Monday, October 31, 2011

Märkligt tyst i Tensta

Fakta: En stadshuspolitiker, ledamot i kommunfullmäktige, får sin lägenhet stucken i brand under semestern i juli. Politikern är samtidigt misstänkt för förberedelse till människorov och en utredning pågår. Han har nära relationer till en mellanösterndiktatur och i det landet pågår ett folkligt uppror som uppmärksammas över hela världen.


Det låter som upptakten till en kriminalroman eller allra minst en massmedialt intressant historia. Men ingen har uppmärksammat lägenhetsbranden på Elinsborgsbacken 8 i Tensta…

Se även: http://www.fokus.se/2010/05/karriaren-kantas-av-konflikter/


Foto: Elinsborgsbacken 8. GW

Tuesday, October 25, 2011

Blå Huset en mångårig skandal i Tensta













Foto: Tercero "Rolle" Rodillas, fältassistent i Tensta 1968-1989.
Grundare av Järva Ateljéns konstskola där han jobbade
till 1998.


Nu uppmärksammas Blå Husets skandalverksamhet i Dagens Nyheter!
Se: http://www.dn.se/sthlm/brandattack-mot-bla-huset-var-kulmen-pa-kaos

Men man ska komma ihåg att Spånga-Tensta stadsdelsförvaltning i drygt 10 år, fullt medvetet har kört verksamheten i botten och att lokalpolitikerna inte har brytt sig. En lång tradition av kompetens inom fritids- och socialt förebyggande arbete har medvetet förstörts i Spånga-Tensta!

I Stockholm har det sedan 1950-talet varit normalt att stadens ca. 50 fältassistenter och fritidsgårdarna kompletterat varandra. Fältarnas roll var att uppsöka ungdomar i riskzonen och att inspirera till ”vettiga fritidsaktiviteter” som vanligen fanns på fritidsgårdarna. Under de senaste decennierna var fritidsforskaren Ulf Blomdahl tongivande som kunskapskälla för detta arbete. RIF (Riksförbundet för social fältarbete) var fältarnas metod- och kontaktorganisation. Och på fritidsgården träffade ungdomarna personal som kunde något. Där jobbade konstnärer, lärare, socionomer tillsammans med hantverkare, fotografer, filmare, musiker o.s.v. Dans, musik, teater förekom regelbundet som programverksamhet eller som eget skapande under professionell ledning.

I slutet av 90-talet skrev och varnade psykologiforskaren på Örebro universitet, Nikolaus Koutakis, för ”olämpliga ungdomsmiljöer”. Han beskrev faran med att just fritidsgården kunde bli en mycket negativ miljö för unga. Hans forskning diskuterades livligt i fridssammanhang – men inte i Spånga-Tensta.

Här köpte man istället ett koncept för fritidsverksamheten i slutet av 90-talet som skapade en olämplig ungdomsmiljö: Tenstagården blev Blå Huset och man anställde outbildade fd kriminella ungdomar som personal på fritidsgården. Man deklarerade att målgruppen upp till 25 år skulle vara ”de mest besvärliga ungdomarna i Tensta”. Detta resulterade i att ett 30-tal ”besvärliga” övre tonåringar och unga vuxna ockuperade fritidsgården. I normalfallet skulle tusen lokala ungdomar vara målgruppen men nu kunde unga tonåringar inte gå dit, "vanliga" ungdomar och flickor försvann från verksamheten. Personalen bedrev ingen programverksamhet, inga skapande projekt, ”ingen vettig fritidsverksamhet”. Istället utövades en plitmentalitet och pennalism riktad från personalen mot ungdomarna vilket resulterade i våld och kaos.

Stadsdelsförvaltningen var fullt medveten om detta. Ett par fältassistenter varnade under 2000-talet för sakernas tillstånd. Men förvaltningen pressade en till långvarig sjukskrivning och en annan avskedades. Enhetschefen som drev verksamheten premierades istället med en hög chefslön vilket aldrig tidigare förekommit i Stockholms stads fritidshistoria.

Hur är något sådant här möjligt i en kommunal förvaltning? Säkert är det flera samverkande omständigheter: Stadsdelsreformen 1996 slog sönder Fritid Stockholm och kompetens gick förlorad. Följden blev att i 17 år har arbetsledare för fältassistenterna i Spånga-Tensta varit personer utan egen erfarenhet av socialt fältarbete. I 15 år var fritidschefen i Spånga-Tensta en f.d. rektor utan någon erfarenhet av fritidens speciella arbete. För 7-8 år sedan infördes s.k. ”LVU i hemmet” vilket innebär att ”besvärliga” ungdomar som tidigare skickats på internat för att lugna ner sig nu stannar hemma utan någon speciell social insats. Kanske attraherades också oerfarna chefer av den enhetschef som formulerade Blå Husets koncept i slutet på 90-talet. Han lyckades uppenbarligen slå blå dunster i ögonen på okunniga beslutsfattare. Blå Huset betraktades av stadsdelsförvaltningen Spånga-Tensta som ”flaggskeppet” i ungdomsarbetet när det egentligen var en katastrof.

I Spånga-Tensta stadsdelsnämnd sitter många politiker kvar som har varit med hela den här skandalresan.
Jag har placerat min blogg i Tensta på bloggkartan.se