En tillbakablick 10 år.

Nyårsdagen 2016 finns inte längre Kulturhuset Tensta Träff. Kanske måste jag lägga det till mina misslyckanden i Tensta. Det var inte möjligt att bygga upp ett lokalt kulturhus på civilsamhällets/föreningslivets grund. Får anledning att återkomma med tankar kring detta. Som kommunalt anställd fältassistent skrev jag en årsrapport 2005 om mina misslyckanden att använda kultur som katalysator för lokal utveckling. Jag tror absolut fortfarande att kulturinstitutioner och utbildning är utvecklingsfaktorer i en segregerad förort. Men rapporten från 2005 pekar på problem i sammanhanget som jag hoppas kunna återkomma till. Här är den:

05 12 08

Två missar 2005.

Komplement till årsrapport 2005.

Se tidigare insänd ”Årsrapport 2005”. Ibland kan det vara viktigt i det till stora delar egenstrukturerade fältarbetet, att se på misslyckanden. Jag vill här lyfta fram två större misslyckande i mitt fältarbete under 2005.

1. Arkikterskolan-KTH till Tensta.

Landets högskoleutbildningar rekryterar sina studenter till stor del från samhällets välbeställda. Detta är speciellt tydligt i kulturutbildningarna. F.d. utbildningsministern Thomas Östros uppdrog för några år sedan åt landets högskoleutbildningar att ”bredda sin rekrytering”. Fältverksamheten i Tensta har sedan 80-talet varit en föregångare i förståelsen av utbildningens betydelse ur integrationsperspektiv. Järva Konstskola (1989-2001) och Tensta Konsthall (1998-2003) växte båda fram ur fältverksamheten i stadsdelen. Den utbildningsverksamhet som bedrevs på dessa två institutioner genomsyrades av fältverksamhetens ”främjande- och utvecklingsperspektiv” och står idag i fokus för den konstpedagogiska diskussionen (konstpedagogik på kulturinstitutioner) och som modell för kulturutbildning med integrationsambitioner (förberedande konstskola i Göteborg).

Kommunal förvaltning i Spånga-Tensta har inte kunnat utveckla dessa två verksamheter i lokalområdet. De drivande fältförankrade krafterna har inte tagits tillvara. Mycket kunskap har på detta sätt gått tillspillo.

Jag har under året försökt para ihop Arkitektskolan-KTH med Västerorts vuxengymnasium i avsikt att grunda en förberedande arkitektutbildning. Ca. 50% av vuxengymnasiets elever är unga som misslyckats på ungdomsgymnasiet. Man får en chans till på vuxengymnasiet. Att samtidigt skaffa sig behörighet för högskolestudier och en ”gräddfil” till arkitektstudier var grundidén med denna utbildning. Båda de tilltänkta samarbetsparterna var intresserade. Lokaler fanns. Men KTH var för långsamma i att ta beslut p.g.a. ekonomiska omstruktureringar av Arkitekturskolan.

2. De nationella kulturpolitiska målen från 1974 (reviderade 1996) grundar sig på en samhällsvision: ett demokratiskt samhälle grundat på jämlikhet och rättvisa. Dessa av riksdagen antagna mål gäller hela den skattefinansierade kultursektorn. Kulturfrågor är tyvärr inte ett politiskt hett ämne. Men utbildning och   kulturkonsumtionsmönster är i allra högsta grad en del av socialpolitiken lika väl som av samhällsutvecklingsfrågorna ur mer ekonomisk synvinkel. Ungas tillgång till högre utbildning och kulturkonsumtion är viktiga faktorer i det individuella livsprojektet. En segregerad stadsdels tillgång till högre utbildning och kulturinstitutioner är dessutom viktiga faktorer i en stadsutvecklingsprocess. Jag lämnade under året ett förslag till Barn o Ungdomsavdelningen att få göra en kartläggning av barn och ungdomars tillgång till kultur i Spånga-Tensta. Svaret blev en vag hänvisning till att detta inte var mina arbetsuppgifter. Men jag uppfattar att frågan blev hängande i luften hos ansvarig tjänsteman.

Kommentar: 

Stadsdelsförvaltningens syn på socialt förebyggande fältarbete är oklar. Två gånger under året har ansvarig tjänsteman på fältassistenternas APT-möten i samband med diskussioner om s.k. månadsrapporter uttryckt att det ”inte är fältassistenternas uppgift att ha synpunkter på stadsdelens fritidsverksamheter”. Jag har vid båda tillfällena utryckt motsatt åsikt. Jag har med stöd av det lokala fältarbetets s.k. RIF-definition förklarat att det hör till fältassistenternas strukturella arbete att bedöma alla ungdomsverksamheters kvalitet. Med detta vill jag dessutom hänvisa till den nyligen utgivna (och idag enda existerande) beskrivningen av socialt fältarbete ”Möten i mellanrummet”, Förlaget Gothia, 2005. Sid. 112 ang. strukturellt arbete.

Kunskapen om ”fritidsfältarnas” metodik som under ca. 30 år givit Tensta en särställning i stadens fältarbete genom personer som Marianne Borgelin, Rolle Rodillas, Inger Höjer Aspemyr är idag inte utvecklad på stadsdelsförvaltningen. Därför tas professionella krafter inom detta fält inte tillvara. ”Fritid som metod” är en grundsten i ”fritidsfältarens” förebyggande arbete. Detta innebär bland annat att en social förändringsprocess understöds utan myndighetsutövning men utifrån  frivillighet och förtroende. Önskvärt vore att stadsdelsförvaltningen under kommande år satsade på att återuppbygga denna kompetens genom utbildning och rekrytering.

     ………………………………………….

     Gregor Wroblewski

     Föreståndare/fältassistent SDF3

     Tel: 08-508 03 107