksmål i Stockholm, kvaliteten på utställningarna är låg och de lokala besöken obefintliga. Att en privat finansiär nu vill ta ansvaret för konsthallen är unikt i ett segregerat bostadsområde. Finansiären vill återställa kvalitet och lokal förankring och åter göra konsthallen till en ledande konstinstitution i landet. Undertecknad uppmanar härmed Stockholms Kulturnämnd och Stadsdelsnämnden i Spånga-Tensta att dra tillbaka alla offentliga medel från verksamheten och i stället stödja en privatfinansiering. Kontakt med finansiären fås genom konsthallens grundare, tenstabon Gregor Wroblewski på tel. 073-702 51 07.
..............................
Det är viktigt att Kulturnämnden i Stockholm vet vad vi tycker i Tensta. Just nu pågår diskussioner om konsthallens framtid. Stadsdelsnämnden i Spånga-Tensta är inte längre med och finansierar och hyreskontraktet är uppsagt. Det nya kulturborgarrådet heter Madeleine Sjöstedt (fp). Om henne se: http://www.stockholm.se/Extern/Templates/Page.aspx?id=117453 Kopiera texten ovan eller skriv en egen och klicka på kulturborgarrådets e-mailadress: madeleine.sjostedt@stadshuset.stockholm.se - klistra sedan in texten. Skicka!

Ola Sunessons konsthallsbesök mars 2007

2007-08-01T20:11:00.000+02:00

Under ett besök i Tensta den 21 mars 2007 gjorde jag vid sidan av andra ärenden ett besök i konsthallen. Jag är ingen konstexpert på något sätt, men inte heller likgiltig inför konstens värld. Vad jag skriver nedan gör bara anspråk på att vara en spontan, subjektiv och ärlig skildring av vad jag upplevde.
I vad som på en gång gjorde intryck av reception och kafé togs jag emot av en kvinna som genast ledde mig till konsthallens inre rum, som hon kallade Shop. Under ca 60 sekunder från att jag öppnade konsthallens entrédörr tills jag var installerad i dess Shop hann jag uppfatta en kvinna med laptop vid ett av kaféborden, inbegripen i ett osynligt telefonsamtal om en biennal, en inglasad avbalkning där två män satt vid varsin dator och, inte minst, konsthallens stora sal klädd i leopardmönster på väggar, golv och pelare.
Mitt första intryck när jag kom in i det inre rummet var att man ställt upp ett antal obegripligt smaklösa konsthantverksföremål på stora trämöbler för att skapa ett intryck av att sakerna skulle vara möjliga att ha hemma. Min ledsagare öppnade skåpdörrar och drog ut byrålådor för att visa de mindre föremål som förvarades där.
Tidigare har jag sett reportage i tv om att konsthallen har projekt med kvinnor, boende i stadsdelen, som får sitta vid långbord och tillverka saker som sedan ställs ut. Jag tog för givet att det här var en sådan välmenande utställning.
På samma gång kände jag mig lite störd och förvirrad av att inte få besöka en konsthall på egen hand, utan att vara försedd med en skugga. Så snart jag tänkt den tanken insåg jag att den medföljande kvinnans funktion inte var att hjälpa mig tillrätta utan att bevaka mig. Det obehaget var större än det jag redan fått av de utställda föremålen.
Det är väl inte så ovanligt i en guldsmedsaffär, till exempel, att man blir behandlad som en presumtiv Plånbok och en presumtiv Tjuv på samma gång. Det var bara det att jag aldrig varit med om något liknande i en konsthall. Det där ordet Shop hade uppenbarligen inte räckt till för att jag skulle fatta galoppen.
Jag frågade i min förvirring om sakerna var tillverkade i konsthallen, vilket till och med jag borde ha förstått att de inte kunde vara eftersom det rörde sig om keramik och andra krävande material. Konsthallsfunktionären blev bestört. Med ett svimfärdigt ansiktsuttryck räckte hon mig ett häfte med uppgifter om konstnärernas meriter och varornas priser. Den fulaste grunkan av alla visade sig vara skapad av en professor på Konstfack. Priserna, i den mån jag orkade läsa, såg ut att variera mellan 10 000 och 30 000 kronor. Jag ville bara ut.
I den stora salen härskade en ödslighet som paradoxalt nog förstärktes av det poppiga leopardmönstret. Jag tittade upp och noterade med viss förvåning att inte även taket var leopardmönstrat. Mitt i salen stod ett vitt bord med tre bildskärmar på. Min ledsagare hade inte brytt sig om att följa med dit, så jag hade ingen att fråga vad man förväntades använda datorerna till.
Datorerna i den inglasade avbalkningen i receptionsdelen var fortfarande bemannade, och damen vid kafébordet med sin laptop talade fortfarande i en osynlig telefon om en biennal.
Jag kom ut i den råblåsiga marseftermiddagen på Taxingeplan i en känsla av beklämning. Två frågor infann sig automatiskt: Varför finns den här verksamheten över huvud taget? Och om den måste finnas, varför ska den finnas just i Tensta?
I pressen har jag läst att stadsdelsnämnden sagt nej till den men att Stockholms kulturborgarråd vill rädda den. I så fall är det väl rimligast att låta den flytta in i Kulturhuset. Eller kanske ännu hellre Stadshuset, där det finns en köpstark publik. Leopardmönstret kunde väl bli häftigt i Blå hallen?

Ola Sunesson
(Författare och mångårig medarbetare på SR:s kulturredaktion)

Kurdo Baksi om Tensta Konsthall

2007-08-01T20:10:00.000+02:00

För oss i Tensta är Kurdo Baksi välbekant. Han växte upp här. Idag är han journalist, debattör och förläggare. På sin hemsida Svartvitt.se skriver Kurdo just nu om Tensta Konsthall. Han tror att den nuvarande verksamheten upphör till sommaren. Se: http://www.svartvitt.se/ Jag står som sagt beredd att återuppbygga konsthallen med privata medel. Tensta kan ännu en gång gå i bräschen - nu som förebild för socialt ansvarstagande genom kultursponsring.