Tensta 1989 - en diagnos

1989 inbjöd den politiska referensgruppen "För ett bra Tensta-Hjulsta" i samarbete med fastighetskontoret till en bokonferens i Tensta med internationellt deltagande av arkitekter, stadsplanerare och socialarbetare. Avsikten var att vaska fram kreativa idéer för området. Nedanstående är expertgruppens sammanfattning. 17 år har gått och vi befinner oss i samma situation! För första gången publiceras här en översättning.
Övers: GW
..............................................................

Ur „Tensta-Stockholm-Sweden-Renewal action in suburban Stockholm”,Stockholms fastighetskontor, Närbo AB, Bokonferens Tensta 1989, sid. 21-22.

Om Tensta – sammanfattning av expertpanelens synpunkter.

Diagnos
Området saknar stolthet, själ och vitalitet. Tensta är ett internationellt lokalsamhälle styrt av svenska normer och traditioner.
Boende har inte möjlighet att uttrycka sig; det är nödvändigt att skapa ett klimat för verklig personlig och kulturell utveckling.
Arkitekturen är fattig och tråkig. De etniska uttryckens rika mångfald finns inte alls uttryckt i den fysiska miljön.
Tensta tillhandahåller hus inte hem.
Tensta är ett nytt lokalsamhälle under utveckling. Dess mångfald är en avgörande resurs. Byråkratin måste lära sig att förändras i takt med lokalsamhället och hålla jämna steg med dess framtida utveckling.

Varför är det så?
I Tensta saknar människor verkligt inflytande och makt; de kontrollerar inte sina levnadsvillkor. De är beroende av tjänstemän som oftast inte bor i Tensta och som inte rekryteras ur de olika etniska grupperna. De boendes formella talesmän är inte representativa för befolkningssammansättningen.

Professionella och ideella organisationers strukturer och beslutsfattande riktas mot specifika – ofta sekundära och inadekvata – mål. Detta lämnar inte utrymme för informella och spontana bidrag från de boende. De professionella organisationernas attityd är genomsyrad av ett kvävande omhändertagande. Bra saker görs för människor – inte med människor. Detta permanentar ett beroendesyndrom som inte tillåter lokal delaktighet.

Vad bör göras?
Alla berörda – tjänstemän och politiker – måste lära sig se sambanden mellan, människa, kultur och miljö. Utbildning är nödvändig, inte minst för att öka kunskapen i mänskliga och samhälleliga relationer. Tjänstemän måste omskolas till att bli möjliggörare inte görare.

Alla berörda måste inse att utvecklingsprocessen är viktig. Styrkan i frihetens och demokratins budskap är beroende av hur denna process hanteras. Idag finns en anmärkningsvärd klyfta mellan teori och praktik trots den formella öppenheten i det svenska demokratiska systemet. Positiv diskriminering är därför nödvändig för att vissa etniska grupper ska hinna ifatt andra.

Mänskliga kontakter är avgörande. Erkänn och använd existerande subkulturer. Identifiera och lämna utrymme åt naturliga ledare – de är viktiga och finns redan.
Understöd de boendes organisationer, bidra med nödvändig utbildning för att lämna över ansvar och uppgifter. Utveckla lokal management och kontroll. Se upp för centralism.

Bryt ner storskaliga strukturer både i miljön och i tjänsteutövningen. Se till att fortgående utveckling möjliggörs genom personliga kontakter och personlig kunskap.
Systemet måste förändras inte människorna.

Tillåt mer frihet. Låt de boende blomma. Ändra regler så att de boende kan hantera dem.
Slappna av! Lämna mer rum för initiativ! Lita till sunt förnuft! Stöd processen!
Möjligheterna finns! Missa dem inte!