Bronsgjutare i Tensta

Till jul 1989 störtades diktatorn Ceausescu i Rumänien. Sommaren 1990 kom Adrian Andreescu till Sverige som flykting och levde gömd på olika platser i Mellansverige innan han i december 1991 fick uppehållstillstånd tillsammans med sin fru.

Hans farbror var keramiker varför han på 60-tatet sattes i grundskola för konst och musik i Bukarest men gick sedan vidare till flygplansmekanikerstudier på gymnasiet och fick sedan arbete på det militärt styrda mönsterföretaget Turbomecanica.
Där arbetade han i 7 år med metallbearbetning. Med tiden återupptog han konsthantverket genom kvällskurser i glas och keramik. Adrian slutade på flygplansfabriken och började som modellör på Cesarom som tillverkade sanitetsporslin där hans maskinkompetens var en stor fördel. De två sista åren före flykten till Sverige arbetade han på det exklusiva Curtea Sticlarilor – centrum för glas och finkeramik – med att ta fram prototyper till det tillhörande glas - och keramikmuseet.

Makarna Andreescu bosatte sig i Tensta 1994 och försörjde sig på tillfälliga arbeten. Inom ramen för programmet för flyktingmottagande hjälpte Blå Bandet Adrian genom att anställa honom deltid som ansvarig för en kurs i keramik. En svår tid följde av kamp mot hämmande regler runt arbetslöshet, försörjningsstöd och starta-eget-bidrag. Adrian hade siktet inställt på en professionell verksamhet inom sitt kompetensområde och på Gustavsbergs porslinsfabrik fick han de första kontakterna med svenska skulptörer och keramiker. Han började göra formar på beställning. Skulptören Aline Magnusson i Bromsten uppmuntrade Adrian att gå vidare med bronsgjutning.

1994 gick han en 2-veckorskurs i gjutning på Konstfack, 1995 hittade han en lämplig lokal i Tensta och snart gjöt Adrian det första stora arbetet - en skulpturgrupp i brons – 12 hönor och en tupp av Aline Magnusson.

Pogany Art är idag en av Sveriges ledande bronsgjuterier. Här bygger Adrian Andreescu sina ugnar med egna tekniska lösningar. Genom åren har han samarbetat med ett 50-tal skulptörer och gjutit 1000 skulpturer bl.a. åt Lena Lervik, Peter Linde, Rune Rydelius, Evert Lindfors, Torsten Renqvist, Marilyn Hamilton-Gierow…Under en tid på 90-talet var han samarbetspartner till Järva Konstskola och Tensta Konsthall och var en del av ett kreativt nätverk i Tensta. Men framför allt har han fått vara ifred från klåfingriga tjänstemän och lokalpolitiker och har mot alla odds med egna krafter byggt upp en högkvalitativ verksamhet som försörjer familjen.

Se Turbomecanica: http://www.turbomecanica.ro/

Se Cesarom: http://www.cesarom.ro/

Se Curtea Sticlarilor: http://www.curteasticlarilor.ro/

Se Aline Magnusson: http://www.djurskulptur.nu/

Akut kris i det förebyggande ungdomsarbetet i Tensta

Foto: En av Stockholms första fältassistenter i slutet av 1950-talet, Marianne Borgelin.

Med anledning av att Lokaltidningen Mitti rapporterar om halvering av antalet fältassistenter i Spånga-Tensta föreslår jag ett samarbete med ABF-Västerort - en kurs i förebyggande fältarbete med fritid som metod.

Yrket ”fältassistent” infördes i Sverige 1956-57. Det s.k. ungdomsproblemet började bli en omdiskuterad samhällsfråga. Först ut var Göteborg och Stockholm. Under 50- och 60-talen löd fältarbetet i Stockholm under Barnavårdsnämnden. I slutet av 70-talet övergick så huvudmannaskapet till fritidsnämnden. Av tradition har fältassistenterna i Stockholm utfört ett ”förebyggande ungdomsarbete med fritid som metod”. Det betyder att arbetet inte haft någon myndighetsutövning, varit uppsökande och byggt på frivillighet och förtroende. Kring 1980 bildades Riksorganisationen För Fältarbete http://www.rif.o.se/om_rif.htm och samlade olika kategorier av fältarbetare i hela Sverige. Bl.a. utarbetades en definition av vad fältarbetet är för något – den s.k. RIF-definitionen. Sedan arbetet utvecklats till sin fulla kapacitet för ca. 30 år sedan har gruppen fältassistenter utgjorts av ca. 40 st heltidsanställda fältare runt om i Stockholm.

Sedan 1996 då Stockholm splittrades i stadsdelsnämnder har yrkesgruppen genomlevt en kris. Yrkeskunnandet från tidigare generationer fältassistenter har inte förts vidare. Yrkesidentiteten har börjat erodera bort. Under åren 1996-2004 förekom inga gemensamma träffar bland Stockholms fältassistenter. Skilda stadsdelsnämnder har inneburit olikartade synsätt på yrkesrollen. Olika arbetsgivare har haft olika förväntningar på fältassistenterna. Fältarnas status som ”lokala experter” har inte vidmakthållits och löneutvecklingen har blivit därefter.

Jag var anställd som fältassistent 1989 – 2000 och 2004-2007. Fram till 1996 hade jag ”områdesarbete” som en del av min arbetsbeskrivning. Som del av mitt förebyggande arbete hörde projekt som Café Mafé och Tensta Boxningsklubb (civildepartementet PLUS-projektet början av 90-talet), Tensta Marknad (Fritid Spånga 1987-1993) och Tensta Konsthall (Stadsdelsförvaltningen Spånga-Tensta 1998-2003). Ett förebyggande ungdomsarbete med fritid som metod har i min yrkesutövning inneburit allt från lägerverksamhet till internationella ungdomsprojekt och igångsättande av lokala traditioner.

Detta instrumentella synsätt på fritidsverksamhetens förebyggande roll har försvunnit från det uppsökande ungdomsarbetet i Spånga-Tensta. Därför föreslår jag en ABF-kurs för nya intresserade grupper (medborgarvärdar, fritidsledare, föreningsaktiva, nattvandrare) innehållande:
1. fältarbetets historik i Stockholm
2. förebyggande ungdomsarbete med fritid som metod
3. RIF-definitionen
4. relevant lagstiftning kring arbetet

Omfång 10 ggr med början januari 2009. Jag erbjuder mig att utarbeta en kursplan, leda och samordna kursen inom ramen för Föreningen Tensta Träff och i samarbete med ABF-Västerort. Lite pengar bör avsättas till ytterligare några föreläsare och kurslitteratur. En deltagaravgift bör tas ut.

Kurslitteratur:

1. ”Möten i mellanrummet”, Gothia, 2005 (ca. 250 kr)
2. ”Det goda samhället. Fritidens idéhistoria 1900-1985 i ett dramatiskt perspektiv”. Matts Mattsson, Fritidsforums förlag, 1989 (ca. 100 kr, finns fortfarande på Fritidsforum)

Bortglömda kulturidéer i Tensta

Höstupptakten efter semestern börjar med ett initiativ från kulturnämnden i stan. Kulturförvaltningen har fått i uppdrag att skyndsamt samla in alla avsomnade kulturidéer som aldrig förverkligats på Järva under de senaste tio åren! I alla ytterstads- och storstadssatsningar har det genom åren presenterats och dokumenterats projekt och idéer som aldrig fick gehör. I Tensta är det biografen, det somaliska museet, filmverkstaden, Inspiratorum, teatern, immigrantmuseet, det lokala kulturhuset o.s.v. Kulturnämnden avser att granska idéerna än en gång, välja ut och infoga dem i ett långsiktigt utvecklingsprogram för Järvaområdet.

Under ett par decennier var fritidens kommunala fältverksamhet i Tensta den lokalt förankrade motorn i det lokala kulturlivet tillsammans med föreningarna. Tensta Marknad, Järva Konstskola, Tensta Konsthall, Café Mafé och Tensta Boxningsklubb har tillkommit ur detta sammanhang. Det lokala föreningslivet har självt beslutat om finansiering av smärre kulturprojekt genom den lokala kulturkommittén. Fältverksamheten har inte längre någon roll i
det lokala kulturlivet. Och föreningarna har under lång tid beskurits och marginaliserats genom krympta anslag och svåra förhållanden. Under de senaste 25 åren har den kommunala fritidsverksamheten riktad till barn- och ungdom skurits ned med 70%. Kultursekreteraren drogs in förra året.

Kommunal förvaltning har genom åren utvecklat en problematisk relation till Tenstas befolkning. Detta visade sig tydligt i kulturskandalen kring Tensta Konsthall 2003-2004. Enskilda tjänstemän och lokalpolitiker krossade den konsthall som lokala initiativ inom Ytterstadssatsningen skapat. Kommunal förvaltning och kulturnämnd nonchalerade en stor lokal och nationell opinion i form av namninsamlingar och skrivelser. Man tillgrep t.o.m. personförföljelse för att bemäktiga sig det som tenstabor skapat och överlämna resterna till ett kotteri utan förankring i lokalområdet. Det hela finns i detalj beskrivet i Lars O Ericssons bok ”Mordet på Tensta Konsthall”. Se: http://tensta.blogspot.com/2006/08/vad-hnde-egentligen-med-tensta.html#links

Detta skulle knappast ha hänt någon annanstans. Upsala Nya Tidning skrev så här: http://www2.unt.se/avd/1,,MC=5-AV_ID=295947,00.html
Generationer av föreningsaktiva och kulturentusiaster i Tensta har nu genomskådat de kommunala ”utvecklingsprojekten”. Kommunal förvaltning, oavsett mandatfördelning i kommunfullmäktige, har en överhetsattityd som inte leder till utveckling. Lokal utveckling åstadkoms enbart tillsammans med tenstabor som bemöts som vuxna, myndiga medborgare. Därför finns det idag två kulturprojekt som bör prioriteras framför alla andra: en förändring av den kommunalpolitiska umgängeskulturen och uppbyggande av ett lokalt kulturhus i Tensta.

Kulturen är en politisk fråga. Se de nationella kulturpolitiska målen: http://www.kulturradet.se/templates/KR_Page.aspx?id=777&epslanguage=SV

Men demokratin är samtidigt en grundläggande kulturfråga. Där diktatur råder lider kulturen. Stockholms kommunala förvaltningsapparat måste utveckla sin relation till det civila samhället. Detta är speciellt viktigt i de segregerade stadsdelarna. Ett medvetet utvecklingsarbete av en ny förvaltningsmetodik där civilsamhället ses som resurs och partner är nödvändigt. Mycket finns att lära av Storbritannien. Se: http://tensta.blogspot.com/2006/08/det-civila-samhllet-en.html#links

I förarbetet till bomässan Tensta Bo 06 skrev projektledaren Karin Eriksson-Bech på dåvarande integrationsförvaltningen om mässans Tema 2 - Tensta som kulturarena och mötesplats. (Boutställning i Tensta 02 12 31, sid. 23) Där framhålls vikten av att för framtiden fördjupa och förvalta de lokala utvecklingsprocesser som sätts igång genom en bomässa. Förstudien framhåller vikten av nya mötesplatser för civilsamhället. Bl.a. nämner Eriksson-Bech utvecklingen av Tensta Träff till ett ”lokalt kultur- och kunskapscentrum för vuxna”. Det blev inget av Tensta Träff till bomässan 2006. Och inga utvecklingsidéer togs omhand. Se förstudien i PDF: http://tenstatraff.se/wp-content/boutstallning-i-tensta-forstudie-2002.pdf

2004 bildades paraplyorganisationen Föreningen Tensta Träff av stora lokala föreningar. Tenstaborna har således i fyra år stått beredda att ta ansvaret för utvecklingen av ett lokalt kulturcentrum. Först nu till hösten kan det bli verklighet. Det finns pengar till drift men inte till nödvändig renovering och utvecklingsarbete. Detta bör tas med i ett långsiktigt utvecklingsprogram för Tensta och hela Järva.

Utmaning i Tensta

Till hösten konkurrensutsätts parklekarna Erikslund och Spånga By och fritidsverksamheten på Blå Huset. De har hittills drivits av staden. 2009 ska driften överlämnas till andra aktörer. Dessutom ska enligt information stadsdelsförvaltningen i Spånga-Tensta utvärdera hela den kommunala fritidssektorn i stadsdelen.

Att ta över kommunal verksamhet är en möjlighet för det lokala föreningslivet. De gamla folkrörelsebaserade föreningarna vet detta men de s.k. invandrarföreningarna har inte upptäckt möjligheterna än. Den s.k. utmaningsrätten ger föreningarna rätt att på eget initiativ välja en kommunal verksamhet man är intresserad av och sedan gent emot kommunen motivera varför det vore bättre att föreningen drev verksamheten. Kommunen är dessutom skyldig att vara behjälplig i processen. I händelse av överlämnande av verksamhet behåller staden en kontrollfunktion så att den verkligen drivs som utlovats. För föreningarna är denna utmaningsrätt ett gyllene tillfälle att förnya sin verksamhet, att överta en ekonomi, att skapa arbete - kort sagt att förankra kommunala verksamheter i lokalsamhället. På sikt innebär detta nya utvecklings- och integrationsmöjligheter.

Föreningen Tensta Träff, som idag består av 13 föreningar, kommer att gå före och visa vägen. I september avgör medlemsföreningarna om man ska ta över den kommunala uthyrningsverksamheten på Tensta Träff. Och det finns fler objekt….

Spännande på Tensta Träff!

I det tysta växer en ny spännande potential på Tensta Träff. Stockholms kulturnämnd har sedan 2001 uppdragit åt kulturförvaltningen att överlämna den kommunala uthyrningsverksamheten på träffen till föreningsdrift. I september ska Föreningen Tensta Träff besluta om man verkligen vill överta ansvaret inklusive budgeten. Förväntningarna är att Tensta Träff ska utvecklas till ett lokalt kulturhus.

I augusti börjar Tensta gymnasium att bygga upp ett ”community center” – också i Tensta Träff. Järvalyftet finansierar första året. Gymnasiet har snart i tio år arbetat efter den s.k. ross-pedagogiken med förebilden Ross School på Long Island i New York. Enligt den pedagogiska modellen ska skolan vara en lokal mötesplats även på fritiden.

Samtal har redan inletts mellan Föreningen Tensta Träff och Spånga-Tensta kulturkommitté om närmare relationer och KTH-Arkitektur har en pågående dialog med gymnasiet om en preparandkurs i arkitektur för skolans elever. Ungdomsstyrelsen har beviljat en grundfinansiering av en planerad filmverkstad som ett samarbete mellan Föreningen Tensta Träff och kommunens fältverksamhet. Lägg därtill bibliotek och servering och pusselbitarna är på plats.

Under hösten ska konkreta planer göras upp. Med rätt ledning, gott samarbete och kreativa idéer blir Tensta Träff en intressant mötesplats för skola och civilsamhälle, utbildning och fritid.

Se samverkansavtal 2008 mellan Föreningen Tensta Träff och kulturförvaltningen: http://tenstatraff.se/wp-content/samverkansavtal.doc

Om ross-pedagogiken: http://www.skolvarlden.se/Article.jsp?article=759

Nu ska hela rasket rivas!

Nu går flyttlasset från stadsdelsförvaltningens hus på Tenstagången 55. Det har sagts att huset är mögligt och att det ska totalsaneras. Tjänstemän i huset berättar att det istället ska rivas! Och det kan dröja 3 år innan det står ett nytt hus dimensionerat efter förvaltningens framtida behov. Genom åren har arbetsgrupper och utvecklingsprojekt samlat idéer för att lösa Tensta Centrums strukturella problem. T.ex. för 20 år sedan när de radikala planerna ”Från Tensta till Tenstad” presenterades var det viktigt att finansiera offentliga verksamheter med kommersiella hyresgäster. I andra sammanhang har man påtalat landstingets behov. Att flytta ytterligare kommunala arbetsplatser till Tensta har föreslagits t.ex. Tekniska nämndhuset. Behoven av kulturella institutioner på Södra Järva har poängterats i den s.k. ”Järvavisionen”. Nu flyttar istället några hundra offentliga administratörer ifrån Tensta Centrum och ingen diskussion pågår om den framtida byggnaden. Här finns ett gyllene tillfälle för Järvalyftet att involvera lokalsamhället d.v.s. medborgarna som ändå står för kostnaderna för huset. Järvalyftet kan nu bättra på sin image av central- och tjänstemannastyrt projekt.

Till hösten flyttas kommunala förvaltningskontor från Husby, Rinkeby och Tensta. Istället byggs det upp ett nytt förvaltningscentrum i Kista och ett tillfälligt i Lunda. Samtidigt bantas förvaltningarna radikalt. Är detta helt enkelt en förberedelse inför sammanslagningen av Södra och Norra Järva till en stadsdelsnämnd?

Klantigt Järvalyft i Rinkeby

Den 29:de maj inbjöds allmänheten till Rinkeby Folkets Hus att höra på några föredrag på temat Järvalyftet och företagande. Under våren hade Föreningen Tensta Träff och Järvalyftets PR-byrå Veritas en dialog om innehållet i programmet. Föreningen ansåg att civilsamhällets och föreningslivets behov och potential måste uppmärksammas om man vill utveckla Järvaområdet. Tyvärr genomfördes inte rinkebykvällens program på ett professionellt sätt. Många föreningsaktiva från hela Järva hade kommit, tilltugget var utmärkt, men panelens inlägg jagades på och rumphöggs. Professor Yohanan Stryjan från Södertörns Högskola fick inte tala till punkt, Järvalyftets projektledare Magnus Andersson sade självklarheter och företagarprofilen från Tensta stressade igenom ett peptalk. Auditoriet hade många kommentarer som uttrycktes huller om buller under en halvtimmes övertid.

Järvalyftet har ett allvarligt trovärdighetsproblem. Den föregående projektledaren som fick sparken var mycket bestämt avståndstagande till ”lokala påtryckare”. Enligt henne var Järvalyftet inte en bidragsinstans. Anmärkningsvärt var att Magnus Andersson anslog en försonlig ton. Nu några månader efteråt ska Järvalyftet självklart ”lyssna till de boendes åsikter”. Hela oppositionen har hoppat av Järvalyftets centrala styrgrupp med motiveringen att Järvaområdets 75.000 invånare behandlas byråkratiskt och auktoritärt. Kan PR-byrån Veritas reparera den skadan?

Professor Yohanan Stryjan är värd att lyssna på. Jag föreslår att han åter bjuds in till Tensta Marknad 6-7 september. Han behöver minst en ostörd timme och en mikrofon. Det får han då! Se: http://www.emes.net/index.php?id=328

Tenstafilmen är klar!

Ur filmen "Problemet med Tensta" 2008.

I februari filmades ett samtal om Tensta. En sociolog, en samhällsvetare, en arkitekt, en journalist och flera tenstabor deltog i en initierad diskussion om civilsamhällets förutsättningar i stadsdelen. Professorn i sociologi på Umeå universitet Nora Räthzel, samhällsvetaren Kristina Hellqvist och arkitekten Erik Stenberg satt i panelen. Kamera: Babis Tsokas och Joachim Nakagawa Stråning. Producent: G. Wroblewski. DVD, 52 min. Ta kontakt för gruppvisningar.

Alarmerande bild av Tensta

Just nu pågår en ordväxling i DN om huruvida det skrivs för många böcker om Tensta och vem som kan förmedla den ”riktiga bilden” av stadsdelen. Det är svårt att beskriva en stad eller stadsdel. Svårt att ha överblick och tillgång till information. Någons bild överensstämmer inte med en annans. Och vad betyder det t.ex. att 2/3-delar av befolkningen flyttar på 10 år? Fakta och siffror måste tolkas till bilder av mänskligt liv.

Med anledningen av ett föreningsmöte nyligen beskrev en tjänsteman ansvarig för föreningsbidragen på idrottsförvaltningen hur föreningslivet ser ut i Tensta:
Det finns 130 registrerade barn- och ungdomsföreningar i Spånga-Tensta men hela föreningslivet i stadsdelen befinner sig i en nedgående spiral och utmärker sig på ett negativt sätt i hela staden. Nitton föreningar, de flesta i Tensta, har avstängts från vidare föreningsbidrag efter att ha försnillat 1 miljon i bidrag 2007. Stadsdelsförvaltningen har ingen kännedom om det lokala föreningslivet och kommunicerar överhuvudtaget inte med föreningssektionen på idrottsförvaltningen. Spånga-Tensta förefaller ha givit upp - så sade tjänstemannen.

Se DN: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=764991

Har kulturkommittén spelat ut sin roll?

Stadsdelen Spånga-Tensta har en av tre kvarvarande kulturkommittéer i staden. Det är en paraplyorganisation vars medlemmar är föreningar. En gång hade Stockholm ett 10-tal kommittéer där det lokala föreningslivet i ett givet geografiskt område fördelade 0,5 miljoner för lokalt producerad kultur. Kommittén fungerade då som en politisk nämnd trots att den inte formellt var det. Stadens kulturkommittéer dominerades nämligen av fritidspolitiker. Man hade ett samarbetsorgan AGY – Arbetsgruppen för ytterstadskultur – och hävdade alltid sin ”autonomi” gentemot kulturnämnden. Men sedan stadsdelsreformen 96 har kommittéer lagts ned och pengar dragits in. Idag fördelar Spånga-Tensta Kulturkommitté bara 100. 000 om året och är inte längre ”autonom” som tidigare.

Häromdagen var jag inbjuden att sitta ordförande på kulturkommitténs årsmöte och mindes när kommittén för 15 år sedan var stadd i förändring. Förändringsprocessen var ett resultat av inre slitningar i den lokala socialdemokratiska partiföreningen som dominerade kulturkommittén. En grupp stretade emot och en annan hade insett att kommittén måste innehålla invandrarföreningar och invandrare - inte enbart socialdemokrater.

Under några intensiva år i kulturkommittén diskuterades kulturens roll för integration och ett handlingsprogram utarbetades. Men sedan dess har kommittén gått kräftgång. Enligt senaste rapporter finns minst 130 föreningar registrerade i Spånga-Tensta! Och de är inte med i kulturkommittén.

Nu tynar kommittén bort styrd av stadsdelsnämnden. Under 95-96 hade jag som vice ordförande för Södra Järva Kulturkommitté (som den då hette) styrelsens uppdrag att verka för att den skulle överleva stadsdelsreformen 96 då de flesta kulturkommittéerna i staden lades ned. Vi lyckades men kommittén vingklipptes. ”Autonomin” opererades bort och pengarna skars ned. Huvudargumentet för att behålla kulturkommittén var demokrati. Att frivilligorganisationer går samman och fördelar kulturstöd till lokala kulturproduktioner är ett fint exempel på civilsamhällets ansvarstagande som borde utvidgas.

Föreningen Tensta Träff bygger just nu upp en organisation och en verksamhet som med tiden blir ett föreningscentrum i Tensta. Här kommer lokalsamhällets engagemang att kanaliseras. Det kommer också att finnas en substantiell ekonomi. Tensta Träff samlar det vitala föreningslivet i ett lokalt kulturhus. Därför vore det klokt att hitta ett sätt att förena Spånga-Tensta Kulturkommitté med Föreningen Tensta Träff. Nytt liv kan tillföras en gammal god idé liksom även det avsomnade föreningsrådets funktion kan återuppstå på Tensta Träff.

s-ordförande lämnar Tensta!

Från vanligtvis välunderrättat håll inom oppositionen i stadsdelsnämnden viskas det att socialdemokraternas ordförande i Spånga-Tensta äntligen lämnar lokalpolitiken! Sällan har det så tydligt som under stadsdelsnämndens tid sedan 1996 visat sig vad förortspolitik bland fritidspolitiker kan innebära. Personkonflikter och konfrontation med civilsamhället var s-orförandens metoder. Han etnifierade lokalpolitiken och splittrade den lokala socialdemokratin. Åtskilliga är de tenstabor som självvalt eller ofrivilligt lämnat politiken på grund av ordföranden. Det ödesdigra året 2003 ställde han till mycket oreda i Tensta. Under rosornas krig i Stockholms arbetarkommun 2005 lierade han sig med dem som ville få bort Annika Billström och belönades med en plats i styrelsen. Hans politiska hemvist har alltid varit ifrågasatt. I Tensta t.ex. har hans politiska motståndare varit s-kvinnornas ordförande... Om ett par månader är det över och Tensta kan mödosamt börja bygga upp nya positiva nätverk och se framåt.

Nästa tenstabok i april

Nu är det dags för nästa tenstaskildring. Ekonomireportern Pontus Herin bodde här i två år och skrev om sina upplevelser. I april ges den ut på Frank Förlag. Se: http://www.bokrecension.se/9185865060 Om Pontus Herin se: http://www.frankforlag.se/Forfattare/forfattarpresentation/?authorId=24128

Författaren kommer att delta i det filmade samtalet på Tensta Träff den 19 februari! Se: http://www.tenstatraff.se/

Vem styr Tensta?

- det var den outtalade frågan för kvällen den 19 februari då ett 20-tal sociologer, samhällsvetare, arkitekter, journalister, författare, konstnärer, lokalpolitiker - de flesta boende i Tensta med omnejd - samlades i Tensta Träff för att samtala om stadsdelen utifrån de böcker och rapporter som numera regelbundet ges ut. Sociologen Nora Räthzel sammanfattade sin analys av tillståndet i Tensta: människor i Tensta är inte isolerade i ett utanförskap vilket ofta påstås men alltför beroende av offentlig byråkrati. Avsaknaden av kollektivt engagemang i t.ex. politiken förstärker beroendet. Samhällsvetaren Kristina Hellqvist som i en uppsats djupintervjuat elva s.k. "eldsjälar" i Tensta bekräftade bilden av att samhällsengagerade och kreativa personer styrs och utnyttjas av den kommunala byråkratin. Journalisten Kurdo Baksi menade att den lokala socialdemokratiska föreningen inte fungerar som samlingsplats för samhällsengagemang p.g.a. etniska maktstrider och arkitekten Erik Stenberg kunde konkret beskriva hur kommunal förvaltning utmanövrerade Tenstas initiativtagare från bomässan 2006.


Samhällsengagemanget kanaliserades för 40 år sedan i den socialdemokratiska partiorganisationen. Ytterstaden var nybyggd och modern, full av nyinflyttade nybyggare som engagerades sig för att ur boendeperspektiv komplettera förorten med kultur, skolor, banker o.s.v. Socialdemokraterna var det överväldigande största partiet i val och därför en naturlig kanal för lokalt engagemang. Tenstas nybyggare började mycket tidigt innan ens området var färdigbyggt, kämpa för gymnasium, badhus och bibliotek. Det tog nästan 15 år av lokalt engagemang innan allt detta stod på plats. Idag skulle det inte gå till så. Frågan är om lokala idéer och projekt, som syftar till lokal utveckling över huvudtaget kan kanaliseras, drivas och förverkligas. Den naturliga politiska organisationen i Tensta - socialdemokraterna - är sedan många år förlamad av etniska konflikter och fungerar inte som samlingspunkt för samhällsengagemang. De övriga politiska partierna är alldeles för små och saknar lokalt nätverk för att mobilisera samhällsengagemanget.


Under senare år talar man med beundran om "eldsjälar" och menar uthålliga och samhällsengagerade personer. Det är sådana som förr om åren i Tensta skulle engagerat sig i det socialdemokratiska partiet men idag när varken partiet eller föreningslivet fungerar som samlingspunkt för samhällsengagemang för de en ensam ”entreprenörskamp” med kommunal förvaltning som enda kanal till att förverkliga projekt. Och kommunala tjänstemän släpper fram den entreprenör som råkar passa den politiska konjunkturen. Istället för demokratiska processer där grupper av tenstabor i politiska sammanhang formulerar angelägna utvecklingsprojekt har vi fått en tjänstemannastyrd projektkultur. Att Tensta Marknad under senare år har drivits av kommunanställd personal och att en högre tjänsteman på stadsbyggnadskontoret lobbar för ytterligare en baskethall i Tensta centrum är bara extremt tydliga exempel på tjänstemannaentreprenörer som driver projekt utan förankring hos tenstaborna.


Delaktighet, lokal förankring, lokaldemokrati är honnörsord som alla använder, men att de politiska partierna och föreningslivet inte lyckas samla lokalt engagemang, lokala idéer och opinioner är ett sorgligt faktum som lämnar fältet fritt för tjänstemannastyre och gör
tenstabornas samhällsengagemang till gisslan hos kommunal förvaltning.

Filmat samtal om Tensta

Under de senaste åren har det givits ut en rad böcker, rapporter och andra texter om Tensta. Några av dem finns uppmärksammade här på bloggen. Den 19 februari 2008 genomförs en filmad diskussion om Tensta utifrån dessa nya texter. Sociologen Nora Räthzel, Kristina Hellqvist och tenstaarkitekten Erik Stenberg samtalar med mig och publiken på Tensta Träff. Mer information: http://www.tenstatraff.se/

Arkiv på villovägar i Tensta

Rinkebyarkivet. Foto: GW

Under den pågående nedmonteringen av stadsdelsförvaltningen stuvas även historien undan. Förvaltningens informationsavdelning har packat ned klipparkiv och tusentals lokala fotografier från de senaste 30 åren. Allt står nu i förvaltningshusets källare på Tenstagången 55. Det finns ingenting bestämt om arkivering eller ansvar för dessa lådor och därför hotar en stor del av lokalhistorien att försvinna.

Lokalnämndens politiker bör snabbt rädda detta osorterade arkiv genom att ta initiativ till en professionell arkivering och skapande av databas. Föreningen Tensta Träff är beredd att diskutera ansvaret för detta. Ett lokalt kulturcentrum på Tensta Träff är en naturlig plats för bevarande av stadsdelens historia.

Arkitektutbildning i Tensta

Hjulsta Torg 1-3

Foto: GW

Sedan en längre tid söker KTH Arkitekturskolan kontakt med staden och Svenska Bostäder. Skolan vill utlokalisera en förberedande arkitektutbildning till Tensta-Hjulsta. Men det går trögt. Det finns planer på ett s.k. teknikcentrum för unga i Kista i samarbete med KTH och Ericsson. Men på Södra Järva finns inga planer. Om Järvalyftet verkligen ska innebära utveckling av hela Järvaområdet måste man börja lokalisera verksamheter med utvecklingspotential även till Tensta-Rinkeby.

Lunda Nova har under flera år drivit entreprenörskurser riktade till unga i samarbete bl.a. med Tensta gymnasium. Här finns erfarenheter att bygga vidare på. En preparandutbildning för arkitekter lokaliserad på Södra Järva är en stark integrationsinsats. Det motverkar dels den sociala snedrekryteringen till arkitektyrket och dels bygger man in spin-off-effekter på Södra Järva. Kreativa ”kluster” har en tendens att generera mervärde. 1 + 1 brukar bli 3.

Vid Hjulsta Torg står sedan lång tid byggnaden mitt emot T-banestationen tom. Svenska Bostäder äger den. Det handlar om ca. 600 m2. Lokaler som är mycket lämpliga för den tänkta utbildningen. Nu handlar det om att KTH, staden och Svenska Bostäder ska börja tala med varandra. En lokalpolitiker borde ta fatt i frågan och driva den. Januari 08 är bra för nya initiativ. Skicka bara ett mejl så kommer alla kontaktnamn och adresser!

Symbol på dekis i Tensta

Josephine Siskind

Människans träd
1982


För 25 år sedan bekostade Svenska Bostäder Josephine Siskinds muralmålning ”Människans träd” på husfasaden vid torget Tenstagången 14. Någon gång på 90-talet fick hon renovera den. Nu flagnar den som aldrig förr! Färgen faller av i sjok. Det är en stor målning men inget stort konstverk, ändå fyller den en funktion som identitetsskapare vid torget. Den har aldrig utsatts för skadegörelse eller klotter. Det säger något om målningens funktion i lokalsamhället. Budskapet om tolerans uppfattas av tenstaborna som en symbol för livet i Tensta. Vi riskerar nu att målningen blir så förstörd att den inte går att återställa och man undrar om bostadsbolaget inser värdet av en respekterad symbol. Generationer tenstabor förknippar målningen med sin hembygd. Bostadsbolag som inte förstår vikten av hembygdskänsla kommer i konflikt med sina hyresgäster. Det är tyvärr just nu på gång i Husby inom ramen för Järvalyftet. Kommunalt bostadsbolag och skattefinansierat upprustningsprojekt kolliderar med skattebetalare som försvarar sin hembygd…

Att tiga ihjäl tenstabor

Arkitekten Marcello Lentini

GW 07

Tensta saknar en hembygdsförening. Familjealbumen skildrar livets gång för en trängre krets men att också bli sedd och ihågkommen på föreningsmötet, gårdsfesten eller parkleken skapar hemhörighet i stadsdelen. Ett litet hembygdsmuseum skulle säkert motverka anonymiteten i Tensta och maktarrogansen från de styrande. Antagligen skulle brottslighet, ungdomsproblem och in- och utflyttning minska – samhällsengagemang och trivsel öka. En lokal historia ger hemkänsla men Tenstas historia tigs ihjäl.

Under boutställningen förra året öppnade Stadsmuseet en museifilial i Tensta! På Kämpingebacken finns sedan dess en museilägenhet där man återskapat 1970-talet. Det är en permanent byggnadsminnesmiljö som inte ersätter ett hembygdsmuseum. Lägenheten motiveras av ett utomstående perspektiv - rekonstruktion av ursprunglig lägenhetsstandard, bruna och orange plastföremål, miljonprogramsdiskussionen....

När många tenstabor protesterade emot förstörelsen av konsthallen 2004 genom namninsamlingar, demonstrationer och nedläggningen av vänföreningen, ignorerades detta av ansvariga – kommunal förvaltning, kommunpolitiker och den privatstiftelse som iscensatte skandalen. Myndigheter och maktkotterier skulle aldrig kunna behandla invånare så i en ordinär svensk småstad av Tenstas storlek.

I all information om Tensta Konsthall anges arkitekten som ”anonym”. Detta är ett enskilt exempel på hur tenstabor negligeras, förtigs och suddas ut. Arkitekten Marcello Lentini bodde på Föllingebacken. Han var en av alla oss som tog initiativ till en konsthall i ett tomt källarutrymme under köpcentrum. Han drömde med oss och ritade konsthallen 1997.

När den kommunala fritidsgården Tenstagården förvandlades till Blå Huset i slutet av 90-talet kastades arkiverade foton och filmer från två decennier. Minnet av generationer barn och unga som vuxit upp i Tensta och betraktat stadsdelen som sin hembygd och fritidsgården som sitt vardagsrum, kastades som sopor.

På parkleken Erikslund finns ett 30-årigt arkiv med hembygds- och parkpedagogisk historia som just nu är i farozonen. Under åratal var parkleken en viktig social träffpunkt för familjerna bosatta runt vattentornet och bortåt Hjulsta. Parken var en av Stockholms bästa friluftspedagogiska lekplatser med decenniers kontinuitet. Idag är det inte längre så och arkivet ligger vind för våg.