Konst och socialt arbete i Tensta
Foto: ur filmen "Fitzcarraldo" av Werner Herzog.
En sidogren i socialt fältarbete är ”grannskapsarbete” eller ”områdesarbete”. Det är en arbetsmetodik som tydligt exemplifierar fältarnas fritidsinriktning i socialt förändringsarbete – förändring genom social mobilisering. Arbetsprocessen går till på följande sätt: när fältaren börjar i en ny stadsdel kartlägger han den under ett år. Han lär känna invånare, organisationer, föreningar och bildar sig en uppfattning om det sociala livet. Om han finner sociala problem försöker han lära känna personerna som berörs av problematiken för att tillsammans med dem diskutera lösningar. Och det är kärnan i detta arbete: att tillsammans med de berörda börja en social förändringsprocess. Ofta väljs ett väldefinierat och tidsbegränsat projekt (ett par år) att samlas kring, vars mål ska bidra till denna förändringsprocess. De ingående personerna växer av projektet, stärks och blir bemötta som subjekt. Ett exempel på detta arbete i Tensta är Tensta Marknad. För 20 år sedan uppstod en diskussion bland föreningsaktiva och politiker att återuppliva en lokal festival. Det var viktigt för politikerna att förlägga den lokala festen till tredje söndagen i september. Då skulle den vart tredje år fungera som en uppmaning att rösta i allmänna val - då var mandatperioden 3 år. Det var viktigt att inte lägga festen på våren eftersom då fanns Rinkebyfestivalen nästgårds. Jag blev involverad i organisationsarbetet från början. När jag några år senare fortsatte arbetet som fältassistent var den professionella motiveringen följande: Tensta är ett nybyggarsamhälle med en ny befolkning och stor årlig omflyttning. Att skapa lokala traditioner tillsammans med lokala föreningar, skolor och enskilda kulturaktörer ger långsiktig stabilitet åt stadsdelen. Tensta har en heterogen ny befolkning där de sociala relationerna är fåtaliga och ständigt bryts upp. Att varje år samla en arbetsgrupp av föreningsaktiva och enskilda i gemensamt arbete för stadsdelen stärker de lokala nätverken. Att uppmuntra valdeltagande var självklart också en målsättning som passade väl in i en sådan motivering av marknadens existens. Skapa lokala traditioner, stärka civila nätverk och uppmuntra politisk delaktighet – det motiverade mitt engagemang som fältassistent i den årliga arbetsgruppen. Detta var naturligtvis ett arbete som förankrades hos chefer och förvaltningsledning. Fältassistenternas målgrupp har oftast varit tonåringar men ibland har den inledande kartläggningen och analysen identifierat en önskvärd förändringsprocess i ett större socialt sammanhang runt tonåringarna. Då har det varit motiverat att rikta arbetet till föräldrar och vuxna i hela eller delar av lokalsamhället.
1993 gjorde jag en studieresa till New York på uppdrag av Fritid Spånga och Sociala Kommittén. Fritid Spånga var då kommunens fritidsavdelning i Tensta och Sociala Kommittén var huvudman för ett annat socialt motiverat kulturprojekt, Järva Konstskola, drivet av mina kolleger fältassistenterna. Jag undervisade där och jobbade samtidigt ”på fältet” vilket gjorde konstskolan till ett konkret verktyg i det förebyggande arbetet. I New York besökte jag ”The Door” på Manhattan, ett mycket stort förebyggande socialprojekt riktat till ”ungdomar på glid”, ”El Puente” i Williamsburg , ett community center i en stadsdel med stor latinsk befolkning och Tim Rollins i South Bronx. Rollins var en av de ursprungliga medlemmarna av konstnärsgruppen ”Group Material” som bildades 1979 i New York. Det var konstnärer som studerat för Joseph Kosuth på School of Visual Arts och som drev projekt som handlade om demokrati, diskriminering och kritik mot konstetablisemanget, ofta genom att involvera allmänheten eller lokala ”communities”. Tim Rollins hade vid tiden för vårt sammanträffande redan för länge sedan dragit ut konsekvenserna från ”Group Materials” idéer. Han hade lämnat konstetablisemanget och sökt sig till det mycket segregerade South Bronx. Då hade han redan i elva år drivit sin Art and Knowledge Workshop med Kids of Survival (KOS). När jag kom upp i ateljén på några hundra kvadratmeter industrilokal satt han omgiven av ett gäng killar och delade ut begagnade kläder till dem. Ateljén var rymlig och ljus, ordnad och städad. Stora smårutiga fabriksfönster. Bord stod uppradade vid ena långsidan. Där satt småkillar och övade sig att rita bokstäver. Det hela var en fritidsverksamhet riktad till tonåringar från närområdet. Kravet var att deltagarna skulle sköta sin skolgång och ha minst medelbetyg. Tim Rollins drev det hela som en medeltida Maestro. Han sade sig vara inspirerad av pedagogen Paolo Freire, författaren och filosofen Henry David Thoreau och filantropen Jane Addams. Småkillarna fick kopiera bokstäver i 2 år innan de togs med i den hårt styrda produktionen av stora graffitiliknande målningar som sedan såldes till prestigefyllda sammanhang. Killarna som deltog i produktionen fick betalt för sitt arbete, 7-9 dollar per timme. Under de elva år som verksamheten då pågått hade allt som allt 16 killar varit med och en enda av dem hade sökt till en konstutbildning. Jag tyckte allt verkade mycket amerikanskt. Tim arbetade på en närliggande public school och rekryterade sina adepter därifrån. Han hade tillgång till ytterst lite offentliga medel och drev alltsammans med stenhård disciplin eftersom försäljningen av stora målningar var avgörande. Det pedagogiska såg mest ut som hård styrning.
Konstverk med uttalade ambitioner att vara politiska eller sociala är ofta bara modellkonstruktioner. De är inte på riktigt. Dagens s.k. ”relationella konst” eller ”interventionskonst” förändrar inga relationer eller sociala fakta. De kittlar på sin höjd konstpubliken genom att skapa en fiktiv situation – tänk om det blev revolution, tänk om alla vore delaktiga. Konstnärer med uttalat politiska eller sociala ambitioner stannar oftast i artistsfären och verksamheten refererar till inomkonstnärliga diskussioner. Ändå beskriver konsthistorien en ökad politisering och socialisering av konsten sedan 60-talet. Att involvera publiken och allmänheten, har blivit en genre inom bildkonsten men mycket få konstverk av den sorten är adekvata svar på politiska eller sociala situationer. Men Tim Rollins verksamhet i South Bronx var med hans förutsättningar ett adekvat svar. Tim Rollins drog konsekvenserna från ”Group Material” och dess ”aktionsinriktade” idéer. Han lämnade gruppen 1981 efter en Kinaresa som påverkade honom mycket. Han ville göra något på riktigt.
Fältassistenterna i Stockholm är fortfarande 40-50 stycken. Men arbetet har i tysthet och på grund av okunskap genomgått en förändring de senaste 10 åren. Idag finns det bara ett fåtal fritidsfältare kvar. Grannskaps- /områdesarbete bedrivs inte. Beställarna av fältarbete är stadsdelsnämnder. Detta gör att de flesta fältassistenter är socionomer. Arbetet är mer individinriktat och förväntningarna från arbetsgivaren skiftar från stadsdel till stadsdel. Sedan Stockholm indelades i ett 20-tal stadsdelsnämnder -96 bröts fältassistenternas kontakter med varandra. På så sätt bröts också en yrkesidentitet, gemensamma vidareutbildningar och Stockholms fritidstradition i det förebyggande och uppsökande arbetet. Fältarbetet i Tensta skapade genom åren Tensta Marknad, Järva Konstskola, Café Mafé, Tensta Boxningsklubb och Tensta Konsthall. Det var verksamheter uppbyggda som verktyg i ett socialt förändringsarbete, tillkomna efter identifiering av en social situation. Det som i New York utvecklades ur en persons konstnärskap och formades av hårda ekonomiska villkor var i Stockholm möjligt att förvekliga av kommunalt anställda fältassistenter. På grund av de personer som i decennier arbetade som fältassistenter i Tensta användes kultur, bildkonst och boendeengagemang speciellt konsekvent här. Idag är dessa personer borta och traditionen bruten.
Riksförbundet för fältarbete (RIF): http://www.rif.o.se/verksamhetsplan2007.htm
CESAM (Centrum för samhällsarbete och mobilisering): http://www.cesam.se/main_new.asp
The Door, New York: http://www.door.org/
El Puente, Williamsburg, New York: http://www.elpuente.us/homepage.htm
Om “Group Material”: http://findarticles.com/p/articles/mi_m0268/is_8_41/ai_101938563
Om Joseph Kosuth: http://en.wikipedia.org/wiki/Joseph_Kosuth
GW 07
http://intressant.se/intressant
1993 gjorde jag en studieresa till New York på uppdrag av Fritid Spånga och Sociala Kommittén. Fritid Spånga var då kommunens fritidsavdelning i Tensta och Sociala Kommittén var huvudman för ett annat socialt motiverat kulturprojekt, Järva Konstskola, drivet av mina kolleger fältassistenterna. Jag undervisade där och jobbade samtidigt ”på fältet” vilket gjorde konstskolan till ett konkret verktyg i det förebyggande arbetet. I New York besökte jag ”The Door” på Manhattan, ett mycket stort förebyggande socialprojekt riktat till ”ungdomar på glid”, ”El Puente” i Williamsburg , ett community center i en stadsdel med stor latinsk befolkning och Tim Rollins i South Bronx. Rollins var en av de ursprungliga medlemmarna av konstnärsgruppen ”Group Material” som bildades 1979 i New York. Det var konstnärer som studerat för Joseph Kosuth på School of Visual Arts och som drev projekt som handlade om demokrati, diskriminering och kritik mot konstetablisemanget, ofta genom att involvera allmänheten eller lokala ”communities”. Tim Rollins hade vid tiden för vårt sammanträffande redan för länge sedan dragit ut konsekvenserna från ”Group Materials” idéer. Han hade lämnat konstetablisemanget och sökt sig till det mycket segregerade South Bronx. Då hade han redan i elva år drivit sin Art and Knowledge Workshop med Kids of Survival (KOS). När jag kom upp i ateljén på några hundra kvadratmeter industrilokal satt han omgiven av ett gäng killar och delade ut begagnade kläder till dem. Ateljén var rymlig och ljus, ordnad och städad. Stora smårutiga fabriksfönster. Bord stod uppradade vid ena långsidan. Där satt småkillar och övade sig att rita bokstäver. Det hela var en fritidsverksamhet riktad till tonåringar från närområdet. Kravet var att deltagarna skulle sköta sin skolgång och ha minst medelbetyg. Tim Rollins drev det hela som en medeltida Maestro. Han sade sig vara inspirerad av pedagogen Paolo Freire, författaren och filosofen Henry David Thoreau och filantropen Jane Addams. Småkillarna fick kopiera bokstäver i 2 år innan de togs med i den hårt styrda produktionen av stora graffitiliknande målningar som sedan såldes till prestigefyllda sammanhang. Killarna som deltog i produktionen fick betalt för sitt arbete, 7-9 dollar per timme. Under de elva år som verksamheten då pågått hade allt som allt 16 killar varit med och en enda av dem hade sökt till en konstutbildning. Jag tyckte allt verkade mycket amerikanskt. Tim arbetade på en närliggande public school och rekryterade sina adepter därifrån. Han hade tillgång till ytterst lite offentliga medel och drev alltsammans med stenhård disciplin eftersom försäljningen av stora målningar var avgörande. Det pedagogiska såg mest ut som hård styrning.
Konstverk med uttalade ambitioner att vara politiska eller sociala är ofta bara modellkonstruktioner. De är inte på riktigt. Dagens s.k. ”relationella konst” eller ”interventionskonst” förändrar inga relationer eller sociala fakta. De kittlar på sin höjd konstpubliken genom att skapa en fiktiv situation – tänk om det blev revolution, tänk om alla vore delaktiga. Konstnärer med uttalat politiska eller sociala ambitioner stannar oftast i artistsfären och verksamheten refererar till inomkonstnärliga diskussioner. Ändå beskriver konsthistorien en ökad politisering och socialisering av konsten sedan 60-talet. Att involvera publiken och allmänheten, har blivit en genre inom bildkonsten men mycket få konstverk av den sorten är adekvata svar på politiska eller sociala situationer. Men Tim Rollins verksamhet i South Bronx var med hans förutsättningar ett adekvat svar. Tim Rollins drog konsekvenserna från ”Group Material” och dess ”aktionsinriktade” idéer. Han lämnade gruppen 1981 efter en Kinaresa som påverkade honom mycket. Han ville göra något på riktigt.
Fältassistenterna i Stockholm är fortfarande 40-50 stycken. Men arbetet har i tysthet och på grund av okunskap genomgått en förändring de senaste 10 åren. Idag finns det bara ett fåtal fritidsfältare kvar. Grannskaps- /områdesarbete bedrivs inte. Beställarna av fältarbete är stadsdelsnämnder. Detta gör att de flesta fältassistenter är socionomer. Arbetet är mer individinriktat och förväntningarna från arbetsgivaren skiftar från stadsdel till stadsdel. Sedan Stockholm indelades i ett 20-tal stadsdelsnämnder -96 bröts fältassistenternas kontakter med varandra. På så sätt bröts också en yrkesidentitet, gemensamma vidareutbildningar och Stockholms fritidstradition i det förebyggande och uppsökande arbetet. Fältarbetet i Tensta skapade genom åren Tensta Marknad, Järva Konstskola, Café Mafé, Tensta Boxningsklubb och Tensta Konsthall. Det var verksamheter uppbyggda som verktyg i ett socialt förändringsarbete, tillkomna efter identifiering av en social situation. Det som i New York utvecklades ur en persons konstnärskap och formades av hårda ekonomiska villkor var i Stockholm möjligt att förvekliga av kommunalt anställda fältassistenter. På grund av de personer som i decennier arbetade som fältassistenter i Tensta användes kultur, bildkonst och boendeengagemang speciellt konsekvent här. Idag är dessa personer borta och traditionen bruten.
Riksförbundet för fältarbete (RIF): http://www.rif.o.se/verksamhetsplan2007.htm
CESAM (Centrum för samhällsarbete och mobilisering): http://www.cesam.se/main_new.asp
The Door, New York: http://www.door.org/
El Puente, Williamsburg, New York: http://www.elpuente.us/homepage.htm
Om “Group Material”: http://findarticles.com/p/articles/mi_m0268/is_8_41/ai_101938563
Om Joseph Kosuth: http://en.wikipedia.org/wiki/Joseph_Kosuth
GW 07
http://intressant.se/intressant
posted by Gregor Wroblewski at 8:16 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home