Tensta 1995 - ett brev om gränser

Juli 1995
Till lokalpolitikerna i Tensta-Spånga.

Ett sommarbrev om den framtida stadsdelsnämndens gränser.

Nu under sommarens ledighet finns det skäl att ägna en stunds semesterfräsch eftertanke åt framtiden i Tensta-Hjulsta. I september tas beslutet om hur Stockholms stadsdelsnämnder ska se ut. I Tensta-Hjulsta har politiker och tenstabor under vårens medborgarremiss gått förbi varandra. När lokalpolitikerna fanns i biblioteket kom inte tenstaborna och vice versa. Föreningen Tenstabor (jag utgår ifrån att den är bekant) ville bidra till kännedom om frågan bland tenstaborna och initiera en dialog med lokalpolitikerna. Dialogen har väl inte uppstått än – men föreningen genomförde en namninsamling under några eftermiddagstimmar på torget i Tensta. 408 underskrifter samlades in som en reaktion emot tjänstemannaförslaget att Tensta-Hjulsta ska tillhöra Gamla Spånga-Flysta-Sundby-Bromsten. Föreningen Tenstabor är också emot en sådan gränsdragning och har överlämnat namninsamlingen till kansliet för stadsdelsnämnder. Vidare hoppas man kunna inbjuda Finansroteln och Mats Hult för en fördjupad diskussion.
Jag skulle vilja se gränsfrågan ur synvinkeln „demokrati och segregation”. Först en enkel bild för vad frågeställningen handlar om: Hur ska den medelålders kvinnan från Kulu som bott i Tensta i tjugo år och vars barn vuxit upp här, ha samma möjligheter till inflytande över sin hemort som den medelålders villaägaren i Gamla Spånga? Detta är i grund och botten frågan.
Vi ser fram emot den kanske största omorganisationen i Stockholms moderna historia. En omorganisation som i mycket har inspirerats av tankar om demokratin. Demokratin är ju något som ständigt måste vårdas och uppmärksammas. Det är den umgängesatmosfär vi tror livet mår bäst av. Ekonomiska- och effektivitetsaspekter inte att förakta men grunden i diskussionen är tankar om en fördjupad demokrati. För 25 år sedan expanderade Stockholm kraftigt genom miljonprogramsbyggandet. Dessa nya områden har ständigt stått under debatt. Dels ur arkitektonisk-psykologisk synvinkel (en diskussion som leder tillbaka till de radikala arkitekterna på 30-talet och det ”moderna projektet”) – en debatt som mest förts utanför de berörda områdena. Senare fördes debatten om miljonprogramsområdena i samband med invandrarfrågorna. Betongghetto blev invandrarghetto. Men likafullt fördes diskussionen ”utifrån”. Alternativ Stads arkitekturkritik på 70-talet utbyttes på 80-talet mot en debatt om miljonprogrammets invånare! Under 80-talet eskalerade år efter år en ökad polarisering i hela Europa i diskussionerna kring främlingsfientlighet, invandrarpolitik och minoritetsfrågor. Vissa extrema ståndpunkter blev synliga på ett för efterkrigstiden nytt sätt. Jag minns en debattomgång i Dagens Nyheter 1985-86 där dåvarande ordföranden i vårt socialdistrikt uttalade sig om problemen i miljonprogramsområdena som orsakade av för många invandrare och resurssvaga personer och lösningen vore att styra ”resursstarka svenska familjer” till dessa områden. Till slut såg dåvarande DO Peter Nobel sig föranledd att uttala sig om debatten och påminna om vissa fundamentala demokratiska rättigheter som gäller alla invånare i landet.
1989 inbjöd den politiska referensgruppen ”För ett bra Tensta-Hjulsta” i samarbete med fastighetskontoret till en bokonferens i Tensta med internationellt deltagande av arkitekter, stadsplanerare och socialarbetare. Avsikten var att vaska fram kreativa idéer för området. En mångkulturell befolkning, en ny situation, nya frågeställningar krävde eftertanke och inhämtande av internationella erfarenheter. I konferensens slutrapport ”Tensta-Stockholm-Sweden” beskrivs Tensta sammanfattningsvis som ”ett byråkratiskt styrt bostadsområde där befolkningen inte har inflytande över sina livsnära angelägenheter och där invånarnas potentialer inte tas tillvara.”
Åren har gått. Tensta-Hjulsta är en stadsdel med en befolkningsmajoritet av invandrare. Och kommer att så förbli. Det är något nytt för Sverige. Miljonprogramsområdena runt de stora städerna liknar andra områden i Europa. Något har hänt – oåterkalleligt. Man kan inte längre tala om att ”sprida ut invandrarna” för att lösa miljonprogramsområdenas problem. Man kan inte heller längre betrakta dessa områden som ”buffertområden” eller genomgångsområden med en tillfällig befolkning bestående av klienter. Nej, miljonprogramsområdena är nya befolkningscentra bestående av medborgare utan inflytande, utan arbete, med hårdare levnadsvillkor. Situationen är likadan på många håll i Europa. Och det är just i den verkligheten som den stora och viktiga politiska uppgiften finns – i Tensta-Hjulsta. Att möta Tensta-Hjustaborna som medborgare, inte som ”dem man talar om”, att inbjuda till deltagande i lokalpolitiken, att bryta utanförskap och underlätta integration. Enligt min mening har detta negligerats i Tensta-Hjulstas historia. Efter 12-13 års boende och arbete i Tensta påstår jag att vi under åren har haft få, svaga och oprofilerade politiker i Tensta. Det har varit en mycket sluten grupp av svenskar (med få undantag) som inte känner ”kvinnan från Kulu” och dessutom tyckt att hon varit ett problem. Och kvinnan från Kulu har trots det röstat på dem. Å ena sidan har vi haft svaga politiker men å andra sidan – emellanåt – några duktiga tjänstemän som allt kretsat kring. Här ligger vårt demokratiska dilemma i Tensta och politikernas uppgift att förändra.
Segregation handlar om avskiljande från samhällsgemenskapen genom brist på inflytande, arbetslöshet, sjukdom, diskriminering. Saker som i hög grad berör Tensta-Hjulstaborna. Motsatsen till segregation är deltagande, delande av samma villkor. Det är majoritetssamhället som har ansvar att inbjuda till och underlätta detta deltagande genom sina institutioner och politiska organisationer. Den starke har möjlighet att inbjuda. I samtal om segregationen och den framtida gränsdragningen i stadsdelsnämnden ryggar vissa tillbaka inför tanken på en egen nämnd för Tensta-Hjulsta. Integration tycks för dem betyda ”förvaltningsmässig enhet”. Och man svarar reflexmässigt: ”Vi ska inte skapa ett ghetto i Tensta-Hjulsta genom att sätta taggtråd runt området d.v.s. segregera det”. Men det här är tjänstemännens metaforiska användning av begreppen ”segregation-integration” applicerat på förvaltningsorganisation. Medan jag talar om tenstaborna och deras segregation! Och det är det diskussionen om de framtida stadsdelsnämnderna bör handla om. Tensta-Hjulsta har i 25 år förvaltningsmässigt tillhört Spånga och Stockholm. Och tenstaborna är ändå segregerade. Eller – det har varit en bidragande orsak till segregationen! Stockholm är stort. Miljonprogramsområdena har successivt vuxit fram och inlemmats i en gammal stockholmsk organisation. Tenstas speciella möjligheter i form av mänskliga resurser, tenstabornas potentialer, kan inte tas tillvara. Det är ju därför den viktiga motiveringen till stadsdelsnämndsreformen är den demokratiska aspekten. Att underlätta och ta till vara lokalsamhällets engagemang.
Nåväl, hur underlättar vi för ”kvinnan från Kulu” att vara deltagande? Låt oss utgå från grundlagens formulering ”all makt utgår från folket” d.v.s. tenstaborna i detta fall. Föreställ er en stadsdelsnämnd enligt tjänstemannaförslaget som består av Tensta-Hjulsta-Gamla Spånga-Sundby-Flysta-Bromsten. Det är ett område som består av ca. 15.000 Tensta-Hjulstabor och 15.000 i resten av området. Dessa resterande är ”svensk medelklass”, många villaägare, många aktiva, engagerade människor som vet att all makt utgår från folket och som dessutom kan använda sig av detta. Lokalpolitiska opinioner är garanterat lättare att kanalisera bland dessa invånare. De lever ett annorlunda liv än man lever i Tensta-Hjulsta. Tror ni att lokala opinioner så lätt kan mobiliseras i Tensta? Tror ni att förståelsen i Gamla Spånga för Tenstas behov och problematik är outsinlig? Kan man inte tänka sig situationer där Tenstas behov kolliderar med Gamla Spångas opinioner? Naturligtvis kan man det. Och vem för då Tenstas talan? Tjänstemän? Eller lokala politiker som rekryteras från Gamla Spånga? Eller den isolerade lilla gruppen politiker i Tensta? Frågorna upplevs säkert som orättvisa av er politiker. Men det är så situationen har sett ut. Tenstaborna är segregerade i sitt utanförskap, har inte inflytande över sin närmiljö och "det lilla livet” - utan det har skötts av tjänstemän och en liten isolerad politikergrupp. Så har det varit i 25 år. Och så blir det i framtiden, bara ännu mer polariserat i tjänstemännens stadsdelsnämndsförslag.
Låt oss tänka om! Indelningen av Stockholm i stadsdelnämnder ger mindre befolkningsgrupper stockholmare större möjlighet till inflytande på sådant som betraktas som ”hemortsfrågor”: skola, gatu-parkskötsel, social - kultur- och fritidsfrågor. Det är sådant lokala opinionsgrupper brukar engagera sig i. I Tensta-Hjulsta har vi en stor segregerad, passiv befolkning som behöver hjälpas till att uttrycka sin mening – och den finns! En stor befolkning som behöver myndigförklaras och inbjudas till medborgarskap. Genom att ge Tensta-Hjulstaborna maximal möjlighet till deltagande gör Stockholm en insats mot segregation och främlingsfientlighet med konsekvenser långt in i stadens framtid. En maximering av deltagandemöjligheten innebär att avgränsa den framtida stadsdelsnämnden så att Tensta-Hjulstaborna själva kan ha inflytande över de ”nära” frågorna. Det är här demokratins kärnpunkt finns: att ha möjligheten när man behöver den. Och i Tensta-Hjulsta behöver vi maximera möjligheten p.g.a. segregationen. Visst, de flesta tenstaborna (precis som de flesta stockholmarna) känner inte till reformen, bryr sig inte. Något ”demokratiskt paradis” får vi inte heller genom förvaltningsreformen. Men det handlar om att ge maximala möjligheter till deltagande. Och det är där reformen har sin poäng. I Tensta-Hjulsta finns redan en generation vuxna uppfödda här – som också är segregerade. De upplever sig stå utanför utan inflytande, arbete, framtid och grepp över sina liv. Hur länge kommer de att acceptera att hållas utanför? Det är vår uppgift i Tensta-Hjulsta, både tjänstemäns och politikers, att underlätta den gruppens deltagande i samhällslivet. Vi måste aktivt leta efter begåvningar och politiskt intresserade och släppa in dem i de lokala beslutande församlingarna. Vi måste delta i det nu segregerade lokala föreningslivet där tenstaborna samlas. Vi måste lära känna ”kvinnan från Kulu”. Det här är det demokratiska gräsrotsarbetet som kan bli mycket bättre i Tensta-Hjulsta och som med tiden kommer att resultera i ett ökat deltagande från tenstabornas sida. Om samtidigt förvaltningsorganisationen är så utformad (läs Tensta-Hjulsta egen stadsdelsnämnd) kan vi vara stolta över att ha bidragit till möjligheten att bryta segregationen.
Kanske skulle det naturliga utifrån dessa synpunkter vara en stadsdelsnämnd bestående av hela Södra Järva. Kansliet har ju fastnat för modellen 30.000 invånare per nämnd. Men nu anser de inkopplade demokratiforskarna att de demokratiska ”effekterna” går förlorade i områden större än 15.000 invånare och efter vad jag förstår finns det en stark samling kring kravet att Rinkeby ska bilda en egen nämnd ev. med Bromsten. Rinkeby har ett försprång. Under fyra år har försöksverksamheten pågått och resultat har uppnåtts. Man vill inte störa den utvecklingen. Det är förståeligt. Men samma argument som gällde Rinkeby vid valet av gränser (ett väldefinierat område där identitet och hemortskänsla spelar roll) gäller också Tensta-Hjulsta. En stadsdelsnämnd bestående av Tensta-Hjulsta-Sörgården-Solhöjden skulle dessutom ha fördelen att vara socialt differentierat vilket också är ett önskemål från kansliet. Jag har talat med Anna Kettner (ordf. i Rinkebys stadsdelsnämnd). Hon instämmer i resonemanget om Tensta-Hjulsta. Hon värnar om de positiva resultat som Rinkeby uppnått och kan se sig som en samarbetspart till en framtida nämnd i Tensta-Hjulsta. Jag tror därför att det politiskt möjliga är två ”systernämnder” på Södra Järva. Namninsamlingen Föreningen Tenstabor genomförde i maj pekar också i den riktningen.
Men skulle nu en egen nämnd för Tensta-Hjulsta innebära att vi satt ”taggtråd” runt området? Varför? Tenstaborna kommer även i fortsättningen att arbeta utanför Tensta, besöka sina vänner och släktingar, skicka sina barn till skolor utanför Tensta, så vad blir skillnaden? Förvaltningsarbetet, om vi ser ur tjänstemännens och politikernas situation, kommer i än högre grad att präglas av gränsöverskridande samarbete. Grannämnder kommer att behöva samarbeta om större projekt som idrottsanläggningar. Hela Stockholms förvaltningskultur kommer att reformeras i den riktningen. T.ex. de samarbeten som inletts av tenstaskolor med skolor i andra områden runt det svenska språket och integrationsfrågor kommer att fortsätta, måste fortsätta. ”Taggtråden” vissa räds är ingen realitet. Verkligt är att tenstabornas möjlighet till deltagande ökar och därmed möjligheten att bryta segregationen.
Jag kommer till resultatet att den framtida stadsdelsnämndens gränser bör se ut på detta sätt: Tensta-Hjulsta mellan järnvägen och Igelbäcken med Solhöjden och Sörgården. Gränsen mot norr måste absolut gå vid Igelbäcken. Tensta-Hjulstaborna måste ha inflytande över sina kolonilotter, Eggeby Gård och strövområdena på Järvafältet. Idéer om golfbanor skulle kunna återuppstå och då måste Södra Järvas befolkning ha något att säga till om. Beslutet tas i september. Nu är det hög tid att vi samlar oss till ett ställningstagande – tenstabor, politiker och tjänstemän. Föreningen Tenstabor vill gärna komma i kontakt med er politiker så snart som möjligt. Föreningen är en kanal direkt till tenstaborna.

Jag önskar en fortsatt skön sommar och hoppas mina synpunkter på ett konstruktivt sätt bidrar till diskussionen.
Med vänliga hälsningar
Gregor Wroblewski, tenstabo, fältassistent, lärare på Järva Ateljéen.