Kulturpolitiken och Tensta i valet

I Stockholm City den 29 augusti skriver Leif Pagrotsky (kulturminister), Roger Mogert (kulturborgarråd) och Ingela Nylund Watz (finanslandstingsråd) på debattplats att “moderaterna vill skrota kulturen”. Man påstår att bl.a. förortssatsningar som Stadsteatern i Skärholmen, Rinkeby Folkets Hus, Färgfabriken i Liljeholmen, Tensta Konsthall, Cirkus Cirkör i Botkyrka och Moment i Gubbängen kommer att läggas ned med borgerlig valseger. Man skriver vidare att moderaterna vill ta bort den fria entrén från ett 10-tal statliga museer. Moderaternas kulturbudget påstås ligga 80 miljoner under socialdemokraternas i Stockholms kommun.
Det är skada att den borgerliga alliansen inte formulerat en kulturpolitik inför valet.
Se: http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=410&typ=mot&rm=2002/03&bet=Kr264 Detta är en kommittémotion från 2002 där några av riksdagens moderater motionerar i en mängd kulturfrågor. Det är det närmaste vi kommer en programförklaring. Moderaterna har dock enligt rapporter visat intresse för en stor och hittills svårlöst fråga: hur uppmuntra privat finansiering av kultur? Sverige har i princip en helt offentligfinansierad kultursektor. Det är skattepengar som betalar våra muséer, konserthallar, teatrar, bibliotek o.s.v. Från socialdemokratiskt håll framhåller man att kultur är en rättighet för alla och därför måste de skattefinansierade kulturinstitutionerna kompletteras med fria entréer, uppsökeri, pedagogik, utlokalisering o dyl. D.v.s. med ännu mer medel. Detta har tydliggjorts under de senaste 10 årens arbete med tillgänglighet och mångfald inom kulturlivet. ”Den bildade medelklassen” är kulturens kärnpublik men socialdemokraterna har föresatt sig att bredda publiken med tankar om rättvisa och jämlikhet. Den offentliga finansieringen av kulturinstitutionerna gör därmed att styrelserna är politiskt styrda. Kulturen blir en i högsta grad politisk angelägenhet. Från socialdemokratiskt håll finns en djup misstro mot privatfinansiering. Ändå har många engagerade i kulturinstitutionernas vardagsproblem i två decennier försökt att driva frågan om sponsring till kulturinstitutionerna bl.a. genom föreningen ”Kultur & Näringsliv”. (Se http://www.kultur-naringsliv.se/) Det handlar om en skattelagsförändring som möjliggör avdrag för kultursponsring enligt europeisk modell. Skulle alliansen ta tag i denna fråga efter valet och verkligen lösa den Gordiska knuten har man gjort en historisk insats som inte ens socialdemokraterna kan återta i framtiden. En sluss av resurser skulle öppnas till kulturlivet! Se SvD om lagändring: http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_13776839.asp
SvD meddelar den 30 augusti att Folkpartiet i Stockholm föreslår att stadens kulturstöd inte ska beslutas av politiker utan av konstutövarna själva! Kulturnämndens verksamhetsbidrag och projektstöd för 2006 är 166,4 skattemiljoner. Det är politikerna i nämnden som fördelar dem. Och styr naturligtvis användningen av pengarna. Madeleine Sjöstedt (fp), vice ordförande i Kulturnämnden menar självkritiskt att ”politikerna styr på ett oacceptabelt sätt”. Sjöstedt föreställer sig en modell som finns inom filmen. Där fattar en utsedd filmkonsulent besluten under en begränsad tid och på samma sätt skulle konstutövare bestämma över kulturstödet. Detta uttrycker en "ideologisk" motsättning till socialdemokraterna i Stockholms kulturnämnd. Visst är det så att politikerna i nämnden styr i kulturinstitutioner som Liljevalchs, Kulturhuset och de små forortsinstitutionerna. Inte minst massakern på Tensta Konsthall 2003 visar detta. Politiker som inte har professionella kunskaper i institutioners drift och verksamhet frestas att detaljstyra. Ovidkommande maktkamper kan förstöra kulturvärden. Men låt oss föreställa oss att en liten grupp tillsatta konstnärer, musiker, skådespelare enväldigt avgjorde vem som skulle få verksamhetsbidragen….. Ernst Billgren (konstnär) kommer i höst med en burlesk TV-serie på SVT baserad på hans bok ”Kommittén” (2003). Där beskriver han hur konstlivet i Sverige styrs av mycket få personer. Och det är inte ens politiker! Det är konstnären X i Akademien, det är konstnären Y som sakkunnig på Statens Konstråd och liknande. Han ”avslöjar” ett kotterivälde där han själv ingår. Skulle någon ur detta gäng bli kulturkonsulenter i Stockholms stad med makt att dela ut miljoner vore det ju katastrofalt. Så hur gör man för att bryta politikmissbruk i kulturen? Skulle det vara så svårt att också få socialdemokratiska politiker att respektera yrkeskunskaper i kulturlivet? Är det helt omöjligt att också socialdemokrater i kulturnämnden ser sin uppgift att främja växt och mångfald framför att driva vardagsverksamhet på kulturinstitutioner? Återigen visar skandalen kring Tensta Konsthall hur socialdemokratiska maktstrider och personliga påhopp eldade upp politiker till att förstöra något värdefullt och förfölja enskilda personer. Socialdemokratins kultursyn styrs av ett rättvisepatos. Det är bra. Men icke sakkunniga politikers detaljstyrning är ofta en katastrof. Denna komplikation är något för en intern socialdemokratisk diskussion. Möjligen kan föreställningen om ett ”civilt samhälle” balansera tankar om vad som är möjligt och lämpligt för politiken….
(Se David Blunketts föredrag längst ned på denna blogg.)

I Tensta finns fyra lokala kulturfrågor som politikerna skulle behöva ge besked om innan valet.
Det är 1. privatfinansiering av Tensta Konsthall, 2. uppbyggande av ett föreningscentrum i Tensta Träff, 3. resurser till förvaltningens kulturkonsulent (kultursekreterare) och 4. kulturkommitténs framtid. Kulturborgarrådet Roger Mogert (s) har tackat nej till ett konkret förslag om privat helfinansiering och återställande av kvalitet på Tensta Konshall. Föreningen för Tensta Träff väntar på besked om att få överta ansvaret för Tensta Träff. Kulturkonsulenten i Spånga-Tensta har i jämförelse med andra stadsdelar minimalt med pengar men är den enda som effektivt förmedlar kultur till stadsdelens barn och ungdom. Och Spånga-Tenstas kulturkommitté - har bara blivit ett idélöst exekutionsorgan åt den lokala nämnden.

I en stadsdel som Tensta, där så mycket saknas av samhällsservice, arbetsplatser et c. kan kulturverksamheter och projekt fungera som utvecklingskatalysatorer. Detta var grundtanken med Tensta Konsthall som nu förfuskas. Att placera en högkvalitativ kulturinstitution i Tensta "drar till sig" en positiv utveckling. Naturligtvis är allt beroende av engagemang och kunskap hos enskilda personer. Idag är det Föreningen för Tensta Träffs långsiktiga vision som pekar framåt i Tensta. Detta är en kulturvision som vill återupprätta det civila samhället och lägga grunden till en positiv lokal utveckling. Men en förutsättning är att lokalpolitiken finns med som samtalspartner! Det handlar alltså om dialogen mellan det civila samhället och politiken. (Se längre ned på denna blogg om Tensta Träff.)